Anmäld till tävling på riktigt!

Jag fick visst ett jävla självförtroende efter våra hela 83 poäng i LK1 på KM... Har anmält oss till en tävling i slutet på november, vi får se hur det går!

inoff debut i ettan!

Igår var det KM på bk, och vi passade på att testa en start i lk1. Det fanns rally och blåbärsagility som vi kunde kört också, men jag var inte så uppmärksam att jag fattade det och kunde anmäla mig. Hur som haver, vårt resultat *trumvirvel*

Första momentet var linförighet, där bara gick jag och litade på att Ior skulle hänga med. Han svävade lite, men när vi hade gjort en sväng så var han med på banan!

Så till läggandet var han på perfekt humör, så inga konstigheter där. Inkallningen tjyvade han, och startade på "kommendera" istället för att invänta kommando. Helt och hållet mitt fel som inte tränat på den störningen.

När jag felade inkallningen på mitt retstickesätt började det gå upp för Ior precis hur kul det är att ha en supertaggad matte. Två liknande moment är svårt, så till ställandet upprepade han sitt bästa partytrick och lade sig ner. Hade jag gett ett dk så han fattat vad han skulle göra hade vi i alla fall fått poäng, återigen helt och hållet matte som behöver få bättre koll på spelet och dess regler.

Jag felade honom återigen, vilket gjorde att han gick helt ur hand till apporteringen. Troligtvis blev han osäker och förstod inte vad som gått snett - helt och hållet mitt fel! Han försökte stjäla apportbocken från TL, och när han väl fick den så började han kasta runt den, och skulle sen springa iväg och leka på egen hand. Jag högg tag i svansen och gav tillbaka apportbocken till TL, och höll i halsbandet på transporten efteråt för att han skulle få lugna ner sig och inte behöva lösa så mycket på egen hand. Så mycket fysiskt kontakt gick såklart på helheten.

Däremot så lyckades han återhämta sig till hoppet. Han flamsade runt, men jag samlade upp honom med röst och kroppssignaler. På "kommendera" så ryckte han till ordentligt det riktigt syntes att han förstått att han skulle vänta på mig (inte illa att lära sig på tävlingsplan!) och sen satte han en solklar tia. Underbar avslutning på individuella programmet!

Eftersom vi var mitt i turordningen fick vi vänta en stund på platsliggningen. När den väl kom var vi båda trötta och ofokuserade, hade redan gått hem mentalt. När då TL glömmer bort "lägg hunden" och går direkt på "lämna hunden..." så blev jag osäker, vilket fick Ior att resa sig från en hyfsad fotposition. Hen insåg sitt misstag, och jag fick koll på att Ior inte var kvar först efter att vi fått ett "lägg hunden". Därför stressigt läggande, och Ior låg kanske kvar tills jag gått fem meter, sen svansade han efter sin stackars matte för att hjälpa till med allt det där som tydligen var jobbigt.

Kanske hade han legat kvar en halvminut annars, men vi har inte kört plats när han varit så trött innan. Mer träning!

Det absolut sista var tandvisning, och det är det jag är absolut mest nöjd med. Ior var trött, men glad, vilket var ett intyg på att jag inte dragit ner honom pga resultatet. Han ville helst fram och hälsa innan momentet börjat, så jag fick sätta om honom, och sedan var han skitfin. En tia där är värd så himla mycket med en hund som är/varit osäker!

Men den där osäkerheten - på klubben är den som bortblåst. Min analys är att folket där är hundkunniga, och han har fattat att han inte behöver vara orolig för att bli konstigt bemött. Därför slappnar han av och är så nyfiken och glad som han egentligen är, när han inte förväntar sig att bli "klappad" = slagen på huvudet. Främlingar på andra ställen har jag börjat ge instruktioner håll fram handen, sen klappa varsomhelst under huvudet och det har också fungerat bra. Inte lika självklart som på klubben, men tydlig förbättring!

Lite simning

Idag har Ior fått skogspromenader helt utan krav. Jag försökte få igång honom till en nosövning, men det var inte intressant. Bara att gå med på att han behövde vilodag efter gårdagen, som delvis bestod av 3 timmar vid strandpromenaden i Hjo där det såg ut som på filmen. Dessutom var jag själv i och simmade runt med honom ett par gånger, innan vi lade oss och solade - han precis bredvid mig med huvudet på min axel <3



Därtill spenderade vi nära nog 90 minuter på buss, eftersom vi efter badet åkte vidare till en träningstävling i rallylydnad. Vi blev diskade eftersom jag lyfte upp Ior när han åt gräs. Han slutar ju ALDRIG äta gräs! Annars 86 poäng, fick igång honom rejält på andra halvan. Men jag tror litegrann att han ber mig lugna ner sig med sitt nosande, så vi (jag) behöver helt enkelt träna på tävlingsstarter.

En bonus är att systern var där med sin vita odåga, och han och Ior brydde sig knappt om varandra! De mest turades om att ropa på mig och J när vi var iväg på banvandring och liknande äventyr.

del2: eller kanske inte alls

Okej, har landat på jorden efter senaste OMG måste ha en hund till!-vändan.

Jag tycker jättemycket om alla möjliga olika hundar, det betyder inte att jag ska ha dem alla :D

Det som gör mig frustrerad är egentligen får inte tävla pga karens, och svårt även annars utan bil. Detta leder till att jag tränar slarvigt, eftersom vi ändå inte tävlar, och blir grinig på att vi inte utvecklas. Om hunden är slarvig är det ännu mindre anledning att tävla...

Ja, mitt problem består alltså av 1) karens på suprelonin och 2) brist på bil.

Den andra punkten kan jag faktiskt göra något åt.

Hundlöpet!

Tiden blev 27:54, vilket inte är så tokigt eftersom jag misstänker att förra årets 27:16 gick på en kortare bana. Dessutom hade jag kapat minst en halvminut om jag inte sprungit fel och följt efter milarna istället för raka vägen till målet i slutet... placeringen blev 8e kvinna, alltså samma som förra året.

Det jag framför allt tar med mig är ändå något helt annat, och onädligt mycket viktigare: Ior gick som en klocka! Fokus framåt i omkörningar, kortade in linan av hänsyn till de andra, men han var helt ointresserad av de andra hundarna. Drog på och jobbade, inget sniff och kissande. Lyssnade till och med på "håll höger"! Älskade toktönt <3 Nu är målet ett grönt kort innan året är slut, så vi kan ta oss iväg och tävla canicross såfort barmarkssäsongen är igång 2015.

rallydebuten 60 poäng

och helt jävla jätterättvist. Okej, om jag hade väntat 5 minuter med att värma upp hade det kanske inte blivit "nos sk [sträckt koppel]" första typ fem skyltarna, men det som är otroligt är att han faktiskt hittade upp med huvudet och blev snudd på skitbra resten av banan. Lite sned och förvirrad, men vad tusan, jag var nervig så jag skakade innan vi klev in på banan så detta var ungefär det bästa som kunde hänt. Han var verkligen skitfin på uppvärmningen också, så nu vet jag att han kan fokusera i den miljön med många hundar och rörelse hit och dit. Bara det trodde jag skulle vara omöjligt bara för ett halvår sen!

Så nu är det Kajsanerver och Iornos som står i fokus. Jag vet ju att han är känslig för min sinnesstämning (sitter helst 10 meter bort och observerar om jag är arg), men jag vet ju från simningen att jag gillar tävlingskicken så måste på nåt sätt vänja honom vid att matte inte lider så mycket som det ser ut - att jag skulle träna bort nerverna är faktiskt uteslutet. Därtill verkade inte tävlingssituationen, ny klubb och okända människor röra honom i ryggen. Han hade skitkul! Och jag också, men det kommer lite i andra hand. Det är ju just glädjen som jag har siktat på, och att han var rent skitlycklig hela andra halvan av banan är den största seger jag kunde få idag. Tyvärr har jag ingen dokumentation av spektaklet, men det var nog lika bra det. Hade jag funderat över att någon filmat att det bara blivit ännu mer pannkaka!

Och ärligt talat, nosandet är svårt att göra särskilt mycket åt. Först nu under sommaren har jag börjat kunna kalla in honom från nosfläckar, och ett "nu går vi" funkar oftare än inte. Men det är efter ett år! Menar inte att jag inte vill försöka träna, men tänker inte vänta mig underverk, ej heller undvika tävling tills han är stensäker på den biten. Lite måste man få chansa :D (obs att jag inte har samma inställning till moment med lös hund, men nu drabbas ingen annan).

Hundlöpet (26/5)

Jupp, det blev springa av i söndags!

 Vi tog oss runt  fem km (4,5 enligt telefonen) på 27:16, inte helt pjåkigt med tanke på att vi hamnade väldigt långt bak i starten, jag är ju så dum så jag släpper fram folk som knör. Sen ville det sig inte bättre än att jag spenderade åtminstone första kilometern på att köra om dem ;) Med Ior i lite tightare grepp, som på bilden.

När vi kommit förbi den värsta klungan släppte jag iväg Ior, och oj vad fint han jobbade! Kändes inte alls som att jag sprang 5 km. Det var bara i en backe, solen stekte och ingen vind alls, som han inte riktigt höll sträckt lina. Och när han hoppade ner i vattenfyllda diken för att svalka sig, då. Hur som haver, kom in som 14:e vilket också är kul, vet inte hur många som sprang av drygt 170 (tror jag) anmälda men det är ju inte mitt i mitten, som det brukade vara på den tiden jag simmade. 

Och nästa gång prioriterar jag nog att han funktionstisha över en med dalmatinertryck. Varmt! Inte avundsjuk på de som körde milen två timmar efter oss...

Dagens fångst, och jag som kommit på att jag inte stängt av appen. 

 Självklart fick man lite prylar också:

 en frisbee som Ior tycker funkar skitbra som targetplatta

en vattenflaska, som jag tänker hålla undan den där glupska dalmatinern

lite hundgodis

lite erbjudanden

och påsen som det låg i. 

Därefter gick vi till Delsjön och lät Ior plaska lite, vidare till golfbanan, för varför inte?, och sen vagnen därifrån. Stannade till hos husse, som varit väskhållare och fotograf dagen till ära, och firade med pizza. 

Och det var nog allt som hände den dagen. 

Hundlöpet

Tror inte jag sagt det, anmälde oss till hundlöpet i Göteborg förra veckan. Till helgen smäller det! Eller, förhoppningsvis springer vi utan smällar. Att jag ens övervägde beror på att 1) Ior har varit riktigt lugn de senaste promenaderna i större grupp (så länge vi inte haft löptik framför, attans vad svår störning), och 2) vi har kunnat träna med sällskap, eftersom en till i rasthagemaffian ska vara med!

Vi kör fem kilometer, delvis pga min fantastiska förmåga att skada mig, men också eftersom det kan bli varmt i slutet av juni, även för en vit korthårig hund. Vanliga dragtävlingar går ju inte om det är över 15-16 grader nånstans, men här kör de uppenbarligen oavsett vilket... vi får väl se hur det ser ut, i den värsta värmen i fredags ville Ior knappt gå så jag håller tummarna för mysregn och småhuttrigt. Enligt yr.no så är det också ganska sannolikt, får bara hoppas att det stämmer!

Nu blir det seminarium om läromedel... säger till om vi kommer fram till något banbrytande.