Spår i regn!

Trots att Ior aldrig är mer lik sin fiktiva namne än när det trillar vatten från skyn, så ville jag spåra idag. Och spår blev det! På ett av de där fälten som fortfarande inte används till något särskilt, helt fantastiskt att det finns sådana här. Drygt 100 meter, lite slalom och hitanditan, men ingen vinkel snävare än typ 70 grader. I runda slängar 1,5-2 timmars liggtid.

Har nog aldrig varit så nöjd med hur han jobbat! Lugn och metodisk, men väldigt säker på vad han ska göra. Hittade godisgömmorna på vägen, istället för att springa över. Göttigt tempo, med lite tryck i linan på lite längre raksträckor, men inga problem att gå normalt utan att bromsa honom. 

Som vanligt tog han dock lite pauser :P Dels knatade han rakt ut från spåret ca 5 meter och ställde sig för att äta gräs. Som tur var hade jag redan hunnit bli helnöjd med honom! När han dessutom, ett ögonblick efter första tuggan, smaskande vänder sig mot mig med en uppsyn av "det är lugnt, jag fortsätter snart!" kunde jag inte låta bli att skratta rakt ut. Men mycket riktigt, han hittade tillbaka och jobbade fint nästan hela vägen i mål. Sen fick han nån vind i näsan och smet iväg för att bakspåra sista fem metrarna. Stoppade med linan, då traskade han resignerat tillbaka till mig och spårade som en klocka hela vägen till slutet. 

Inte nog med att han jobbar så fint att jag blir superlycklig på 40 meter, dessutom lyckas han få mig att släppa prestigen i spåret! Dubbla gapskratt, dels i gräspausen och dels hur han hanterade slutet, är den absolut största anledningen till att det faktiskt är bra för mig att träna med honom. Om jag hetsar och blir för tävlingsinriktad så tvärvägrar han, om han däremot får lattja runt lite så trivs vi båda jättebra!