Igång med allt möjligt

Det har varit tyst på bloggen, men utanför håller vi igång! Anmälda till två lk1, och dessutom bor jag numera på halvtid hos päronen pga extrajobb - spårmarker och kickbikevänliga vägar utanför dörren!

Ior får skogsspår med viltstörningar, 500-1000 meter långa beroende på vad jag orkar och 1-4 timmars liggtid. Ska börja med föremål i spåret igen så vi kan köra appell nån gång... Tippex har fått halvhårda näringsspår hittills, och verkar fatta grejen. Samt älska det ;)

I dragträningen har vi dessutom fått upp tempot rejält!  Ior fattade helt plötsligt att han både får och uppmuntras till att galoppera, och då började det gå väldigt fort :D så nu ska jag bli bättre på att värma upp honom mer, dumt om han inte är redo fysiskt när han vräker sig fram. De tidigare travpassen har inte varit i närheten av samma intensitet, så då får jag sköta honom därefter!  Stretch och massage efteråt är i alla fall uppskattat.

Från klarhet till klarhet

Ior har varit skitjobbig av alla löp. Men nu verkar det vända!

Igår la jag ett kort spår, start tre meter från ingången till hundrastgården, utmed promenadväg och sedan över vägen (asfalt) och vidare på blandat lera och gräs. Två räta vinklar, en innan och en efter asfalten. Kanske 70 meter långt, ca 15 minuter liggtid.

Det här är alltså området där det går hundar hela tiden, bränner förbi mopeder hur som helst, och liknande störningar.

Min stjärna tog det som inget! Underbar precision trots kort liggtid, mindre och mindre fladdrig ju längre han gick <3 så nu ska jag lägga ett spår på väg hem från plugget. Det var perfekt för att väcka min motivation, han valde ju bort alla löpdofter och att leta ragg för att följa mina fotspår!

Och nu på morgonens flexipromenad skvallrade han perfekt på en ekorre som det tog mig en halvminut att upptäcka. Inte en ansats till att jaga den. SÅ. JÄVLA. COOLT.

Julspår

I dagarna tre har det julfestats, och i dagarna tre har Ior spårat. Som vanligt spenderades julen hos mina föräldrar, med både fina grusplaner och ypperlig spårskog utanför dörren.

Första dagen blev det kanske 70 meter på gräsmatta och varierande gruskvalité, fyra underlagsskiften och en 90 graders vinkel på gräset.

Spår nummer två började på gräsmatta, gick sedan över en grusväg, på en uppfart med grövre grus, och sedan via taggtrådsstängsel ut i skogen. Otaliga vinklar som han skötte perfekt, däremot låg det inte så länge pga starten så han sprang som en dåre. Jag flög efter och jobbade mest för att inte tappa linan. Å andra sidan var det precis vad jag var ute efter - stärka självförtroendet så att han inte blir så störd av ifall linan fastnar eller lliknande. Han var tvärsäker på sin sak, i ca 500 meter utan föremål innan godisslutet.

Efter en sådan framgångssaga måste såklart något skita sig.

På den tredje dagen ville jag utmana honom med ett svårare hårt spår. Grässtart, vinkel över på betong, vinkel över på grus fullt med isfläckar, 15 meter raksträcka och sedan vinkel över på gräs med godisslut. Tyvärr kom vi aldrig så långt. Han startade bra, men problemet var att några hundkompisar hade gått förbi efter att jag lagt spåret. Ior må vara en bra hund, men han har koll på sina prioriteringar. Ytterligare ett av mina spår var inte högt på den listan.

Jag fick tillbaka honom på spåret ett par gånger, och där skulle jag egentligen brutit och belönat. Men jag blev så frustrerad, varje gång jag lägger ett riktigt roligt spår så är det något sånt här. Vi behöver uppenbarligen störningsträna på enklare spår först, men hur som haver slutade det denna gången med att jag bröt när han än en gång flög iväg ät ett helt annat höll, och gick raka vägen in. Den som inte jobbar får inte vara med. Grejen är att jag har gjort så många gånger, det enda det gör är att bygga osäkerhet. Alltså, backa i träningen och bygg upp mera. Finns ett hund- och rådjurstätt skogsområde hyfsat nära oss, börjar nog där. Skogsspår är enklare.

