Gosig inspiration

Igår fick Ior ett infall. 

Han är oftast inte en klängig typ. Om jag sätter mig i sängen en decimeter från honom, så visst reser han sig för att lägga sig tätt, tätt intill. Men när han tar kontakt så är det för att han vill leka, och det där med att bli klappad kan oftast kvitta (om det inte handlar en särskild kategori av ryggkli som han blir helt euforisk av).

Men igår! 

Jag hade filt över mina ben, satt i skräddare, och valpen låg en bit bort under samma filt. Därför blev jag inte särskilt förvånad när Ior kom och slog lite på mig med framtassen. "Hallå, jag vill också in under där och ligga varmt!". 

Saken var bara den att han inte blev nöjd när jag erbjöd de platser han brukar vilja ha. Han tittade in under filten, tittade på mig som om jag var korkad, och satte sig demonstrativt där han var istället för att krypa in under filten. Jag svor lite över hur den prickiga divan kör med mig, men fortsatt testa varje gång han krafsade på mig.

Till slut råkade jag lyfta på filten så han kunde ta sig in framför mig, mellan mig och valpen. Det var det han ville! Och dessutom göra nåt jag aldrig set honom göra förut - lägga sig halvvägs uppe i mitt knä, ihoprullad. Sådär som Tippex gör jämt (fas han får såklart plats med hela kroppen).

Den enda rimliga slutsatsen är att Ior, efter fyra månader av att ha sett Tippex sova i mitt knä, tyckte att det var något som är värt att testa. Han gosknorrade som bara han kan <3 och det är så himla fint! Ior ha annars alltid varit lite timid, han kan gosa men då är det från sidan eller bakom ryggen, med ryggen mot mig och låtsas som om vi inte märker varandra. Jag har nog sagt det tusen gånger, men första veckan hoppade han ner från soffan om jag satte mig i andra änden av den när han låg där, och han hade fått vara i möblerna hos sin förra familj... 

Att skaffa valp har påverkat min och Iors relation på många sätt. Han märker att jag inte alltid fokuserar fullt ut på honom, men är desto lyckligare när jag gör det under vår egentid tillsammans. Han har vuxit på många sätt i sin roll som storebror, och nu även börjar ta inspiration från valpen. Det är så mycket hjärtesmält över det att jag inte vet var jag ska ta vägen <3

Rejält med canicross

Vi tog ett uppehåll med linlöpningen efter att Ior var mer fokuserad på att spåra allt möjligt än att ligga på framåt i selen. Någon månad, ungefär.

Nu har vi startat upp igen. Och den dragglädjen! När han blir trött ökar frekvensen på kisspauserna, men annars är vi ordentligt mycket på gång. Är han för ofokuserad gör jag en omstart (okej, han fick en fot i arslet en gång också och verkade fatta precis varför). Och jag konstaterade att han tar i precis lika mycket som jag gör: märker han att jag vilar lite och återhämtar mig, så gör han detsamma. Vrålspurtar jag, ja då vill han också ge järnet! Den upptäckten gjorde att jag blev ärligare med mig själv. Behöver jag gå, ja då gör jag det och bråkar inte på honom om att han ska jobba när jag själv inte orkar bidra. Målet är trots allt inget maraton, utan att vi ska bli djävulskt snabba på några få km och då är det lika bra att låta den träningen som blir vara effektiv.

Vår absolut snabbaste spurt var då en cykelpendlare började köra om oss. Hen lyckades efter en minut eller två, men innan dess kom jag och Ior upp i 2:59-tempo, eller över 20 km/h, enligt endomondo. I svagt motlut! Enda gångerna vi varit i närheten innan har det varit full rulle nedför.

På väg hem såg jag ett elljusspår, som inte kan ha varit mer än 5-10 minuters promenad hemifrån. Perfekt uppvärmningssträcka! Och på så vis är platsen för nästa pass avgjord.

Morgontrött åsna

Senaste veckan har valpen sovit till klockan nio, och då har jag passat på att ta med Ior ut på morgonrastningen. Han har rest sig när jag öppnat godisväskan, om än motvilligt, och gått raka vägen tillbaka till sängen när vi kommit in. 

Antagligen så var det bara en tidsfråga, men idag fick jag inte ens upp honom med godis i handen. Ior blängde som bara Ior kan blänga, och vägrade att lyfta på huvudet ens. 

Nu äter jag frukost, valpen fnattar runt totalt i soffan och Ior har fortfarande inte flyttat på sig. Detta trots att han började tjata på mig om att få träna igårkväll, han är alltså inte alls slutkörd utan snarare lite understimulerad. Idag är planen att fortsätta med frishejping till position i framförgående, och ta en längre cykeltur (dumt om valpen blir lämnad exakt en halvtimme varje gång han är helt själv) så den biten ska vi råda bot på i alla fall. Tveksam om han ens öppnar ögonen när vi andra går upp imorgon...

En till joggingtur

En halvtimme fördelad på:

5 minuter rastning/uppvärmningspromenad.
10 minuter uppjogg bortåt.
10 minuter intervaller hemåt, galopptempo för Ior, utmed älven. Tanken är att jag ska orka springa med den ansträngningen i i alla fall fem kilometer - då kan Ior bränna på ordentligt i dragselen när vi väl kommer så långt igen.
5 minuter nedvarv gång hemåt.

Sen lade jag en kvart på att stretcha och klämma igenom Ior ordentligt. Glömde nästan min egen stretching, trots att jag fick känna av sist hur slö jag blir annars... Sötast var väl när han ställde sig mellan mina ben och tiggde träning medan jag tänjde mina egna hamstrings. Vi har jobbat lite med slalom mellan benen på sistone, vilket han såklart passade på att påminna om!

Ior och jag på myDOG

Söndagen spenderades på Svenska Mässan, där vi först vandrade runt och kollade in roliga montrar, och sen hängde i dalmatinermontern från kl 13. Ior skötte sig som den stjärna han är! Provade dragselar hos baggen (För bred bröstplatta), nättäcke hos back on track som jag lagt beslag på för min arma rygg, och gled runt på ett väldigt smidigt sätt. 

Sen var han snuskfarbror mot småtikarna som befolkade montern idag, Arwen och Islay.

Det var riktigt mysigt att sitta i montern, kanske fem-sex olika som var intresserade och hade frågor om rasen, annars var det mest människor som beundrade deras skönhet och ville klappa den ack så mjuka pälsen. Vi hade en godisskål framme åt hundarna, så när Ior blev lite trött satt han som en staty och stirrade på den. Efter att 3-4 personer klappat utan att fatta att han skulle godis för det, bestämde han att han behövde byta strategi.

När människor kom nära drog han på sitt bästa skall, blandning av larm och bus, och släppte bara fram de som erbjöd godis. Nå, han är smart nog att träna folk, jag tänker faktiskt inte lägga så stor vikt vid det. Efter att jag började belöna tystnad skällde han bara på dem som var ohyfsade nog att gå rakt mot honom och stirra. 

Det absolut roligaste tyckte han var när besökarna bad honom om trick. Det blir ju långtråkigt att bara glo på godisskålen ;) så lite sitt vackert, omvänt lockande, puss, high five, sitt och ligg fick han in, med pang-pang-pang i hastighet och intensitet och superkontakt eftersom han låg ganska högt i förväntan vid det laget. Helt klart roligt för både honom och de som testade!

När vi kom hem, var han då trött? Ja, jo, kanske, men framför allt hade han väldigt mycket bus i kroppen efter att ha varit stilla och tänkt så mycket. Det blev ett litet knuffaspass medan jag satt vid datorn och försökte varva ner, helmysigt det också!

Ett exempel på hur fint fokus han fick med lite godis.
Vi vann ingen kurs, däremot fick vi en startplats i hundlöpet så är ändå nöjd!

Förhastade slutsatser

Min kära valp är ganska smart. Hans idéer om samband, och hur han själv kan ta genvägar i dessa är ibland lite underhållande... 

Som det här med min bajsplockarrutin. Eftersom Ior kan bli utåtagerande när jag är bortvänd och nedåtböjd, och därmed uppenbart sårbar, så kastar jag ut godis som de får leta upp medan jag plockar bajs. En annan fördel är att jag slipper att de lyckorusar runt efter bajsningen - ärligt talat är sådana stolligheter rätt dryga när en ofta rastar hundarna kopplade, nära trafikerade vägar. 

I alla fall, de kommer och tigger direkt när de är klara. Ior roar sig med annat fram till att det finns godis att leta upp, ingen idé att hetsa upp sig i förtid! 

Valpen däremot. Han vet att Ior bajsar på morgonrastningen. Han vet också ungefär när det händer. Ett par minuter innan väntad avföring börjar han gå med nosen i Iors rumpa, putta och hoppa på stackarens bakdel för att den vägen sätta igång godismaskinen. Inte heller begriper han att komma till mig och tigga när Ior väl sätter sig - då är det stenhård bevakning på att den prickiga lurifaxen gör det den ska.

Jag har en smart valp. Men kanske inte den smartaste.

Felsökning: fritt följ

Började bråka med Ior lite om ff igen. Sen orkade jag inte mer, tänkte "jamen vi lattjar lite vad som helst då" och körde sidoförflyttningar och backa på båda sidor, plus i några extra htm-positioner. HUNDJÄVELN GICK SOM EN ÄNGEL. Med andra ord, jag har varit dum nog att tråka ut honom med linförigheten från LK1 så till den grad att han vägrar och käkar gräs istället. Lite intressantare rörelser och vips har jag tillbaka

Så, nu ska jag göra fotgåendet mer intressant. Förhoppningsvis kan jag bygga upp tillräckligt med värde att han står ut med ett program om ett par veckor.

Liten gillar att klättra

Kan Tippex springa uppåt, så springer han uppåt. När han är på toppen väntar han på att jag ska hämta ner honom. Knäppgulle!

Dessutom springer han självmant på träd, sandlådekanter och alla möjliga lagom svåra balanshinder. Så fort valpis ser något lämpligt så är det full fart dit!

Testade duschen

Tippex är lite mammig, och vill följa med in på toan. Okej.

Dessutom lite bråkig, och siktar in sig på duschslangen. Munstycket ligger på golvet av någon anledning. Okej.

Eftersom vi bor i en trång studentlägenhet så når jag utan problem att slå på duschen medan jag sitter och skiter.

OKEJ!?

Vappis goes bananas. Som i, roligaste någonsin! Nu är han genomduschad, och dessutom lite kvällsaktiverad.

ETA filmklipp:
 

En annan filtträning

När vi åkte hem till Göteborg för ett par veckor sedan så hade jag lite (väldigt) mycket grejer med mig. Med tre andra hundar i en liten djurkupé avstod jag från att försöka packa ihop Iors filt därinne, utan lät honom bära den en bit. Faktiskt ganska mycket längre än de 10 sekunder jag filmade: han höll superfint hela vägen över Göta älvbron!


Jag vet ju att han KAN hålla riktigt fint. Jag har bara ingen aning om hur jag ska överföra det till lydnadsplanen, eller för den delen dummies.

Inatt jag drömde

Att min kära syster hade hittat en halvårsgammal omplaceringstik. Avlivningshotad, och helknäpp. Världens äckligaste päls, jaktkorsning. Och av någon jävla anledning kunde jag inte snacka mig loss ur att åtminstone ha den på prov.

Desperationen var så stark att jag vaknade med ångest. Kan jag inte få min valp nu nu nu!?

Jag är ingen viltspårstalang

Först råkar jag dricka ur flaskan med blodmjölsvatten. När jag sen lagt spåret, så rymmer han, snor klöven och äter upp den på behörigt avstånd.  Tror bestämt vi håller oss till pinnar i fortsättningen.

Hipp hipp HURRA!

Idag är Iors tredje födelsedag! Den spenderas till större delen på dagis, men förhoppningsvis får jag tummen ur rôva och lägger ett ordentligt födelsedagsspår ikväll. För att göra det hela lite festligare tänkte jag i alla fall dela med mig av hur allas vår älskade prickprutt kan agera i kalassituationer.

Att forma en respektfull mattjuv, eller uppfostran är också inlärning

Vi kan bortse från melonskalen, som jag övergivit och som därmed var lovligt byte, och istället tänka lite på hur jag fått matgalningen att låta bli min tallrik medan jag går och fixar med något annat. Jag är nämligen av åsikten att tiggeri inte enbart är av ondo.

Vad betyder det att hunden tigger? Jo, att den ber dig om att få något. Detta står i stark kontrast mot en hund som helst hänger över axeln och väntar på att du ska vända bort blicken, så att den kan ta en tugga. Ior har gått från det förra till det senare, och jag är alldeles utomordentligt nöjd med hur han hanterar mänskliga måltider.

En del är, som alltid, att belöna rätt beteende. Innan foderallergin upptäcktes kastade jag till honom matbitar när han lade sig ner och var lugn. En annan är att han inte alls får det han är ute efter om han är för på. Jag har däremot inte alls ignorerat honom, utan snarare pratat lite förlöjligande med honom Jaha vill du ha hamburgare? Mmmmmm det här är jättegott. Menar du att du också ska ha? Är du säker? Nänäänänäää för det får du inte :P 

Det här har på intet vis saboterat träningen. Tvärtom har han fått signalkontroll och stadga, för det var inte prat och kontakt han var ute efter. Att agera på samma sätt när han skäller för att han vill få igång mig kommer vara uppmuntrande, men detta är inte det. Istället får han konstatera att jag fattar att han vill något, men inte vad, och därför tänka om. Om jag istället bara ignorerat, hade han försökt mer och mer och MER av samma sak!

Nu ligger han i soffan och väntar, även om det står en tallrik med göttig en halvmeter från honom och jag har ryggen mot honom och fixar med något. Detta är inte något påtvingat "stanna där!", utan ett resultat av att jag format hans beteende utifrån vad han är intresserad av. Jag har självklart hindrat honom från att ta mat, men inte mer än så - ville han stå och glo en decimeter från tallriken så fick han göra det. Det bara lönade sig inte, och tillsammans hittade vi då en bättre strategi. Dessutom konfliktfritt, jag slapp bli arg. Det var mycket tack vare att jag kunde retas med honom verbalt, det lättade min egen irritation och gjorde att vi kunde träna på detta utan att det gick ut över relationen.

Sedan är han en obotlig opportunist, men han spottar ut allt han hittar utomhus på min signal, hemma ser jag till att inget ätbart är framme. I viss mån gäller det att helt enkelt uppskatta att en fått en ny anledning att hålla städat ;)

Älskade lilla tjyvåsna

Idag åt jag en såndär perfekt frukost - kaffe och melon. Kaffe unnar jag mig bara de dagar som jag vet att jag gör av med överskottsenergin, särskilt eftersom mitt gamla knäppa jag vaknat till senaste veckorna efter vad som måste ha varit flera år av depression (det krävdes att jag bröt benet för att inse det, bara). Melon har ja ätit till frukost i ett par veckor, sommargott!

Bara det att jag råkade få kaffemage nu på morgonen. Och lämnade framme en tallrik med ca 10 melonskalsbitar på. Gissa hur många som var kvar när jag kom ut?

Två. Ynka. Bitar.

Det roliga är att Ior är oerhört kräsen med vilken frukt som duger. Banan och alla former av bär är pest och pina. Det enda som duger är äpple och melon! Däremotstjäl han inte äppelskrottar, så jag har helt enkelt blivit bortskämd med att kunna lämna saker framme. Han stjäl ju inte min mat längre... rester däremot, har han listat ut att jag ändå slänger. Perfekt enligt dalmatinerlogik att ta tillvara på!

Sommarledigt

Har åkt ut till mina föräldrar på bonnalandet, och både jag och Ior njuter av tillvaron. Solen skiner, men det är svalt nog på kvällen för dragpass - i onsdags blev det 3 km nästan helt i galopp, igår körde vi drygt det dubbla i mestadels  snabb trav. Jag har blivit jättepepp på att få ihop skakeln och cykelkärran som vi började på förra sommaren också, med en gårdshandel några hundra meter bort så kan han få göra lite nytta!

Han hängde med på byns sommarfest, alla tyckte han var superfin (såklart!), men själv var han ointresserad, snusade lite på de om hälsade av artighet och gick sen undan. Lugn och cool, i alla fall! Husse hade hand om honom under brännbollen, men i efterhand hade Ior gärna fått vara med och ta några lyror. 

Däremot  verkar han tycka att jag är alldeles för tråkig, och tre av fyra dagar har han smitit iväg ut i skogen och mumsat kobajs. Varje gång har jag duschat honom, men det har han nu löst genom att inte få något på sig - det är bara käften som stinker död och förruttnelse. Att han lyckas beror på att han funkar att ha lös när jag går med honom, men inte när vi är på gården och är tråkiga. Detta har jag inte fått in i huvudet än... 

Planen idag är jag springer en runda, lägger spår, hem och hämtar Ior, springer till spåret och spårar, sen springer hem. Låta både huvudet och kroppen få sitt, helt enkelt. Eller så åker vi till någon sjö och badar, för här är rent fruktansvärt varmt.

Ior är skeptisk till mitt skrivande

Dumhetsmys

Ior gnällskäller för att få mig att komma ut i  vardagsrummet och mysbusa. Och självklart gör jag just det, smådrar i hans stora repknut och blåser honom på magen. Goseplutt! Nu när han faktiskt inte stressar och håller på så jämt, så tycker jag det är helt okej att han säger till att han saknar mig <3

Skurk

Buset har ett nytt sätt att hindra mig från att plugga. Plättlätt, han lägger beslag på skrivbordsstolen före mig! Jag sitter alltså på en pall, medan Ior den ofelbare blickar ut över sina ägor från fejkskinnstronen. 

Spår i regn!

Trots att Ior aldrig är mer lik sin fiktiva namne än när det trillar vatten från skyn, så ville jag spåra idag. Och spår blev det! På ett av de där fälten som fortfarande inte används till något särskilt, helt fantastiskt att det finns sådana här. Drygt 100 meter, lite slalom och hitanditan, men ingen vinkel snävare än typ 70 grader. I runda slängar 1,5-2 timmars liggtid.

Har nog aldrig varit så nöjd med hur han jobbat! Lugn och metodisk, men väldigt säker på vad han ska göra. Hittade godisgömmorna på vägen, istället för att springa över. Göttigt tempo, med lite tryck i linan på lite längre raksträckor, men inga problem att gå normalt utan att bromsa honom. 

Som vanligt tog han dock lite pauser :P Dels knatade han rakt ut från spåret ca 5 meter och ställde sig för att äta gräs. Som tur var hade jag redan hunnit bli helnöjd med honom! När han dessutom, ett ögonblick efter första tuggan, smaskande vänder sig mot mig med en uppsyn av "det är lugnt, jag fortsätter snart!" kunde jag inte låta bli att skratta rakt ut. Men mycket riktigt, han hittade tillbaka och jobbade fint nästan hela vägen i mål. Sen fick han nån vind i näsan och smet iväg för att bakspåra sista fem metrarna. Stoppade med linan, då traskade han resignerat tillbaka till mig och spårade som en klocka hela vägen till slutet. 

Inte nog med att han jobbar så fint att jag blir superlycklig på 40 meter, dessutom lyckas han få mig att släppa prestigen i spåret! Dubbla gapskratt, dels i gräspausen och dels hur han hanterade slutet, är den absolut största anledningen till att det faktiskt är bra för mig att träna med honom. Om jag hetsar och blir för tävlingsinriktad så tvärvägrar han, om han däremot får lattja runt lite så trivs vi båda jättebra!