Första momentet var linförighet, där bara gick jag och litade på att Ior skulle hänga med. Han svävade lite, men när vi hade gjort en sväng så var han med på banan!
Så till läggandet var han på perfekt humör, så inga konstigheter där. Inkallningen tjyvade han, och startade på "kommendera" istället för att invänta kommando. Helt och hållet mitt fel som inte tränat på den störningen.
När jag felade inkallningen på mitt retstickesätt började det gå upp för Ior precis hur kul det är att ha en supertaggad matte. Två liknande moment är svårt, så till ställandet upprepade han sitt bästa partytrick och lade sig ner. Hade jag gett ett dk så han fattat vad han skulle göra hade vi i alla fall fått poäng, återigen helt och hållet matte som behöver få bättre koll på spelet och dess regler.
Jag felade honom återigen, vilket gjorde att han gick helt ur hand till apporteringen. Troligtvis blev han osäker och förstod inte vad som gått snett - helt och hållet mitt fel! Han försökte stjäla apportbocken från TL, och när han väl fick den så började han kasta runt den, och skulle sen springa iväg och leka på egen hand. Jag högg tag i svansen och gav tillbaka apportbocken till TL, och höll i halsbandet på transporten efteråt för att han skulle få lugna ner sig och inte behöva lösa så mycket på egen hand. Så mycket fysiskt kontakt gick såklart på helheten.
Däremot så lyckades han återhämta sig till hoppet. Han flamsade runt, men jag samlade upp honom med röst och kroppssignaler. På "kommendera" så ryckte han till ordentligt det riktigt syntes att han förstått att han skulle vänta på mig (inte illa att lära sig på tävlingsplan!) och sen satte han en solklar tia. Underbar avslutning på individuella programmet!
Eftersom vi var mitt i turordningen fick vi vänta en stund på platsliggningen. När den väl kom var vi båda trötta och ofokuserade, hade redan gått hem mentalt. När då TL glömmer bort "lägg hunden" och går direkt på "lämna hunden..." så blev jag osäker, vilket fick Ior att resa sig från en hyfsad fotposition. Hen insåg sitt misstag, och jag fick koll på att Ior inte var kvar först efter att vi fått ett "lägg hunden". Därför stressigt läggande, och Ior låg kanske kvar tills jag gått fem meter, sen svansade han efter sin stackars matte för att hjälpa till med allt det där som tydligen var jobbigt.
Kanske hade han legat kvar en halvminut annars, men vi har inte kört plats när han varit så trött innan. Mer träning!
Det absolut sista var tandvisning, och det är det jag är absolut mest nöjd med. Ior var trött, men glad, vilket var ett intyg på att jag inte dragit ner honom pga resultatet. Han ville helst fram och hälsa innan momentet börjat, så jag fick sätta om honom, och sedan var han skitfin. En tia där är värd så himla mycket med en hund som är/varit osäker!
Men den där osäkerheten - på klubben är den som bortblåst. Min analys är att folket där är hundkunniga, och han har fattat att han inte behöver vara orolig för att bli konstigt bemött. Därför slappnar han av och är så nyfiken och glad som han egentligen är, när han inte förväntar sig att bli "klappad" = slagen på huvudet. Främlingar på andra ställen har jag börjat ge instruktioner håll fram handen, sen klappa varsomhelst under huvudet och det har också fungerat bra. Inte lika självklart som på klubben, men tydlig förbättring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar