Vi bryter tystnaden!

Här har allt möjligt hänt under den senaste månaden. Har hunnit flytta till en mysig etta, och är rätt säker på att hundarna trivs lika bra som jag. Ior är vidrig ute av alla löpdofter, senast igår skrek och slängde han sig i kopplet. Tippex upptäcker doftvärlden genom att långsamt analysera allt nytt, så jag går med ett prickigt lokomotiv framför mig och en liten valpsvans i släptåg. Puh!

Positivt är att Ior verkar ha hittat dragviljan igen. Den har varit svajig, men har haft ett par riktigt bra canicrosspass där han njutit fullt ut, så himla härligt!

Har börjat träna på ställanden i högre tempon med sikte på både under inkallning och rutan. Rutan har jag tänkt behandla som hinderstöd på samma sätt som i agilitykursen (snacka om evigheter sen!). Det är ungefär hela lydnaden vi ägnar oss åt nu, och bruksgrenarna blir inget av alls. Kastar ut godis i ljungen så de får använda näsan lite varje dag, men det är allt jag orkar tänka ut på den fronten.

Morgongos

 Tippex är en busig liten skit. Både de nya och de gamla tänderna måste motioneras! Våra morgnar brukar se ut ungefär såhär:

 

Sen kan alla gosa i en liten hög. Det är också fint.

Min lilla stjärna

Tippex är så otroligt smidig just nu. Han kan det som behövs i vardagen: inkallning, både kontakt och sova i alla miljöer (nå, i alla fall på bussen och centralstationen i Göteborg helgen innan jul), gå vettigt i koppel, på och av i lek, gå över vägen utan förvirrade stopp...

Det har känts som att han bara är där nu ett tag. Vi har fått en trygg relation, han har lärt sig min vardagsrutin, och han bara flyter med. Därför känns det som att det är dags för lite träning!

Som jag sagt tusen gånger redan så är det omvänt lockande, självbehärskning och stadga som står högst på listan. Därefter vill jag få honom att jobba bort från mig - har gett mig på framförgående och rutan med Ior nu och det är verkligen jättesvårt när jag bara jobbat för att han ska gå och glo på mig i lydnaden.

Sen måste vi såklart utställningsträna inför rasspecialen i februari ;) två timmar om dagen! Minst!

Nä, men att inte sätta sig ner automatiskt kan vara bra att lära sig även för lydnaden.

För stunden blir han i alla fall helt slut av alla dofter i snön. Men den töar bort, verkar det som, och då kanske det kan bli lite små bäbisspår åt honom så småningom. I julas fick han gå med kopplad medan Ior spårade, och han verkade i alla fall inse lite vad det handlade om - nosade i backen och höll sig i spåret. Om det var Iors eller mina han följde vet jag inte, men eftersom det påstås att hundar har theory of mind så lär han förr eller senare koppla att Ior inte följer sina egna, tänker jag. Han ska såklart få helt egna små spår också, men tror det blir ett bra komplement!

Förhastade slutsatser

Min kära valp är ganska smart. Hans idéer om samband, och hur han själv kan ta genvägar i dessa är ibland lite underhållande... 

Som det här med min bajsplockarrutin. Eftersom Ior kan bli utåtagerande när jag är bortvänd och nedåtböjd, och därmed uppenbart sårbar, så kastar jag ut godis som de får leta upp medan jag plockar bajs. En annan fördel är att jag slipper att de lyckorusar runt efter bajsningen - ärligt talat är sådana stolligheter rätt dryga när en ofta rastar hundarna kopplade, nära trafikerade vägar. 

I alla fall, de kommer och tigger direkt när de är klara. Ior roar sig med annat fram till att det finns godis att leta upp, ingen idé att hetsa upp sig i förtid! 

Valpen däremot. Han vet att Ior bajsar på morgonrastningen. Han vet också ungefär när det händer. Ett par minuter innan väntad avföring börjar han gå med nosen i Iors rumpa, putta och hoppa på stackarens bakdel för att den vägen sätta igång godismaskinen. Inte heller begriper han att komma till mig och tigga när Ior väl sätter sig - då är det stenhård bevakning på att den prickiga lurifaxen gör det den ska.

Jag har en smart valp. Men kanske inte den smartaste.

En regnig dag

Och många, många med dåligt samvete över för lite roligt för Ior. Nu har jag satt igång projekt inomhusaktivering!

Jag insåg att det där med att använda nyckelband ju innebär att det finns något som lukt fäster i, och därför kan han få leta upp dem. 10 klick med nycklarna som target på olika ställen, 3 där han såg mig placera dem, 3 väl synliga men han såg mig inte placera, och den sista lite mer gömd (i bokhyllan, så i någorlunda annan doftmiljö). Han blev lite ofokuserad när det blev för svårt, så jag ska försöka lägga ut dem på enkla ställen men där han ändå måste använda nosen för att hitta dem. Kanske ett pass ikväll?

Valpen sov till 12 idag efter en kväll på ny plats med nya människor igår (och fina pepparkakor att sno!) så är inte direkt orolig för honom. Han är mest jobbig för att tänderna börjar dryga sig på riktigt - 3 framtänder är väck hittills.

Hallträning

Idag var vi och tränade i stora hallen på Åskvädersgatan med ett gäng från bk. Jag får erkänna att jag inte var så välplanerad som jag hade önskat, men det blev en givande träning ändå. Framför allt så stället Iors sträckning till det, vill inte traggla för mycket ff och alla moment med fart i går bort.

Därför började vi med fejkkommendering för en inkallning. Inget tjuvande alls! Jag gick tillbaka och belönade eftersom jag inte vill ha spring. Sedan blev det väldigt hattigt, jag fick lite kommendering för ff som jag inte riktigt tänkt ut hur jag skulle hantera, och dessutom fick jag för mig att "bara testa" vittringen vilket gick åt skogen med noll nosarbete. Min gissning är för att hans kontakt med sågade pinnar har varit i spåret, och då ska han ta dem - nu fanns många, då kör vi en i taget! Med andra ord får jag börja lägga andra föremål i spåret också, för att få honom att söka främst min doft och inte trä som luktar annorlunda.

Apporten är såpass osäker att jag inte lade mer tid på den än att jag testade att bli kommenderad ett par gånger, men det gick ju bättre än KM i alla fall ;) Sen körde vi en klockren LK2-fjärr som avslutning, ville ge Ior nånting som han är riktigt bra på eftersom det varit lite snurrigt. Väldigt skönt.

Fick väldigt bra tips på belöningshantering och -placering när det kommer till godis också, för att få rak position. Det har ju varit kört för mig att få ordning på med annat än leksak innan, jag har inte haft tekniken men nu funkade det! Och bra är väl det, eftersom jag inte tänker belasta Ior med dragkamp än. Där är det verkligen all in som gäller, om han kunnat leka lugnt hade det väl varit en annan sak. Kommer såklart vara väldigt användbart i framtiden också, eftersom han tenderar att bli övertänd när det blir för mycket leksaker.

Jag fick hjälp med en lite bryskare tandvisning också, rakt på och inte hälsa på mig, även det klarade Ior galant. Bästa coolingen!

Och platsen sen. Han frös (inomhus! bubbelubben) så han hade täcket på sig, låg och skakade av kylan men var så sjukt stabil i en grupp på tre hanar och en tik. Dessutom störningen att valpen står och vrålar, men det hade de blivit så vana vid att det var snarare när valpen tystnade som ett par hundar undrade vad som hände. Jag gick fram och belönade en gång precis innan vi avslutade, han hade nog klarat det annars också men han började behöva lite stöd och då ger jag hellre det.

Valpen fick ett pass i början också, med kontaktövningar (både shejping och på min signal) och "varsågod". Han är så himla duktig på självbehärskning så jag måste lära honom en signal för att bryta, annars kommer han garanterat tappa tålamodet! Älskade lilla superpuppyn <3

Sovadags

De här två är så söta att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är inte ens ett skämt.

Valp och omvärld

Idag blev det en timmes strosande runt Krokängsparken. Ior lös valda delar, valpen hela tiden (utom när han tydligt hörde mig och ändå stack på fåglar, efter det åkte kopplet på!).

Eller ja, dumt att sätta parentes på det, det är ju just de där fåglarna som är problemet. Om det är så kul att jaga redan vid 12-13 veckors ålder, hur ska det då bli när han blir vuxen? Utöver skvallret ska jag alltså börja med stadgeträning redan nu, med lyhördhet under svår retning som mål.

De goda nyheterna är i alla fall att han hittills är 100% när det kommer till andra människor och hundar. Inget jag räknar med kommer fortsätta av sig självt, så jag jobbar med att träna träna träna i lagom svåra lägen. Han är mätt av belöningarna efter varje utflykt, och då använder jag ändå leksaker också!

När han är kopplad däremot, då drar han mot varandra människa vi möter. Självklart handlar det om att jag behöver jobba mer aktivt med honom även i koppel. Ior är likadan, mycket mer följsam, lyhörd och ibland rentav påfrestande när han är lös, sådär så att jag tar på honom flexit så han ska gå iväg och göra sin egen grej istället.

I alla fall, valpen och folk. Jag har totalruttnat på alla som börjar ens prata med honom när han sätter sig och tigger uppmärksamhet när vi tydligt ska gå FÖRBI människorna. Har börjat påpeka att jag försöker lära honom just det, men det hjälper ju inte vid nästa gäng. Alltså, återigen, jobba mer med kontakt med valpen i koppel, när vi går.

En tanke är att vi sätter oss vid en busshållplats och varierar passivitet och lekträning, med hälsningsförbud. En annan att jag erbjuder just det han är ute efter - superentusiastisk kontakt - när vi närmar oss andra människor. Typ sätta mig ner och låta honom bita i jackan och näsan. Andra människor  = PARTY  hos mig!

Det svåra i det här fallet är att vi bor vid campus. Ibland går det inte att undvika att båda hundarna behöver ut samtidigt, och då blir det felinlärning och pannkaka. Kanske ska jag bara lyfta upp valpen och gå, innan han hinner fixera på någon annan? Och sen PARTY  när vi kommit till en plats med utrymme för det.

Och självklart ska signalen för superduperextrabelöning vara just PARTY! På så sätt kan jag förhoppningsvis hålla fast vid vad det ska betyda och inte tjata sönder det.

Nu hoppas jag bara att jag är smart nog att gå tillbaka och utnyttja det jag skrivit här. Det blir lätt så att jag får en himlans massa idéer när jag bloggar, och sen är hjärnan precis blank när jag väl står därute.

Liten gillar att klättra

Kan Tippex springa uppåt, så springer han uppåt. När han är på toppen väntar han på att jag ska hämta ner honom. Knäppgulle!

Dessutom springer han självmant på träd, sandlådekanter och alla möjliga lagom svåra balanshinder. Så fort valpis ser något lämpligt så är det full fart dit!

Valpvaccinet avklarat

Tippex hälsade överlyckligt på alla, spang upp på vågen lite av bara farten (6,5 kg) och verkade inte ens särskilt kränkt av sprutan.

Vi gjorde utflykten själva, eftersom Ior är både nervös hos veterinären och lite sur på folk som hälsar på valpen. Dessutom tycker jag att det är viktigt att låta honom hantera nya miljöer på egen hand!

Fick bekräftelse på att hans valpfinnar inte är något farligt också. Misstänkte det, men kändes lika bra att fråga när jag var där.

Gonatt!

Senaste kvällarna har jag lagt någon minut på att träna tandborstning med Tippex. Tänker att om han av någon anledning inte skulle få tugga ben på ett tag så behöver han inte bygga tandsten, som Ior gjorde under allergiutredningen (han är omöjlig).

Det är inte så himla avancerat. Sitter på golvet med valpen i ryggsäcken (övningen alltså, inte den jag bär honom i), belönar med tugg på tandborstens handtag. Våra steg hittills:

1.  Peta på läpparna, alla sidor
2. Lyfta läppen och titta på tänderna, ökade tid
3. Lyfta läppen och borsta, 1 sen 2 sen 3 drag med borsten innan belöning

Som vanligt hoppar vi lite fram och tillbaka i trappan för att inte göra det jobbigt.

Skvallervalp

Det där med skvallerträning är inte så himla svårt, om hunden inte upptäckt livets all roliga alternativ! Som Tippex - han har lärt sig att stanna upp när han ser ett möte för att få godis. Flera gånger idag har han också kommit springande till mig självmant, efter någon sekunds tankeverksamhet. Coolaste valpen nånsin!

Däremot har han redan ett starkt intresse för att jaga fåglar. Där arbetar jag parallellt med att belöna när han stannar och tittar, och det bara i de fall som jag är säker på att han tar belöning, och med baklängeskedjning på inkallningen. Om han springer iväg så har han fått springa så långt han vill ibland, varefter jag kallat in honom; nu ökar jag svårigheten genom att kalla in allt tidigare, hittills 100% lyckat.

Dagens misslyckande stod jag för: har äntligen laddat kamerabatteriet, så tog med mitt klumpiga åbäke till kamera för att ta fina bilder i höstsolen. Startar, och självklart ligger minneskortet kvar hemma på bordet...

Valpens ordförståelse

Tippex första fraser var antagligen nu går vi, som ju blir ganska tydlig på alla andra sätt också, och vi går runt. Den senare betyder att vi går runthörnet på huset för att komma till soprummet, om det är så att jag har en bajspåse att slänga på en valprastning. Han sätter av full fart åt rätt håll, men smiter inte före runt hörnet (som f.ö ändå är glas) och väntar in mig duktigt. Han vet dessutom vilken dörr han ska sikta på. Håller sig nära huset, ingen risk att ha honom lös. Älskade tokvalp!

Parallellträning

Ior ligger plats medan valpen får ett pass med sitt. Himla fiffigt!

Valpträning: sitt

Ja, jag skulle ju inte träna moment med Tippex. Men eftersom han hea tiden sätter sig, tänkte jag att det är lika bra att lägga signal på det! Blir en första övning i shejping för lillen också. Det innebar även en övning i omvänt lockande, eftersom liten hemskt gärna ville komma åt skinkan jag hade i handen.

Jag säger ordet när han satt sig, och belönar därefter. I nuläget har han nog ingen större förståelse för att det är just agerandet jag belönar - att sitta när han väntar så himla naturligt för honom. Så jag ska försöka öka min tajming för att pricka in själva rörelsen av att sätta sig, så kanske det kan göra saken lite tydligare. Sen är det bara en fråga om att lära honom lära sig, få en kommunikation för sånt är inte helt fel att göra med liten!

Inkallningen och kontakten är det inget fel på hittills. Han stannar upp och tittar på det som är intressant (fåglar är det senaste), och kommer skitlycklig när jag ropar. Har han månne sett hur storebror gör? I morse träffade vi på en 8 veckors mops som flyttat in på vår våning, helsöt! Kallade såklart in min buse så att den slapp bli attackerad av terrieristen. Men lite valpträffar framöver är nog supernyttigt, särskilt som mopsar är lite speciellt byggda och kan vara svårlästa. Nu är han ju redan van vid konstigt tecknade hundar, då går vi vidare med nästa variant!

Dagens utflykt

Idag har vi varit hemifrån i över tre timmar, varav Tippex gått kanske 20 - 30 minuter.  Resten åkte han ryggsäck på min mage, sovande. I tiden ingår också bussresa, eftersom vi stack iväg till Hisingsparken.

Jag gillar ju halvruttet höstväder, när de enda som är ute är riktiga entusiaster. Till skillnad från parkturisterna på sommaren, har svårt för människor som bara kan uppskatta naturen när den är bekväm.

Nu återstår bara bilder:

Vi klättrade uppför en rejäl backe det första vi gjorde.
Tippex kämpade på!

Sen satte han sig bestämt. "Nu är jag klar här, hiva upp mig!"

Ner och snusa lite på backen. 

Trött goding på bussen hem.

Medan Ior alltid kan se pigg ut för en godisbit.

Liten utvärdering, valp edition

Tippex har varit här i två veckor i morgon. Tänkte att det kan vara kul att ha en avstämning på vad jag har gjort, vad som går bra och vad som behövs mer av.

• Inkallning: tveklöst skitbra! Han är intresserad av fåglar, andra hundar och människor. Han älskar andra människor, så mycket att jag börjat med
• Skvallerträning: Söttrynet stannar nämligen och försöker tigga gos så fort vi möter en människa, och det är bara liiiiite drygt. 
• Hantering: han skrek värre andra gången jag klippte klorna, än vad han gjorde första. Annars är det fritt fram att peta och krångla bäst jag vill. Troligtvis hjälper det att han blir buren en del - t.ex på ställen med mycket trafik bär jag hellre än kopplar honom.
• Miljöträning: än så länge är Tippex liten, men vi har hunnit med stadsmiljö, åka tåg, buss (både på golvet och i mitt knä) och skogspromenader. Återstår att ta med honom på färjan med tillhörande skramliga brygga, det kan nog bli roligt! Ior tycker den är läskig så det gör jag utan honom, för att slippa att osäkerheten smittar. Ior är ju trots allt storebror och stora idolen.
• Koppelgående: har vi gjort korta sträckor, oundvikligt som jag bor. Han är duktig och byter riktning till närmare mig om det tar stopp i kopplet, och gör han inte det så stannar jag. Hamnar han på fel sida 
• Socialisering: han har träffat ytterligare två dalmatiner, vilka han lyssnade på fint, en goldentös vars rumpfluff är det gosigaste som finns, grannens lilla pudel som han smet fram till vid porten när jag rastade honom (aja baja!) och en yster dogo argentino yngling. Människor av alla de slag älskar han som sagt, och han har uppenbarligen fått upp självförtroendet med andra hundar. 
• Ensamträning: han är pipig när jag lämnar honom med sambon. Uppenbarligen väldigt mammig liten gris! Å andra sidan trivs han bra med valpvakten när jag är i skolan, så det handlar kanske lite om hantering. Han börjar inte tjuta om jag lämnar honom i soffan, och klarar av att jag lämnar honom när jag går på toa, så det går ändå sakta men säkert framåt. 
• Rumsrenhet:  nr. 2 har han skött utomhus i säkert en vecka, däremot är jag dålig på att ta ut honom tillräckligt ofta på morgonen när kisseriet sätter igång efter natten. Olyckorna sker antingen på morgonen, eller runt matdags när jag tror att han klarar av att äta innan jag tar ut honom (nej det gör han inte).
• Bithämning: hälften av gångerna han pussar mig så bits han inte! Händerna slipper också de mest vildsinta attackerna. Däremot är fötter och öron fortfarande lovligt byte. 
• Kontakt: om jag säger hans namn när jag håller en godisbit framför honom så kollar han på mig. Score! Men som sagt är han snarare för mammig än tvärtom. Räknar dock med att det löser sig med tiden, och att det ändå är bra att befästa kontakten nu när den finns (som inkallningen).
• Belöningar: hittills uppskattar han torrfoder. Just nu leker han bättre inne än ute, så det behöver jag jobba med! Följer med mig när jag byter leksak snarare än att fortsätta på egen hand med det han har, förutsatt att jag håller mig till korta pass så att han inte tröttnar.
• Har också insett att det kan vara bra att lära in ett stanna kvar, men det har jag inte börjat med än.

Hjälp, vad mycket det känns! Men mest av allt så sover han nära, nära och biter mig i näsa, öron och tår. 

Vad säger ni, har jag missat något som är viktigt att göra?

Ut på äventyr

Lite fler kassa mobilbilder, den här gången från ett varv i Krokängsparken. 

Min blivande agilitystjärna:

Han hoppade upp helt spontant, inget som jag hittat på.

Sovplats nr 1

Tippex har från första dagen bestämt sig för att undre hyllan i soffbordet är hans krypin. Det är så mycket hans att jag fått städa bort allt som ligger där, för det blev också hans (tugg)saker.

Här kan en sova utan direktkontakt med någon annan.
Ett alldeles eget litet fort!

Testade duschen

Tippex är lite mammig, och vill följa med in på toan. Okej.

Dessutom lite bråkig, och siktar in sig på duschslangen. Munstycket ligger på golvet av någon anledning. Okej.

Eftersom vi bor i en trång studentlägenhet så når jag utan problem att slå på duschen medan jag sitter och skiter.

OKEJ!?

Vappis goes bananas. Som i, roligaste någonsin! Nu är han genomduschad, och dessutom lite kvällsaktiverad.

ETA filmklipp: