Platsliggning på Drottningtorget

Det gick förbi folk på nån halvmeters avstånd, och min stjärna låg såklart kvar <3 stabila goding!

Från klarhet till klarhet

Ior har varit skitjobbig av alla löp. Men nu verkar det vända!

Igår la jag ett kort spår, start tre meter från ingången till hundrastgården, utmed promenadväg och sedan över vägen (asfalt) och vidare på blandat lera och gräs. Två räta vinklar, en innan och en efter asfalten. Kanske 70 meter långt, ca 15 minuter liggtid.

Det här är alltså området där det går hundar hela tiden, bränner förbi mopeder hur som helst, och liknande störningar.

Min stjärna tog det som inget! Underbar precision trots kort liggtid, mindre och mindre fladdrig ju längre han gick <3 så nu ska jag lägga ett spår på väg hem från plugget. Det var perfekt för att väcka min motivation, han valde ju bort alla löpdofter och att leta ragg för att följa mina fotspår!

Och nu på morgonens flexipromenad skvallrade han perfekt på en ekorre som det tog mig en halvminut att upptäcka. Inte en ansats till att jaga den. SÅ. JÄVLA. COOLT.

Lite backlöpning

Dagens ensamträning för valpen innebar att jag och Ior lufsade upp till Ramberget. Och sen uppför Ramberget, Ior på sitt vanliga eleganta vis och jag i äkta "första grispasset på ett år"-form. Aldrig i helvete att jag springer på asfalterade gångvägar och i trappor när det finns sån go terräng, så självklart blev det plask i bäckar, klättra på hala klippor när jag tog lite fel väg, och annat roligt. Ior fick vara lös och skötte sig ypperligt hela tiden.

Även om det bara blir en halvtimme ute när vi springer, så tror jag att det här blir bra mycket roligare för honom än en halvtimmes långsam promenad med valpen. Han måste tänka snabbare, hålla mer koll på mig, men får också större frihet under rättvisare villkor eftersom inte Tippex stjäl fokus. Han drar inga stora lyckospurter, ökar jag tempot så gör han det också och kan spritta iväg i en rusning eller två, men inte mer. Han vet att det gäller att vara fokuserad.

Dessutom skvallrar han helt perfekt. Vanliga människor bryr han sig inte alls om och får springa förbi som han är, men hundar, cyklister och framför allt bilar som kan vara en säkerhetsrisk har han perfekt statistik på under springpassen. Helt underbart!

Klokskap

Måste få hylla Ior lite till. 

De senaste dagarna har jag haft ordentligt ont i ryggen igen. Det kommer och går, ofta kan jag hålla det i schack men nu har det helt enkelt varit vidrigt. Vidrigt att sitta, vidrigt att stå, vidrigt att ligga ner. Min teori är att det beror på att jag inte har några glasögon - valpen tuggande sönder dem, och reserverna (som också är ganska repiga) har jag slarvat bort någon gång förra veckan.

Istället för att korva ihop sig i mina knäveck om nätterna, har Ior samtidigt börjat sova utsträckt utmed min rygg. 

Nu skulle jag kanske inte tro så himla mycket om det, om det var första gången han var fin med min smärta. När jag bröt benet lade han sig aldrig vid benen, gick aldrig över dem. Istället låg han och myste uppe vid mitt huvud. När jag kraschade med cykeln i skogen ignorerade han godisarna jag spred ut för att hålla kvar honom, utan lade sig istället intill mig och höll utkik medan jag tuppade av. 

Jag säger alltid att mitt absoluta mantra i hundlivet är "trygghet". Att kunna få tillbaka samma sak, samma kärlek och omtanke är något av det finaste jag varit med om. 

Ior och jag på myDOG

Söndagen spenderades på Svenska Mässan, där vi först vandrade runt och kollade in roliga montrar, och sen hängde i dalmatinermontern från kl 13. Ior skötte sig som den stjärna han är! Provade dragselar hos baggen (För bred bröstplatta), nättäcke hos back on track som jag lagt beslag på för min arma rygg, och gled runt på ett väldigt smidigt sätt. 

Sen var han snuskfarbror mot småtikarna som befolkade montern idag, Arwen och Islay.

Det var riktigt mysigt att sitta i montern, kanske fem-sex olika som var intresserade och hade frågor om rasen, annars var det mest människor som beundrade deras skönhet och ville klappa den ack så mjuka pälsen. Vi hade en godisskål framme åt hundarna, så när Ior blev lite trött satt han som en staty och stirrade på den. Efter att 3-4 personer klappat utan att fatta att han skulle godis för det, bestämde han att han behövde byta strategi.

När människor kom nära drog han på sitt bästa skall, blandning av larm och bus, och släppte bara fram de som erbjöd godis. Nå, han är smart nog att träna folk, jag tänker faktiskt inte lägga så stor vikt vid det. Efter att jag började belöna tystnad skällde han bara på dem som var ohyfsade nog att gå rakt mot honom och stirra. 

Det absolut roligaste tyckte han var när besökarna bad honom om trick. Det blir ju långtråkigt att bara glo på godisskålen ;) så lite sitt vackert, omvänt lockande, puss, high five, sitt och ligg fick han in, med pang-pang-pang i hastighet och intensitet och superkontakt eftersom han låg ganska högt i förväntan vid det laget. Helt klart roligt för både honom och de som testade!

När vi kom hem, var han då trött? Ja, jo, kanske, men framför allt hade han väldigt mycket bus i kroppen efter att ha varit stilla och tänkt så mycket. Det blev ett litet knuffaspass medan jag satt vid datorn och försökte varva ner, helmysigt det också!

Ett exempel på hur fint fokus han fick med lite godis.
Vi vann ingen kurs, däremot fick vi en startplats i hundlöpet så är ändå nöjd!

Lek och grund för ensamträning

Första dagarna ville Tippex ha fysisk kontakt mer eller mindre konstant, och gick jag ifrån soffan så var han tvungen att följa med. Jag har utnyttjat det för att lära in inkallning, men samtidigt passat på att lämna honom när han var vaken och lugn för att han ska klara av det. Våra steg hittills har varit att ligga kvar och inte hoppa upp och glo efter mig när jag

1. Reser mig ur soffan
2. Grejar i köket (bakom soffan)
3. Går ut i hallen
4. Går på toa
5. Går till ett annat rum och pratar med M.

3-5 är fortfarande inte självklara, även om han är trött. Det går ändå framåt, så jag tänker att det mest handlar om att känna sig hemma och trygg, och jag tvingar honom inte att vara själv. Kanske hade kört med kompostgaller om det funkat, men de är bara hinderbana enligt Tippex.

Och apropå trygghet så ser det numera ut  såhär hemma. Gospluttar <3

Det är konstigt

det där med att få känsla för att hantera två hundar. Jag påstår mig på intet sätt vara expert, hittills är det till och med väldigt enkelt eftersom Ior bara följer med och jag kan bära valpen.

Eller?

För i början skulle Ior köra bort allt och alla, han vaktade sin äckliga valp som besatt. Nu har han vant sig vid att människor får hälsa! På både valpen och mig, utan att han behöver lägga sig i alls.

Han passade på att gå och dra i koppel, blev osäker och därmed otrevlig.

Idag när vi kom hem från mina föräldrar, så gick han lugnt förbi inte en, utan två hundar som gjorde utfall på centralen. Den första stod i en kö och jag såg den inte ens, den andra var en labbe som uppenbarligen tränades till ledarhund och som stod mitt i vägen för oss när vi skulle gå ut från stationen (jag tog ut avstånd så gott det nu gick). På den första tror jag inte ens att kopplet sträcktes, andra gången blev han lite obekväm men löste det fint.

Detta medan valpen låg på den arm som jag nådde godisfickan med. Alltså på bara beröm!

Men å andra sidan, efter tisdagens eskapader med rymning och trippelutgåva av slemrötet-kadaver-spya så hade han lite att ta igen.

MH!

Idag var det dags för mentalbeskrivning. Vi i Västra Aktivitetsgruppen hyrde in oss på Lilla Edets bhk och hade en solig dag med mycket lärdomar!

Ior var så himla fin rakt igenom. Rejäl i leken, cool i passivitet, helt obrydd av skrämslig miljö, och även om spökena var lite läskigare så tog han sig över det med en 4 på nyfikenhet. Skotten var självklart inga problem det heller. Det var jag så säker på innan så det var inte ens intressant. Resten av banan var dock riktigt rolig, och framför allt hade Ior hur kul om helst! Kampleka, hälsa på artiga människor, jaga trasa, what's not to like!? Mellan varje moment så drog han som en stolle i kopplet, eftersom han listade ut direkt att där publiken står, där kommer nån kul grej som han får göra utan att jag tjatar och styr honom. Den biten motiverade mig verkligen till att återuppta brukset! Han saknar att jobba självständigt och vara proffs, helt enkelt.

När vi ändå håller på

... så kör vi alla varianter på cykelpass på en och samma gång!

Först den vanliga transporten till och från skogen. Det märks redan på Iors driv att han fått springa lös en hel del, han fattade galopp självmant säkert fem gånger på väg bort, och var väldigt mycket uthålligare än vanligt!

När vi väl kom till skogen var han ganska dragig och intresserad av nån doft, så jag vågade inte släppa honom lös som jag annars planerat. Som tur var hade jag backup i form av dragsele och tolklina i ryggsäcken! Snabbt ombyte, och sen jobbade han på stadigt i de tråkiga uppförsbackarna. Skönt för mig, hatar att cykla upp där själv.

Sen kom vi till dagen mål: jag skulle testa singletrack! Det finns några mysiga småstigar som inte är jätteknöliga, men feg som jag är så blev det många "LÄÄÄSKIGT JUH, VÄNTA!"-stopp. Ior strosade runt framför mig, och stannade och väntade med jämna mellanrum... Väldigt trevlig hund att ha med, helt klart, även om jag till och med var långsammare än jag förväntat mig.

När vi sedan kopplade på för drag igen, den här gången nerför, lät det däremot annorlunda. GO GO GO! och full galopp :D jag misstänker att självförtroendet kommer övning, helt enkelt.

Eureka!

Ior har blivit värre med gräsätande under lydnadsträning på sistone, specifikt när jag försöker fiska upp honom efter rejälare belöning och fortsätta träna. Jag har blivit frustrerad, tjatat, testat alla signaler jag har, allt till ingen nytta.

Och så inatt, när jag inte kunde sova, så kom jag på det - det är stresshantering!

Jag har använt "IH!", som är en ganska kraftig signal för "stopp/kom hit/bryt det där". Den ska nå in i skallen under höga retningar. Problemet är bara att på lydnadsplanen så är han nära mig, han vet att vi ska samarbeta, han behöver verkligen inte den signalen. När den då kommer, så förstår han inte varför, alltså dyker käften ner i backen och börjar beta. Det här gäller alltså ingångar på plan och transporter mellan moment, där jag låtit honom slappna av och rensa hjärnan lite och sedan blivit spänd av att försöka lägga krav när jag ska samla upp honom.

Idag backade jag rejält, och satte inga krav alls på den biten. Använde ett lugnt, försiktigt "kom" i kombination med godislockande. När han väl började göra rätt, så höll jag käft, istället för att gå igång och tjata med ännu starkare signaler som jag gjort innan. Några gånger såg han ut att fundera på att böja sig ner, men när det inte kom något stressat tjat så höll han kontakten.

Slutsats: idag har Ior lärt mig lite mer om signalkontroll.

Nästa grej som arbetats med lite seriösare var platsliggning. Jag började med en plats, 1:15 på drygt 10 meters avstånd, med enda störning att det blåste ordentligt från älven med vad jag gissar var många spännande dofter.

Sedan gick vi till Chalmers, där alla precis hade slutat sina föreläsningar (kl 15...) så det blev rejält med störningar i form av människor som kom gående bakom honom och fortsatte ut mot bussen. De flesta på minst 5 meters avstånd, undantaget var ett par tjejer som gick kanske 1,5 meter ifrån honom och tydligt uppmärksammade honom, de tyckte väl att han var häftig. De gick i samma takt som innan, men böjde sig mot och kollade rakt på Ior så det var en rejäl störning! Han låg kvar som den stjärna han är.

Just att någon som rör sig i den riktningen söker kontakt med Ior är en viktig störning att träna på, eftersom det kan förebygga att han dras med upp om en annan hund reser sig.

Där tränade jag i alla fall på varierande (5-15 meter, så ganska kort) avstånd, och ingen egentlig tid, typ 2-5 sekunder stillastående. Tre repetitioner, utan att jag plockade upp honom mellan, det var på den mittersta som tjejerna tog kontakt med honom.

Det går helt enkelt väldigt mycket framåt med platsliggningen!

Utöver det tränade vi lite fritt följ, och slängde in en inkallning, båda två för att det är moment som Ior tycker är supertaggande och roliga så det var främst attitydsfrämjande.

Lite snabb uppdatering

• I lördags var vi på prickig utställning med SDS Västra. Jag satt i sekretariatet och fotograferade (mest det senare), och Ior var lugn som en filbunke! Förutom när han började frysa, men även då stod han mest still och såg ynklig ut. När jag plockade fram täcket gick svansen igång och han tryckte sig mot det, så mysigt att han förstår vad det innebär! När jag gick runt och fotograferade hade han ca en halvmeters koppel att röra sig med, som satt mellan hans halsband och min midja. Jag märkte knappt att han var där! Han lade sig ner och spanade när jag satt och fotade ringen, även om valpar busade en meter bort. Han är så löjligt enkel i såna situationer, så himla skönt!

  

  BIS-ringen, där Ewas Baloo tröttnade på att bara stå.

• Igår gick vi en långpromenad offroad i Svartemossen. Ior gick lös och var följsam och glad, jag litade på honom och det hela fungerade i stort sett perfekt. De gånger han inte lyssnade fick han gå i koppel en stund, och sen funkade det bra igen. Dels litar jag på att han kommer tillbaka om han mot förmodan skulle dra iväg på äventyr, och dels finns det viltstängsel (om jag ska vara krass). 
• Fixade kennelhostevaccin idag. Gick till en annan klinik än vanliga eftersom Ior blir nervös av den, och då blev det den som fanns närmast. Liten, go personal som hälsade glatt på Ior, och han verkade inte förstå att det var ett veterinärbesök. Mycket bra! 
• På lördag åker jag och hälsar på valparna, och väljer förhoppningsvis ut vem lillebror blir! Som planen ser ut nu ska staffegrabben bli agilityhund, drag och troligtvis freestyle. Ior är så stor att det blir klumpigt i t.ex benslalom, så han får hålla sig till rally, lydnad och bruks. Självklart kommer även den lilla få apportera och spåra, men jag ska försöka vara mer avgränsad och beslutsam i vad jag vill lägga ordentlig grund för. Samarbetet i FS och agility känns mest relevant, plus att det är sporter som Ior rent fysiskt inte passar till. Det är såklart ett tag kvar till vi börjar träna något alls, men det är kul att planera!

I övrigt har jag säckat ihop totalt efter valet, och har hamnat långt efter med plugget. Så. Jävla. Typiskt. Har deppsovit typ hela dagarna, men nu har jag fyllt på med kaffe och måste därför hitta andra sätt att smita från plugget... eller bara sätta fart. Vi får se vad det blir. 

Dagens lydnadspass

UNDERBAR linförighet. Körde ett lk1program och lite till, han var superfin.

Platsen var helt okej den också, utmanade honom inte supermycket med 45 sekunder på typ 7 meters avstånd var det svåraste och han gjorde det utan problem. Jobbade med synlig externbelöning, han lutade inte mot den utan var fokuserad på mig, och väldigt stabil.

Testade hoppet - klockrent.

Testade apporten - det vanliga tugget, men inget spottande.

Påbörjade rutan - lade en leksak i den och skickade honom på den, gick fram och kampade med honom i rutan. Tre repetitioner. Han höll sig innanför både medan han väntade och när vi kampade, sånär som på någon enstaka tass, så tänker att han nog förstått ungefär så mycket som jag förväntat mig.

Sade ifrån när han blev ofokuserad och började pyssla med annat,en ganska mild röstkorrigering som han svarade fint på.

Jag gav även felsignal när vi tränade på ställande och läggande, och han taggade upp ordentligt av det. Funderar på att bara kedja ihop läggande-inkallning-ställande så att han lär sig ordningen, för att slippa bråka om saken.

Efter att ha kollat på gårdagens tävling har jag börjat tycka att ett LP2 inte borde vara omöjligt, det heller. Vi tar saker som de kommer, tror jag, men eftersom vi redan har en hyfsad fjärr så tror jag allt att vi kan sikta lite högre än ettan.

Har anmält oss till en heldag med platsliggningskurs också, och hoppas på att några bitar ska falla på plats då. För mig, om inte annat!

Skvaller och annat löst snack

Vad säger du!?

Ett år senare än ursprungsplanen, men nu litar jag äntligen tillräckligt mycket på Ior för att låta honom gå lös på ett flertal platser. Fåglar springer han efter halvhjärtat, men lyssnar och kommer tillbaka i fullt fart. Han skvallrar på hundar utan att jag ser dem, och likaså konstiga högljudda människor. Kalas! Enbart dagtid för att undvika svårare vilt, där är han 50/50 på om han startar men kommer tillbaka de gånger han lyckats dra (över ett år sedan sist, då linan gled).

Självklart fortsätter vi träna. Jag tränar på att lita på honom såpass att han faktiskt får röja runt lite, och Ior får fortsätta öva på sin blixtsnabba stå-låsning på "IH!". Men för stunden är det väldigt skönt att kunna låta honom gå i sin egen takt och inte bråka, vilket Ior håller med om. Han blir faktiskt mer villig att lyssna ju mer han får gå lös!

Runt träd och ökad balans

Jahopp, lite har vi hunnit med trots att jag segar hemma idag. Har kört flera "runt" på rad, där jag pekat med hela armen i riktning mot det träd jag vill att han ska rondera, av totalt tre stycken. Först fick han komma tillbaka till antingen höger eller vänster sida efter instruktion, sedean försvårade jag och skickade honom direkt från ett träd till nästa. Det gick galant!

Sen har han balanserat på såna där betongbommar som spärrar av parkeringar. Det står nämligen såna vid en gräsmatta inte långt från oss, och med ett mjukt underlag att halka ner på känns det lite tryggare. Det märks i alla fall att Iors kroppskontroll har ökat - ida var första gången han klarade av att gå på den! Tidigare har det varit 50/50 om att han ens ska klara att stå på den utan hjälp. Skitkul att se honom så stolt :D

Lite av allt!

Idag har min prickiga kumpan hanterat allt jag kastat på honom precis så som jag vill! Eller ja, bortsett från att det ibland (ofta) är intressantare att äta gräs, men ändå.

Först då morgonens platsliggning. Sedan hade vi lunchgäster från Mårtens jobb, varav två som inte träffat Ior innan. Stjärnan skällde inte en enda gång, varken på dörren eller när de obekanta uppenbarade sig.

Därefter dagens långpromenad, som innehöll en visit i rasthagen där två stora schäferpojkar redan vistades. Hanterades precis superbra! Och han trivdes dessutom med att hälsa på lite hundfolk, och var lite nyfiken på bjässarna så anser inte att jag plågar och pressar honom i mitt socialiseringsprojekt. På själva promenaden vistades vi i ett parkområde vid en fotbollsplan, vilket i Gothia cup-tider innebär fotbollslag och fotbollar överallt! Ior strosade förbi som ingenting, trots att han gjort sitt allra bästa för att ta kål på en i rasthagen.

För ja, schäfrarna och Ior samsades och respekterade varandra kring resurser. Ior slappnade alltså av och lekte med människa och föremål, medan en annan hund var nära. Detta var på hans egna initiativ, och han släppte när det blev för mycket. Hur nöjd är det tillåtet att vara med sin hund? Även om han inte ens kommer tolerera alla hanhundar, så mår han inte superdåligt i sällskap av de flesta som är vettiga.

Och nu på kvällen tog vi en träningspromenad, jag fyllde västens fickor med klicker, leksak och apportbock. Jamen så självklart håller han 10 sekunder (med tugg, ja, men det skiter jag i tills han har självförtroende i vad uppdraget går ut på i övrigt) och kör en LK2-apport, med lite styrning inklusive fotingång och avlämning vid sidan. Grymmaste grabben!

Klickern åkte fram för att jobba med bakombyten i rallyn. Nu har jag ett ord för det, skifta, vilket är en förutsättning för att jag ska lära in något ordentligt. Annars lär han sig det typ, men vet inte när han ska göra det mer än någon gång när klickern hänger på handleden. Det gick också superbra, såklart.

Sist men inte minst tog vi ett par vändor med slalom på cykelparkeringen som har grusunderlag. Där får vi ihop 12 stolpar/pinnar på den bästa raden, och Ior satte allihop på första försöket! Om än inte supersnabbt, så åtminstone mer automatiskt än innan. Sådär som om det faktiskt börjar sätta sig i muskelminnet. Vi kanske ska ta och börja med agility igen? Faktiskt åka upp till bruksklubben och träna då och då. Misstänker att den i Torslanda inte ligger sådär fasligt långt bort.

Platsliggning!

Dagens första promenad innehöll lite av varje, Ior lyssnade sådär lagom mycket, men slutet blev i alla fall väldigt bra! Över 1 minut platsliggning på över 5 meters avstånd, med joggare, fåglar m.m som störning, och endast två "braaa"  (på 20 och 55 sekunder) från mig. Han lade sig snett efter ett tag, men skit samma, skrothunde var avslappnad och stabil, med kontakt. Det är egentligen bara platsen jag vill få till för att starta LK1 (och tävlingsnerverna, då) så sisådär om ett år kanske vi kommer igång, med den takt vi håller nu.

Samtidigt vet jag inte hur realistiskt det är, jag har sagt i över ett år att vår debut är ungefär ett år framåt...

Ior hos hundvakt

Medan jag jobbat har Ior varit hos Tildas hundcenter, som drivs av en gammal klasskompis till mig. Ior är nöjd och glad, har hundsällskap om dagarna och vad jag får höra så sköter han sig bra! Hon går promenader med honom både tillsammans med sin höglöpstik och sin hanhund, och det har fungerat fint. Torsdagar är min lediga dag, så nu ligger vi båda i soffan och återhämtar oss och jag passar på att blogga.

Det enda Ior är missnöjd med är antagligen tiden. Jag måste lämna honom kl 7 på morgonen vilket absolut inte är acceptabelt i hans värld.

Utöver att han fungerar superbra där, så är det en stor bonus att det bara är fem kilometer dit. Perfekt cykelavstånd! Ior är som vanligt heltrygg med att springa bredvid cykeln.

Mer apportering

Jag har nu hunnit skaffa en dummy, och därmed tränat apportering på kvällarna! 

Han kommer raka vägen in alltid, så nu är det fortsatt träning av stadga och avlämning i hand som är fokus. Jag varierar mellan att lägga ut linjetag och kasta markeringar (använder jag orden rätt?).

Jag kan ta dummyn ur munnen på honom när jag springer bakåt, så fortsättningen blir att finlira det mot ett stillastående avlämnande i handen. I nuläget trycker han in dummyn mellan mina knän och släpper den där.

Stadgemässigt så tjuvar han ca 20 procent. Matar honom vid sidan när jag kastar, och använder husses handsignal för "stanna kvar" när jag lägger ut. Inga konstigheter. 

Det allra bästa är att Ior knappt tuggar! Allt annat som han bär behandlas som tuggummi. Han kan  flytta på den ibland, men bär oftast lugnt. Sjukt coolt!

Att forma en respektfull mattjuv, eller uppfostran är också inlärning

Vi kan bortse från melonskalen, som jag övergivit och som därmed var lovligt byte, och istället tänka lite på hur jag fått matgalningen att låta bli min tallrik medan jag går och fixar med något annat. Jag är nämligen av åsikten att tiggeri inte enbart är av ondo.

Vad betyder det att hunden tigger? Jo, att den ber dig om att få något. Detta står i stark kontrast mot en hund som helst hänger över axeln och väntar på att du ska vända bort blicken, så att den kan ta en tugga. Ior har gått från det förra till det senare, och jag är alldeles utomordentligt nöjd med hur han hanterar mänskliga måltider.

En del är, som alltid, att belöna rätt beteende. Innan foderallergin upptäcktes kastade jag till honom matbitar när han lade sig ner och var lugn. En annan är att han inte alls får det han är ute efter om han är för på. Jag har däremot inte alls ignorerat honom, utan snarare pratat lite förlöjligande med honom Jaha vill du ha hamburgare? Mmmmmm det här är jättegott. Menar du att du också ska ha? Är du säker? Nänäänänäää för det får du inte :P 

Det här har på intet vis saboterat träningen. Tvärtom har han fått signalkontroll och stadga, för det var inte prat och kontakt han var ute efter. Att agera på samma sätt när han skäller för att han vill få igång mig kommer vara uppmuntrande, men detta är inte det. Istället får han konstatera att jag fattar att han vill något, men inte vad, och därför tänka om. Om jag istället bara ignorerat, hade han försökt mer och mer och MER av samma sak!

Nu ligger han i soffan och väntar, även om det står en tallrik med göttig en halvmeter från honom och jag har ryggen mot honom och fixar med något. Detta är inte något påtvingat "stanna där!", utan ett resultat av att jag format hans beteende utifrån vad han är intresserad av. Jag har självklart hindrat honom från att ta mat, men inte mer än så - ville han stå och glo en decimeter från tallriken så fick han göra det. Det bara lönade sig inte, och tillsammans hittade vi då en bättre strategi. Dessutom konfliktfritt, jag slapp bli arg. Det var mycket tack vare att jag kunde retas med honom verbalt, det lättade min egen irritation och gjorde att vi kunde träna på detta utan att det gick ut över relationen.

Sedan är han en obotlig opportunist, men han spottar ut allt han hittar utomhus på min signal, hemma ser jag till att inget ätbart är framme. I viss mån gäller det att helt enkelt uppskatta att en fått en ny anledning att hålla städat ;)

Två flickor på besök

Idag har vi haft besök av retrieverdamerna Polly och Alice. Polly (flat) har varit lite stressig, men annars har allt funkat fint. Mest chockerande av allt är att Alice, goldentös som är jämnårig med Ior, verkar ha börjat löpa utan att Ior gjort mer än kollat läget på hennes rumpa. De har sovit i soffan bredvid varandra, och allmänt varit lugna båda två. Samtidigt är jag helt övertygad om att Iors chip slutade verka för fler veckor sedan - han smaskar på doftfläckar och sprätter efter kissmarkeringar igen, och är mer disträ och "ska bara" igen. Men tydligen har han fått tillräckligt med koll på hur löp fungerar för att vara helt obrydd av en löptik i lägenheten.

Nu hoppas jag bara att hans lugn håller i sig.