Magin när hunden kopplar kommando - beteende

Höger - vänster var det första jag lade till med Ior, och det har jag bara tjatat in på promenader. Sitta vackert, dansa är också roliga. Och idag så har han lyssnat till "fot" och "sidan" (fot på högersidan)! Placerat sig hyfsat rätt utan några som helst hjälper, det är så sjukt coolt att märka att han faktiskt lär sig av de mer vaga träningssätten. För jag tycker inte det är särskilt tydligt att tjata "fot" eller "höger" medan man går... eller så har jag bara inte fattat vad jag håller på med. Skit samma, det funkar ju!

Konstaterar varje gång att jag behöver träna med leksak oftare, han har fått en solid svart kongboll nu som bör hålla ett tag. Studsar bra gör den också! Och vi klarade lite linförighet som åtminstone närmar sig lydnadsstilen.

Å andra sidan blir jag slarvig med att rensa på överflödiga beteenden när jag shejpat in trick. Så, för det mesta backar han numera klockrent på "backa", för att övriga gånger lägga sig ner, sitta eller bara springa runt mig och skälla. Misstänker att jag lade på ordet för tidigt, och han bara testar beteenden på samma sätt som i frishejping. Nåväl, fem meter klarar han med råge i alla fall... 

Nu är planen att hårdträna "stå". Behövs ju avsett om jag kör på vanliga lk1 eller rallylydnaden. För tillfället leker vi lite moment, så blir det som det blir. Jag skiter i om han inte kommer kunna göra det i tävlingsmiljö någonsin, alltså hellre slarvigt än tråkigt! 

Å andra sidan är jag inte helt okej med känguruhoppandet han gör när det blir lite för roligt att backa.

Väck(t)

Kan svära på att jag vaknade av att någon knackade på dörren, men eftersom Ior inte lyfte ett ögonlock misstänker jag att det bara är jag som sover kasst. Lika bra att gå upp (06:50, det är ju inte döden direkt) oavsett, den där extra halvtimmen innan larmet gick hade bara gjort mig tröttare.

Har börjat fundera på att kontakta Iors uppfödare (igen), mest av nyfikenhet, men samtidigt är det ju läskigt... tänk om de tycker jag bara är konstigt liksom? Samtidigt tyckte ju vi att det var kul att höra vad det blev av valparna sen, även om det bara var ogenomtänkta blandisar...

Dags att klippa skurkens klor igen också, samt behöver handla både hund och Kajsamat. Tomt i både kyl och frys... Svår avvägning också när jag åker iväg för sommaren om en vecka, okej jag behöver ha med hundmat för de första dagarna eftersom jag börjar jobba direkt, men det är ju ingen idé att lämna mängder här. Eller? Kommer iofs åka hit då och då i sommar, så det är nog bra med ett litet lager... Svårt, svårt.

EDIT Ja, och mina glasögon är bortslarvade. Igen.

Jag får stora problem utan glasögon.

Måndagslek och tisdagsträning

Igår plockade jag med frisbeen ut, tänkte lalla runt lite på grusplanen och att den skulle vara en bra belöning. Visste var den det! Det var bara att Ior kom på att 1) man kan stoppa den med tassarna 2) MAN KAN STAMPA PÅ DEN WIHOOO

Den grabben älskar att leka target. Så vi tränade fotgående, han var duktig, jag slängde iväg frisbeen och han kutar efter som ett jehu. PANG med båda tassarna på, vänder på en femöring och rusar tillbaka! Jaja, är det roligare så spelar det inte så stor roll vad han gör med det, det är ändå bara billig hundplast som inte håller för hans, inte helt försiktiga, grepp. 

Iorgrabben var till och med rätt duktig på att sitta uppbunden! Passiviteten tar sig, ändå. 

Idag blev det en händelserik förmiddag istället. Klövja ner till Ruddalen, träna rallybana med löptik närvarande, ett litet leksaksspår (det var de grejerna han bar på), och sen knata hem igen med väska.

 Det som var riktigt skönt var att faktiskt få se att han klarar av löptikar, det var ett tag sen han hanterade det ordentligt, men nu gick det med bara torrisar som belöning. Min teori är ju att det är bara hans kompisar, eller i vissa fall sådana han bara har hälsat på men ändå inkluderat i storflocken, som gör honom stollig.

Hundlöpet (26/5)

Jupp, det blev springa av i söndags!

 Vi tog oss runt  fem km (4,5 enligt telefonen) på 27:16, inte helt pjåkigt med tanke på att vi hamnade väldigt långt bak i starten, jag är ju så dum så jag släpper fram folk som knör. Sen ville det sig inte bättre än att jag spenderade åtminstone första kilometern på att köra om dem ;) Med Ior i lite tightare grepp, som på bilden.

När vi kommit förbi den värsta klungan släppte jag iväg Ior, och oj vad fint han jobbade! Kändes inte alls som att jag sprang 5 km. Det var bara i en backe, solen stekte och ingen vind alls, som han inte riktigt höll sträckt lina. Och när han hoppade ner i vattenfyllda diken för att svalka sig, då. Hur som haver, kom in som 14:e vilket också är kul, vet inte hur många som sprang av drygt 170 (tror jag) anmälda men det är ju inte mitt i mitten, som det brukade vara på den tiden jag simmade. 

Och nästa gång prioriterar jag nog att han funktionstisha över en med dalmatinertryck. Varmt! Inte avundsjuk på de som körde milen två timmar efter oss...

Dagens fångst, och jag som kommit på att jag inte stängt av appen. 

 Självklart fick man lite prylar också:

 en frisbee som Ior tycker funkar skitbra som targetplatta

en vattenflaska, som jag tänker hålla undan den där glupska dalmatinern

lite hundgodis

lite erbjudanden

och påsen som det låg i. 

Därefter gick vi till Delsjön och lät Ior plaska lite, vidare till golfbanan, för varför inte?, och sen vagnen därifrån. Stannade till hos husse, som varit väskhållare och fotograf dagen till ära, och firade med pizza. 

Och det var nog allt som hände den dagen. 

Hundvaktar

Och konstaterar efter en koppelpromenad att jag kanske försöker förhandla mig till ett byte. Det är så mycket lättare med ordentligt koppelgående om hunden vill tigga! ;)

Men alltså, detta med att hålla koll på två koppel samtidigt. Och dessutom kunna spjärna emot när de sätter av, med samma vikt som en själv fast åtta ben som tar fart... Livet är ett äventyr, som man säger.

Har filmat grabbarna grus lite också, får se om jag pysslar ihop något och lägger upp sen.

Mer eller mindre nödvändigt

För den som inte redan förstått det, så kommer jag härmed ut som totalt pryltokig. Iors utstyrsel tar minst lika mycket plats i hallen som min, vilket säger en del givet hur mycket skor jag har igång. Eftersom jag gjrot en del missar vad gäller utrustning, tänkte jag göra en liten inventering och jämföra med vad jag nu skulle tycka är bäst.

Kan ju börja med sele! Har

• Step-in som följde med från förra familjen, han backar ur den men i övrigt är den lätt och trevlig. 
• Hurtta spårsele, även den använd till promenader. + för reflexer men även denna backar skurken ur, och dessutom har en söm börjat ge sig.
• Ruffwear Webmaster
• Nomesele, skulle kunnat vara större i halsen men det beror på min amatörmätning. 

Enda effektiviseringen jag kan tänka mig i den kategorin är skippa webmastern och hurtta, istället ha måttsydd vinthundssele (gärna med koppelring fram också, det är något jag varit sugen på men har inte velat samla på mig ännu mer grejor). Skulle med andra ord kunna begränsa till en promenadsele och en nomesele för drag/spår.

Koppel:

• Medföljande vanligt kanalkoppel, lite kampat med och sådär, bra vardagsgrej om än lite halt.
• Hurtta träningskoppel, alltså med pistolhake i båda ändar och extraringar så man kan ändra längd och grejer. Planen var att ha det när vi springer, men nu kör jag ju drag istället. Tungt, använder aldrig med halsband av den anledningen,
• Anti-glid, köpt på My Dog och det är bästa grejen nånsin. Lätt, bekvämt, får jag välja ett att behålla är det detta.
• Retrieverkoppel, tänkt som träningssignal, går han fot så drar han inte ändå. 
• Draglinan, inte mycket att säga om den.

Halsband:

• Ett stycke fast halsband i riktigt brett, brunt läder. Tjusigt! 
• Halvstryp, hänger på vid kloklipp och drag som extra säkerhet. Smidigt på och av, men gillar fast bättre eftersom koppelhaken slår mot frambenen på herr dammsugarnäsa. 

Tycker egentligen inte något av dem är särskilt nödvändigt, det första hittade syrran på en rea och 70 pix var lite svårt att säga nej till, och med det andra förväntade jag mig perfekta lösningen på allt eftersom så många dyrkar halvstryp. Nåja, om jag skulle börja om på rätt sätt skulle halsbandssamlingen bestå av ett sånt här, enbart. 

