Häpp, här har jag grinat över att det är omöjligt att skvallerträna när vi aldrig träffar på det vi behöver träna mot, och pang poff så springer vi in i tre harar på två timmar. Tyvärr var det just så att vi sprang på dem, och om jag joggar bakom är sannolikheten att Ior stannar närmre noll.
Bättre: har börjat med stå-stadga när jag slänger iväg saker, springer även bortåt med leksak i snöre släpandes. Idag var första tillfället, men lyckades i alla fall oftare än inte, och de gånger herrn bröt och sprang fram placerade jag tyst tillbaka honom, vilket gav utdelning på nästa försök. Även börjat på inkallning med ställande, tänker att det kan vara lättare att lära honom beteendet "stanna på väg till ett mål" på det sättet. När han började göra rätt pusslade jag ihop så jag började springa, tanken är att "stå" ska sitta utan att jag står still alls. Därefter ska jag börja lite smått att träna med riggade svårigheter som rör sig bortåt!
Men allt det där hade jag såklart inte planerat innan. Det blev som det blev, jag tränade på det som kändes som en naturlig fortsättning av det vi gjorde innan. Det är i alla fall riktigt fint att kunna reflektera efteråt här i bloggen, borde helt klart göras oftare ;) får tacka forumet för fin input också, hade nog inte haft samma idéer utan diskussionen som varit där. Men det är skönt att hitta tillbaka till improvisationen, omvandla allt det där teoretiska till min egna praktik och allt sånt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar