det där med att få känsla för att hantera två hundar. Jag påstår mig på intet sätt vara expert, hittills är det till och med väldigt enkelt eftersom Ior bara följer med och jag kan bära valpen.
Eller?
För i början skulle Ior köra bort allt och alla, han vaktade sin äckliga valp som besatt. Nu har han vant sig vid att människor får hälsa! På både valpen och mig, utan att han behöver lägga sig i alls.
Han passade på att gå och dra i koppel, blev osäker och därmed otrevlig.
Idag när vi kom hem från mina föräldrar, så gick han lugnt förbi inte en, utan två hundar som gjorde utfall på centralen. Den första stod i en kö och jag såg den inte ens, den andra var en labbe som uppenbarligen tränades till ledarhund och som stod mitt i vägen för oss när vi skulle gå ut från stationen (jag tog ut avstånd så gott det nu gick). På den första tror jag inte ens att kopplet sträcktes, andra gången blev han lite obekväm men löste det fint.
Detta medan valpen låg på den arm som jag nådde godisfickan med. Alltså på bara beröm!
Men å andra sidan, efter tisdagens eskapader med rymning och trippelutgåva av slemrötet-kadaver-spya så hade han lite att ta igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar