Två flickor på besök

Idag har vi haft besök av retrieverdamerna Polly och Alice. Polly (flat) har varit lite stressig, men annars har allt funkat fint. Mest chockerande av allt är att Alice, goldentös som är jämnårig med Ior, verkar ha börjat löpa utan att Ior gjort mer än kollat läget på hennes rumpa. De har sovit i soffan bredvid varandra, och allmänt varit lugna båda två. Samtidigt är jag helt övertygad om att Iors chip slutade verka för fler veckor sedan - han smaskar på doftfläckar och sprätter efter kissmarkeringar igen, och är mer disträ och "ska bara" igen. Men tydligen har han fått tillräckligt med koll på hur löp fungerar för att vara helt obrydd av en löptik i lägenheten.

Nu hoppas jag bara att hans lugn håller i sig.

Två hundar är dubbelt så bra!

Jag insåg ganska tidigt att den sociala, men ändå flockbundna och smått reserverade Ior skulle må bäst av att ha en hundkompis hemma. Detta har även bekräftats när vi varit hemma hos mina föräldrar, då till och med läskiga tjurtanten Stina har fyllt rollen som hundsällskap på så vis att han blivit lugnare och trevligare. Vill bara påpeka att det inte heller handlar om att min hund är understimulerad, men han blir helt enkelt en mycket trevligare hund om han inte ständigt söker efter sällskap, i vardag och träning.

Nu tycker han i och för sig att lillskruttan är lite jobbig, och han knorrar demonstrativt när hon ockuperar husse och matte i sängen på morgonen. Men jag märker också positiva skillnader, och är själv så fruktansvärt överlycklig av att gå med två hundar igen (vi hade mor Zita och dotter Stina i några år), att de delarna inte spelar så stor roll.

Det jag däremot konstaterar är att det nog inte kommer bli  dubbelt prickigt hemma hos mig, åtminstone inte medan jag har Ior. Det räcker med en stor stark hund i vardagen. Så, nu har jag börjat lura på passande raser i 15-kilos klassen, som jag tänkte mig från början... Jag säger ganska ofta att det blir en mellanpudel nästa gång (ja, jag vet att de är mindre än så) men det finns så många andra hundar som faktiskt tilltalar mig utseendemässigt, typiskt dåligt argument men då får jag väl komma fram till det sen!

Största anledningen till att jag inte skaffar en till omedelbums är dessutom rent praktiska - skulle faktiskt behöva både bil och pengar för att få det att fungera på ett rimligt sätt - så nu måste jag vara sådär förståndig i några år. Typiskt skitjobbigt.

Finbesök

Idag har vi Iors syssling på besök, en svartprickig flicka med det sötaste lilla underbettet som denna värld skådat. Hon är om möjligt ännu gosigare än Ior, och när hon väl lugnat sig och slutat pipa imorse så låg hon och sov på mig, mer eller mindre <3 Vad gör det att jag fick vara vaken ett par timmar när hon kom, när jag sedan fick sova omgiven av prickiga gosmonster?

 Än mer underbart är att dalmatiner är den första renrasiga hund jag haft i vardagen, och därför är jag lite oförberedd på hur löjligt likt de beter sig. Samma perfekta ställe att bli kliad på i pannan, samma busskall, soffpotatissittande, och busjävelskap:

Som sagt vill båda två helst sitta bara nästan i knät, och det ska vara på vänster sida för den är bäst. Därtill har flickebarnet fått lite extra uppmärksamhet eftersom hon var orolig i början, och Ior har demonstrativt ignorerat mig för denna otrogenhet. När han väl kommit över saken, och dessutom lyckas haffa den bästa platsen, ja då kommer sötflickan och gör lekinviter, Ior nappar, självklart, och vips så har hon norpat myspositionen.

Hundvaktar

Och konstaterar efter en koppelpromenad att jag kanske försöker förhandla mig till ett byte. Det är så mycket lättare med ordentligt koppelgående om hunden vill tigga! ;)

Men alltså, detta med att hålla koll på två koppel samtidigt. Och dessutom kunna spjärna emot när de sätter av, med samma vikt som en själv fast åtta ben som tar fart... Livet är ett äventyr, som man säger.

Har filmat grabbarna grus lite också, får se om jag pysslar ihop något och lägger upp sen.