Nu händer det grejer!

Igår lade jag och Tippex ett spår åt Ior. Han gick kollade av bådas spår, jobbade skitfint! Sen kom Ida med sina hundar, Islay den lilla bulldozern lekte superfint och snällt med Tippex <3

Och idag sen! Första riktiga skogspromenaden på två veckor. Ior var i himmelriket! Och Tippex hade så kul att han glömde pipa. Han fick komma upp i väskan ändå, när han började röra sig segt och inte verkade hänga med riktigt i var vi andra var någonstans. Sen sov han där medan jag och Ior gick en timme till.

Känner att jag måste ladda kameran så jag kan ta bättre bilder än vad det blir med min taskiga mobil.

Och headern är uppdaterad också, så att även lille T får vara med på bild. Syrrans snälle sambo knäppte ett par bilder när jag hälsade på i hemtrakterna, och mina bortskämda hundar visade hur enkelt det är att tigga från kökssoffan ;)

Planer, ack dessa planer

Kollar på appelltävlingar till våren. Har till och med lagt in några i min kalender, även om jag inte anmäler mig till något som är ett halvår bort så kan det vara bra att ha det där så jag inte råkar boka in något annat :P

Jag tänker att om jag skriver om det tillräckligt ofta, så kan jag inte med annat än att ta mig iväg och lägga några spår. Men eftersom jag blir så himla oinspirerad så kan det vara värt att lägga lite tid på en lista med olika grejer som jag vill göra i spårträningen:

• Variera liggtider. MYCKET. Han har gått allt från helfärska till 3-4 timmar gamla spår, men långsiktigt vill jag köra åtminstone morgon - kväll som liggtid av både praktiska skäl och för att kunna utmana lite. 
• Nån halvvettig föremålsmarkering, oavsett vad jag slängt ut i spåret.
• Få honom att ta cirklar, återgångar m.m., förslagsvis genom korta övningsspår där föremålen ligger i dessa avstickare = roliga pinnstigar.
• Underlagsövergångar. Han snurrar lätt bort sig om det dyker upp klippor, och asfalten har jag pajat hans sjävförtroende på.
• Störningsträning, på andra människospår och vilt (gott om folk på dagarna och harar på kvällarna här!). 

Inte mycket av det där är relevant för appellen, men däremot känns det som roliga och utvecklande utmaningar! Och det är inte så lite häftigt med en säker spårhund, i mina ögon. Dessutom kan många av övningarna göras i närområdet, långa skogsspår måste jag åka en bit för att lägga men det andra är ju inte så svårt att greja. Om jag lägger spår över vägen här så är det fyra gräsrefuger med asfalt före och efter, bara det liksom! Finns även möjlighet att avsluta på grus. Cirklar och återgångar kräver inte så stort utrymme. Det blir alltså i den änden jag börjar, nu när jag har valp. Eller, jag kommer ju fortsätta med våra rena asfaltsspår på parkeringarna också, men det är redan enkelt att få gjort och sker med jämna mellanrum så det behöver egentligen inte in här!

Storskurk spårar och liten får manikyr

Söksällskapet hjälpte mig och lade ett spår åt Ior, får att se om han skulle ta spår från någon annan. Stjärnan gick superfint i kärnan på ett purfärskt skogsspår, supermotiverad dessutom! Dock ett tapp pga för mycket tryck i kopplet när jag inte riktigt hängde med genom terrängen. Han behöver bli mindre störningskänslig för mina intryck, fixa markeringar och sen har vi appellspåret utan minsta tvekan. Eller, vi kan väl råka klara det i nuläget också, men i det fallet känner jag att jag vill ha honom genomtränad innan jag sticker ut och tävlar. 

Och jag har klippt klorna på Tippex för första gången! Uppfödaren har ju redan gjort det ett par gånger, men ser ingen anledning att låta den träningen gå till spillo. Passade på när han var trött och bara ville gosa, så det var inget direkt avancerat heller. Är ändå liiite jobbigt att han har tre svarta klor, åtminstone nu när de är så små, men jag klarar mig ändå. Eller, en av de svarta är snarare brindle, spräcklig på nåt vis, urgulligt!

En sån som inte är bra på köpstopp, och tidsfördriv

Jamen, Ior behöver ju skor för att tassarna ska hålla för drag. Inget konstigt med det. Sen går det ju att kolla på vilka selar som kommer passa TIppex är mogen för att börja dra, och hejsanhoppsanojdå slänga ner en ny till Ior. Lite annan modell, så den kan nog funka på staffe som 2 dm kortare och lika stor runt halsen... men vafan!?

Eftersom jag tycker Ior krabbar mycket mindre i bilselen (som fått agera dragsele när jag inte orkat packa med allt när jag åkt till mina kära föräldrar) så känns det i alla fall rimligt att testa en sele som inte går hela vägen bak till svansroten. Spinkis har ju lite kort kors, och därför en hög svans som verkar störas lite av den dära linan. Stretchar också bakdelen efter ansträngning, eftersom det är baksida lår som han tenderar att bli stel i - överallt annars är han alltid lika mjuk, så där går jag bara igenom lite snabbt under massagen för att hålla koll så inget händer.

En kortare sele känns också mycket smidigare eftersom den ger mer kontroll, och det är ju inga tomma spår vi kör på tyvärr. Nu är det egentligen inte ett problem eftersom röststyrningen funkar rätt bra på min prickiga odåga, men lite extra säkerhet skadar inte.

Så, den skickas som tidigast på måndag från Storbritannien. Bara att sysselsätta sig till dess med andra ord.

Nu är jag ju väldigt sugen på att jobba med mer självständiga hundsporter ett tag, så drag och spår är väl nästa kampanj... Körde hårda spår häromkvällen, Ior var lite osäker eftersom jag fått för mig att styra honom in i spårkärnan, men han tog naturpinnarna (5 cm bitar) utan tvekan. Pinnstigar på asfalt, grus och gräsmatta är spårplanen, drag blir kortare pass med ordentlig genomgång efteråt, inte över 15 km inklusive transport bredvid innan jag är nöjd med hans intensitet!

Jag är ingen viltspårstalang

Först råkar jag dricka ur flaskan med blodmjölsvatten. När jag sen lagt spåret, så rymmer han, snor klöven och äter upp den på behörigt avstånd.  Tror bestämt vi håller oss till pinnar i fortsättningen.

Spårlycka

Jag är så himla glad över att jag inte gav upp spårandet när det tjorvade i början. Eller, jag gav upp ett par gånger och började om efter några månader. Men den här gången har det faktiskt fastnat! Idag kom jag dessutom på att jag kan lyssna på musik medan jag lägger spåret. Så istället för att gå och tänka på hur tråkigt jag har, så dansade jag fram i skogen och trivdes riktigt bra.

• Spåret var kanske 5-600 meter långt? Som vanligt dålig koll, men
• det tog ca 20 minuter för Ior att lösa.
• 1,5 h liggtid
• över bäcken, same old
• en oplanerad men tvungen återgång som han inte begrep alls, eftersom den var utmed bäcken. Klantjag fick hjälpa honom på rätt köl.
• Skarpa vinklar - löstes klockrent, inget snurr.
• NYHET: 4 pinnar!

Det där med spårpinnar. Jag har tänkt introducera föremål i spåret i flera månader, och planerat att lägga pinnstig i säkert en månad efter att flera rekommenderat det. Men eftersom jag är lite lat med sånt, så gjorde jag nästan som pinnstig i spåret istället. Jag lade dem i par med 5-10 m mellanrum på raksträckor, och min lilla spårkung löste det precis som jag ville!

Första stannade han och nosade länge på.
Den andra plockade han upp och tuggade på.

Sen uppehåll och typ 150 meter av bara spår.

Tredje plockade han upp och spanade runt.
Fjärde plockade han upp, och vände sig sedan mot mig med den!

Gick fram till honom och tackade för pinnen varje gång, han en torris i utbyte och sen jobbade han vidare. Eller ja, efter den fjärde pinnen behövdes både kissepaus, lite gräs till mellanmål och en ordentlig rullning i någon god doft. Sen fortsatte han jobba!

Blöta helgspår

Igår ett kortare spår vid lunchtid, kanske 100 meter i skog, och ikväll 500 meter på igenväxt kalhygge. Båda gångerna drygt 1 timme liggtid.

Båda gångerna gick Ior riktigt fint. Absolut mysigast var att han hela tiden såg till att jag hängde med i kalhyggeslyn - antingen genom att klättra upp på en sten och spana bakåt, eller genom att stanna och äta gräs till jag kom ikapp.

Det kanske kan verka dumt, men jag gillar att han ser det som att han visar vägen för mig, att vi hittar rätt väg tillsammans, istället för att han rusar på helt i sin egen värld. Och om han behöver en gräsätarpaus för att göra jobbet på bästa sätt, så får han väl ta det! 

När jag lägger osnitslade spår så är det just för att öva upp tilliten till min fantastiska spårhund. Det blir helt enkelt bäst om jag inte bråkar med Ior. Jag har varit alldeles för kontrollerande i spåret första året, vilket innebar väldigt mycket frustration, och det känns enormt att ha vänt det och se resultatet.

Iors träning: nu fokuserar vi lite

Jag har ju mest lattjat runt och provat allt som verkar spännande under mina första två år med Ior. Men nu börjar jag dels tröttna på att göra "allt" halvkasst, dels vet jag vad Ior tycker är kul, och dessutom vill jag som bekant satsa lite på tävling.

Det vi ska bli bra på är dels dragsport, och dels bruksspår. Helt enkelt för att det är två grenar som är belönande i sig för Ior, och därför fungerar inte bara som aktivering, utan även blir berikning eftersom han får utöva beteenden som är naturliga för honom.

Under sommaren ligger fokus i draget på att få upp Ior i galopp. Han väljer helst trav, så jag har senaste tiden börjat med galoppintervaller bredvid cykeln. Min förhoppning är att han ska galoppera 2-3 km framför cykeln utan hare, innan sommaren är slut.

Vad gäller spåret så ska Ior få gå MYCKET längre spår. Han har flera gånger fortsatt efter spårslutet och bebisat att han klarar dubbelt så långa spår utan problem.  Dessutom vill jag introducera föremål i spåret. Helst vill jag starta apellen i vår, men då behöver vi jobba rejält på lydnadsprovet, och då framförallt platsliggning. Som vanligt.

Viltspår!

Vi har alltså inte kört viltspår sedan förra sommaren, så min nyfikenhet var enorm när vi satte igång. Självklart börjar dåren med att tvärsäkert knata åt fel håll...

Efter en omstart var han i alla fall helt fokuserad på uppgiften. Jag hade lagt spåret i rejält snårig terräng, varierat med klippmiljö så den biten var helt klart en utmaning. Däremot blev det inte så mycket vinklar som planerat, de uppstod där det behövdes men inte mer än så. Liggtid ca tre timmar. I vanlig ordning har jag ingen koll på hur långt spåret var...

Och uppenbarligen hade Ior inte heller någon aning, för han knatade rakt förbi klöven! Alltså gick han på mitt personspår, även om han var lite extra motiverad av blodkryddan.

Jag är i alla fall väldigt nöjd med hur han jobbade, även om start och slut blev lite hafsiga. Jag gissar att det här är hans minst slarviga spårande någonsin, och utveckling är alltid roligt.

cykel cykel cykel... och spår

22 km igår, varav kanske 7 km var snabba galoppintervaller med lös hund. För ja, går det fort och han måste hålla koll på mig så smiter han ingenstans ;) resten trav bredvid cykeln i vanlig ordning, plus en simpaus och några vattenstopp så blev det totalt en tvåtimmarstur. Jag som är van vid att åka bakom en dragande Ior kunde knappt stå på benen efteråt! Och min lilla travare blev hyfsat trött av all galoppträning, så idag blir det skritträning om något.

Idag ska jag cykla ut själv och lägga viltspår. Det är nästan ett år sedan sist, så det ska bli väldigt intressant att se hur han hanterar det. Jag tänker börja med ett ganska klurigt spår direkt, så att han inte dundrar på och slarvar bort sig. Runt tre timmars liggtid och många vinklar (börjar med trubbiga och efterhand snävare).

Inte så mycket till vilodag (förlåt Ior!)

Skulle ta en vilodag igår, men det gick sådär. Jag hade spring i benen så det blev en promenad på en timme, men med flexikoppel och noll krav så tyckte ändå det var rätt schysst. Bara det att sen kommer ett erbjudande om att sällskapa på apportträning i vår gamla hemmaskog, och dessutom kunde vi få åka med i en bil dit... Sagt och gjort!

Ior fick ett ganska enkelt spår, i efterhand lite för enkelt, han slarvade och tappade bort sig. Är dock nöjd med hur självständigt han löste det när spåret korsade en stig som används ganska frekvent. Jag stod still och höll emot när han började kolla omgivningarna, då återgick han till att leta upp spåret och hittade det rätt snabbt. Jag tror också att han fick vittring på spårslutet och kände sg nöjd, för han började sväva ut mot kanterna och kolla efter annat på slutet. Samma sak där, jag höll in honom så han var tvungen att gå rätt.

Utöver detta försökte vi få herr Tröttvar att ta enkla linjetag. Harskiten på marken var tyvärr mer intressant än dummies, går säkert bättre när han är lite utvilad. Däremot körde vi en budföring med mottagare som Ior träffade för första gången samma dag, och han sprang som en klocka! Jag lade inga krav på att han skulle ta utgångsposition hos henne, eftersom han är sådär intresserad av andra människor. Tänk, att en pipleksak kan göra det så roligt! Jag blev nästan sugen på att börja med sök, men det är ju ännu mer bökigt och träningsgruppskrävande än spår (som jag iofs aldrig gör själv ändå). Hmm... Jag trodde ju inte att jag skulle bli såhär bruksintresserad.

Idag ska Ior i alla fall bara ligga på soffan, med rastningspauser.

Spår igen!

Nu testade jag att lägga lite godisar i de något skarpare vinklarna. Ingen bra idé! Tanken var dels att markera vinklar, och dels att motivera honom till längre spår, men Ior började leta godis och kopplade bort nosen från spåret. Han är i alla fall vaken nog att upptäcka godisarna, vilket stämmer med mitt övriga intryck att han stressar mycket mindre i spåret. Dessutom var dagens bara 30 minuters liggtid, så jag hade väntat mig väldigt mycket mer vindande. Kanske hjälpte det att vi tog ett kort asfaltsspår imorse (som han inte ignorerade!), kanske har han fått lite rutin på spårarbetet. Oavsett är det riktigt häftigt att han börjar bli rutinerad nog att veta vad som väntas av honom.

Det som gjorde mig mest glad idag var hans förväntan på spåret. Jag har ju börjat tycka att han är lite tråkig, all träning på självbehärskning har haft bättre effekt än jag trodde. Men idag så ville han iväg och gå spåret direkt som jag kom tillbaka, försökte lura iväg mig, stod i maxat koppel i riktining mot spåret och blängde på mig, och så vidare. Han var ändå lugn och stilla när jag selade på, inte krånglig på något vis utan bara väldigt taggad på att spåra.

När vi väl började så sög han tag i spåret och gick som en klocka, utöver mina dumma godisbitar alltså. Kamplek och spårande verkar inte alls höra hemma i samma värld enligt Ior - jag brukar lägga både godis och leksak på slutet, men han bryr sig inte om leksaken ens när godiset är slut. Nästa gång ska jag testa att lägga bara leksak, och använda en annan än den vanliga!

Det är egentligen det allra roligaste med dagens spår, att han kändes så säker att jag kan börja variera mig lite. Har hittills varit  noggrann med att göra på samma sätt varje gång för att han ska förstå vad uppgiften går ut på. Kanske ska han få ett eller två spår som ser likadana ut innan jag börjar krångla till det, men sen! Vi kommer ha helkul :D

På väg till bussen hem fick han dra kätting, samma 1,2 kg i 20 minuter ungefär. Eftersom han helst travar så blev det mycket stopp och igångsättningar, för att han skulle hålla sig på rimligt avstånd från mig. Han passade lite efteråt, och det gör han numer bara om han faktiskt är trött (wihoo för ryggmuskler!) så det verkade vara fullt tillräckligt.

Spår i regn!

Trots att Ior aldrig är mer lik sin fiktiva namne än när det trillar vatten från skyn, så ville jag spåra idag. Och spår blev det! På ett av de där fälten som fortfarande inte används till något särskilt, helt fantastiskt att det finns sådana här. Drygt 100 meter, lite slalom och hitanditan, men ingen vinkel snävare än typ 70 grader. I runda slängar 1,5-2 timmars liggtid.

Har nog aldrig varit så nöjd med hur han jobbat! Lugn och metodisk, men väldigt säker på vad han ska göra. Hittade godisgömmorna på vägen, istället för att springa över. Göttigt tempo, med lite tryck i linan på lite längre raksträckor, men inga problem att gå normalt utan att bromsa honom. 

Som vanligt tog han dock lite pauser :P Dels knatade han rakt ut från spåret ca 5 meter och ställde sig för att äta gräs. Som tur var hade jag redan hunnit bli helnöjd med honom! När han dessutom, ett ögonblick efter första tuggan, smaskande vänder sig mot mig med en uppsyn av "det är lugnt, jag fortsätter snart!" kunde jag inte låta bli att skratta rakt ut. Men mycket riktigt, han hittade tillbaka och jobbade fint nästan hela vägen i mål. Sen fick han nån vind i näsan och smet iväg för att bakspåra sista fem metrarna. Stoppade med linan, då traskade han resignerat tillbaka till mig och spårade som en klocka hela vägen till slutet. 

Inte nog med att han jobbar så fint att jag blir superlycklig på 40 meter, dessutom lyckas han få mig att släppa prestigen i spåret! Dubbla gapskratt, dels i gräspausen och dels hur han hanterade slutet, är den absolut största anledningen till att det faktiskt är bra för mig att träna med honom. Om jag hetsar och blir för tävlingsinriktad så tvärvägrar han, om han däremot får lattja runt lite så trivs vi båda jättebra! 

Äntligen lite spårmotivation!

Rubriken syftar både på mig och Ior ;)

Husse följde med på långpromenad idag, vilket innebar att Ior var i trygga händer medan jag lade ett spår rakt igenom massa taggiga buskar. Mindre begåvat kanske, men ville inte gå på upptrampade stigar hela vägen. Sedan gick vi iväg, och eftersom det tog lite längre tid än väntat så blev liggtiden 2 timmar. Dessutom hann det börja regna, och Ior var lite mör av att ha gått i nya områden där han skvallrat på och försökt sticka efter harar om vartannat. Dessutom hade vi tidigare träffat på rådjur i området där spåret låg, så det fanns stora möjligheter till störningar...

Spåret var kanske 100 meter långt (jag har ingen uppfattning om sträcka alls när jag lägger spår), ett par mjukare svängar och en ganska tight vinkel, allihopa uppstod för att jag skulle kunna ta mig vidare. Det som var svårt för honom var i tur och ordning

1. Upptaget. Jag började precis intill en gångväg, och alla som passerat på sin lördagspromenad utgjorde en för svår störning. När vi kom in 2-3 meter hittade han det direkt: vi sneddade fram och tillbaka över spåret tills han fångade upp det. 
2. Den skarpa vinkeln. Han tuffade på för fort och hamnade någon meter bortanför, och fick ta en lite volt för att hitta rätt igen. Han löste det ändå snyggt, jämfört med hur det sett ut andra gånger.
3. Att hitta rätt i slutet, där jag gick ca 3 meter på en upptrampad stig och sedan vek av in i bushen för spårslut. Stod stilla till han hittade rätt, och 3 meter in fick han också bekräftelse i form av avslutande godishög, som var gömd i löven. Tydligt spårarbete och inte godisvittring! Lyckades i alla fall ha vinden i bra läge när jag lade spåret.

I vanlig ordning ville han fortsätta spåra efter spårslutet, men den här gången tog han spårslutet självmant och pausade åtminstone en stund. Och jag har hellre kvar den viljan, och bygger på han självförtroende och förståelse ett tag till, och bygger pannben i ett senare skede. Jag har klantat mig en del i spårandet tidigare, så nu kör vi superenkelt ett tag. 

Det verkade ha bra effekt att liggtiden blev så lång som den blev, i alla fall. han vimsade inte alls runt lika mycket, utan jobbade mycket mer målmedvetet.

Imorgon ska vi spåra med några ur träningsgänget, ska bli riktigt kul! Får dock revidera planen, hade tänkt köra raka spår och kort liggtid. Som det såg ut nu tror jag snarare på att lägga något som han får klura lite på och inte springer genom, och dessutom låta det ligga till sig ordentligt. I somras fick jag ju ordning på nogrannhet i viltspåret genom att lägga serpentiner och diverse krumelurer, tror det är dags för något sådant. Först rak startsträcka, så han har en möjlighet att hitta spåret och bli varm i kläderna, sen börja svänga lite lätt och öka på eftersom. Blir kalasbra!

Personspår har verkligen varit trial and error för oss, med jävligt mycket error och frustration. Därför är det ännu mer magiskt att det faktiskt fungerar, och att han verkar förstå uppgiften!

Spontant kvällsspår

Upptäckte att pendelparkeringen här utanför var i stort sett öde på kvällspromenaden. Perfekt, dags för lite hårda spår! Det blev två raka spår: nummer ett på kanske 10-15 meter fick ligga lite längre (25 minuter kanske?) och nummer 2 blev lite längre, åtminstone 20 meter, liggtid kanske 10 minuter. På ettan såg Ior inte vad jag gjorde, på tvåan hade han full uppsikt över spårläggningen. Båda avslutades med några torrfoderkulor, mest för att markera slutet.

Vi började med nummer två, där jag hade gått balansgång på parkeringsstrecken. Det råder dock ingen tvivel om att han jobbade med näsan, eftersom han fortfarande spårar lika flamsigt: 3-4 decimeter ut åt vardera sida, i konstant zickzack. Han hade i alla fall koll på vad som väntades av honom, och det känns bra att ha fått lite rutiner kring spåret. Han hittade till spårslutet på båda spåren, vilket ändå är framsteg - han har annars ofta flamsat förbi vid sidan av, eftersom han är så obrydd av godis.

På detta lilla har jag lyckats bli helt överväldigad av magin i hundens spårförmåga. Han följer något osynligt som jag lagt ut, och än mer så förstår han när jag uppmanar honom att leta efter detta osynliga! Kanske är våra små parkeringsspår här för att stanna. Jag hyser lite drömmar om att börja härja med cykeln i skogen även utan hund, och då kan man ju passa på att lägga de där längre spåren i lugn och ro. Ska han spåra i skog behövs nämligen lite längre sträcka, så han hinner bli varm i kläderna, och längre liggtid, så han inte irrar bort sig helt i sina kontroller av vart jag inte gått.

Berg- och dalbana

Hujedamej en sån dag!

Börjar med att testa hårda spår med Ior, denna gången var det helgmorgon och helt tomt på parkeringen utanför huset. Liggtid 5-10 minuter, inget enormt utan tränade lite lydnad emellan bara. Han var superduktig! Fick visa lite att "vi" letade efter något på marken, och när han fick upp spåret gick han målmedvetet, och säkrade av inom bredden på mitt steg + några cm åt vardera håll. Enorm skillnad mot hans vanliga vittringsradie på 2 meter ;)

Därefter var planen att cykla till ett naturreservat som jag precis upptäckt (det här stället är inte alls så isolerat från naturområden som jag trodde när vi flyttade hit), men när jag kom ner till cykelförrådet möttes jag av detta:

Något är trasigt här. Något annat fattas. Något annat råkar vara cyklar, däribland min.

Surt, sa räven. Ägnade istället förmiddagen åt stöldanmälan hos polis och försäkringsbolag, kan ju hoppas att man får ut en slant eftersom jag faktiskt använde ett godkänt lås, i ett låst förråd... Nåväl, blir ingen ny innan jag får besked från försäkring och vet budget. Vore ju trevligt om det gick att komma över någon billig bra variant, typ som den förra som var restexemplar av en utgående modell.

Denna krigare låter sig i alla fall inte nedslås! Släpade med mig hund och kickbike på färjan, för ett par hållplatser bort finns en park där Ior springer superfint på gräset bredvid asfaltsgångvägen.

Asfaltsgångvägen som dessutom leder till en rasthage, där vi tog första vatten och lekpausen.

 Sedan råkade vi vara så pigga så vi tog oss hela vägen till den planerade skogen på samma sätt. Väl där ångade Ior på som en galning, trots att det var ny miljö och han brukar vara mer intresserad av att pissa in sin identitet på stället än att jobba. Halleluja för chipkastrering!

Supertaggad.

Men får vända sig om eftersom jag ville ha en bild som inte var på hundrumpan.

 De där buskarna rakt fram på bilden? Stigen fortsätter i stort sett rakt in där. Sen svänger den över 90 grader, geggigt, ducka igen för grenar... Superkul! Och Hela tiden jobbade Ior på som tåget, samtidigt osm han lyssnade superfint när det dök ett par små fallna träd bakom en kurva - tillräckligt små för att Ior skulle kunna springa rakt över dem, tillräckligt stora för att kickbiken skulle tvärnitat och jag landat på backen om han gjort det.

På väg hem.

Sist men inte minst så var han superlugn när vi väntade på färjan hem. Lade sig och solade på bryggan, hälsade superfint på nyfikna barn och var allmänt underbar. På båten var det tyvärr skugga, så han frös lite, menhan gick ändå runt och kollade ut över kanten, och njöt av vinden i ansiktet. Härligt värre! En dalmatiner och en kickbike är för övrigt ett ekipage som väcker en hel del uppmärksamhet, så han har agerat god rasrepresentant och jag har var dragsportsambassadör. Skitkul! 

På väg hem tränade vi lite ställande, läggande och inkallning, alltihop ligger på ungefär samma nivå. Han gör det han ska, men snyggt är det inte ;) Men behöver några såna här pass där han gör rätt direkt innan  jag börjar peta i detaljer. 

Nu är vi hemma, och jag är superangsty eftersom jag missade att käka lunch mitt i spektaklet, och även om jag inte märker att jag blir hungrig så är lågt blodsocker = ångestbomb. Tur att det är lätt åtgärdat!

Läser

Google is my friend. Särskilt när det gäller att pluggflykta!

Exempel: om hårda spår.