Övrigt:

Björkis dragbälte, div. täcken (herrn är frusen av sig!) och en klövjeväska från Ezydog. 

Angående täcke kan jag säga att om hunden behöver ett tunnare promenadtäcke, är det bättre att skaffa ett ordentligt sådant, när det riktigt tjocka bara behövs ett par veckor på hela vintern... hans billiga fleecetäcke är kasserat och utbytt, efter en säsong. Och på klövjan hade jag gärna haft lite mer utrymme bakom frambenen, men ärligt talat kommer jag nog snarare sätta honom i dragsele än låta honom bära om vi vandrar, känns som om han kan välja belastning efter ork på ett annat sätt då. 

Ior står still på en bild! och lite tankar om selen

Jupp, min lilla spännis fick posera lite i rasthagen. Är det andra hundar där får han självklart vara naken, men vi var själva och bara där kanske 10 minuter, och hade redan rusat runt i skogen innan, så bedömde skaderisken som ganska liten.

I höstas beställde jag den däringa webmasterselen fort som attan, efter att Ior backat ur selen i sträckt långlina... 15 meter bort, och bara för att komma till en luktfläck som var en meter bortanför detta! Vilket i och för sig innebar en någorlunda stillsam rymning, men det kan ju dyka upp andra situationer.

Efter att ha konstaterat att jag inte alls ville vänta på en måttsydd vinthundssele fick det alltså bli ruffwear webmaster. Utgående modell såklart, det svider ändå tillräckligt i studentbudgeten, men det innebär också att de saker jag har att anmärka på (förhoppningsvis) kan vara åtgärdade i nyare iterationer. Liten lista på egenskaper, och hur jag tycker de fungerar, tror jag är den enklaste formen att sammanfatta mina intryck.

• Rymningssäker till 100%! Pluttskurken är expert på att ducka och backa ur selar (D- och step in-modell är det vi testat), eller bara klä av sig genom att fastna i en doftfläck medan jag knatar på. Däremot är konstruktionen av koppelringen absolut idiotisk, den är tjock och sitter fast i ett läge, på ett sätt som innebär att såväl BGB som pistolhakar kan knäppa loss sig själva. Aldrig varit med om det med någon annan utrustning, så det känns som ett rent designfel.  
• Lyfta hundkräket fungerar absolut, även om jag föredrar att plocka upp honom i famnen om det skulle behövas. Skulle dock inte hissa ner kraken utför ett stup iklädd denna, eftersom banden spänner upp sig vid belastning. 
• CaniX eftersom Ior varit så förbannat skeptisk mot att dra i nomesele, så har jag växlat mellan denna och nomen när vi springer. Eftersom den inte är vadderad i fram skulle jag inte använda den några längre dragpass, men hittills kan jag inte hitta några skav. Dessutom har vi det där med band som spänner upp sig... i alla fall, jag brukar fästa draglinan i öglan bakom handtaget, istället för D-ringen framför, eftersom den verkar belasta bättre då. 
• Hållbarhet hade jag väntat mig lite mer av. Bandöglan som koppelringen sitter i har, genom krafter uppåt, dragit sönder yttertyget och den första av två tvärsömmar som den sitter i. Och då är selen snudd på för stor för Ior (se bild), hur länge håller den för en stor, stark hund?
• Värmen är också något av en dealbreaker, i sommarvärmen som kommit nu har jag faktiskt undvikit att använda selen eftersom Ior blir märkbart mer påverkad med den än andra, lättare modeller. 

Den absolut största bristen jag ser är i alla fall koppelringen, både säkerhetsmässigt då de vanligaste typerna av koppelhakar knäpps loss vid enkla vridningar i sträckt koppel (riktigt illa om man har en hund som gör utfall!), samt att yttertyget inte håller för belastningen som koppelfästet utgör. Numera används den bara till promenader i långlina, vilket innebär att krafterna inte blir lika stora på koppelfästet, men det kommer inte bli något nyköp. Av det jag ser på hemsidan verkar inte heller denna delen av selen ha uppgraderats nämnvärt till den nya modellen. 

Hundlöpet

Tror inte jag sagt det, anmälde oss till hundlöpet i Göteborg förra veckan. Till helgen smäller det! Eller, förhoppningsvis springer vi utan smällar. Att jag ens övervägde beror på att 1) Ior har varit riktigt lugn de senaste promenaderna i större grupp (så länge vi inte haft löptik framför, attans vad svår störning), och 2) vi har kunnat träna med sällskap, eftersom en till i rasthagemaffian ska vara med!

Vi kör fem kilometer, delvis pga min fantastiska förmåga att skada mig, men också eftersom det kan bli varmt i slutet av juni, även för en vit korthårig hund. Vanliga dragtävlingar går ju inte om det är över 15-16 grader nånstans, men här kör de uppenbarligen oavsett vilket... vi får väl se hur det ser ut, i den värsta värmen i fredags ville Ior knappt gå så jag håller tummarna för mysregn och småhuttrigt. Enligt yr.no så är det också ganska sannolikt, får bara hoppas att det stämmer!

Nu blir det seminarium om läromedel... säger till om vi kommer fram till något banbrytande. 

Lata jag och fästingäckel

Jag har kört LALALALA JAG HÖR INGET FINNS INTE-stilen när det kommer till de små blodsugarna, och eftersom jag har en korthårig hund som inte plockar på sig så många har det funkat. Eller, det funkade tills för ett par dagar sedan, då herrn hade skaffat sig en öronparasit och en punglig dito. Jag är rätt säker på vilken gräsfläck han fick dem i, och den är nedklippt nu, men jag har i alla fall börjat proppa i honom D-vitamin (Fixodida eftersom förra ägaren använde det, har kvar en halv burk ungefär) och beställt bärnstenshalsband.

Ja, och eftersom jag är rent usel på att visitera honom ordentligt till vardags, så har han fått bada åtminstone en gång om dagen nu, på hemvägen. Om jag ändå måste torka av hundskurken i hallen så är det inte så himla svårt att svepa över huden efter ojämnheter. Pinsamt att jag inte kollar honom bättre i vanliga fall, men det är ju inte mer än en övergångsperiod mellan badväder och torka tassarna efter varje promenad, och då kollar jag honom i samband med det.

Personligen har jag bara haft en fästing i hela mitt liv, och både den och de jag hittat krypande på mig har varit på de tiden jag åt minipiller. Nu är jag som vanligt, utan extrahormoner, och det är bara myggen som äter upp mig. Underbart! Får bada i tjära eller nåt.

Springer!

Ja, det kanske är lite tjötigt men HALLEDUDANE VAD GLAD JAG ÄR

har kört 5 km idag igen, gick några gånger och snittade ändå under 6:40 min/km. Ior drog jättefint på hemvägen, inklusive i mördarbackarna. Jag orkade i mördarbackarna! Och hittade dessutom tekniken, så denna gången slutade jag spriga pga trött snarare än ont. Lalalalalaaaa vad fint

Bra start

När vi kommit utanför dörren i morse mötte vi ett litet barn (med tillhörande vuxna, såklart) "aaawh cute puppy!", och Ior var så glad så glad och jag också. Bättre start på dagen kan man knappast få, mängder av lyckliga människor!

Därefter kurs, och enda kruxet är väl att både jag och Ior tycker passivitetsövningar är typ skittråkigt. Kanske därför de behövs så innerligt... Äsch, han ligger ju ner och chillar när vi väntar på/åker spårvagn, så jag tror inte vi är så illa ute. 

Ja, och en halvtimme efter att vi kom hem stack vi ut på en springrunda till. Den här gången blev det i alla fall lite drygt 5 km, men ack så långsamt det går! Igen, nästa pass ska jag ha lina på Ior och inte dragsele... Glömmer bort mellan varven och tänker att så illa kan det ju inte vara men se joho, det var det. Snitt 7:30 är bara löjligt, även om vi sprang en del rätt ut i skogen. 

Åh, och apropå skogen: DET LUKTAR VARMA BARR NU OMG MYYS

Nu sover Ior, inte helt oväntat.

Iors pojkrelationer och annat tjöt

Åt mackor och kollade på lite serier hos hjärtat, och rätt var det var rann tiden iväg så jag inte kom hem förrän kvart i åtta. Planen var ungefär klippa klorna och åka hem efter att jag slutade vid kl 16, men när ens två favoritherrar ligger på sängen och sovgosar är det inte lätt att ta itu med någon agenda. Han har fått en hel del aktivering och stimulans under förmiddagen, så det känns inte jättehemskt att jag inte hann springa med honom idag.

Ja, morgonpromenaden! Efter lite tjafs om huruvida Ior skulle ha sele på sig eller ej (förra inlägget) kom vi ut på en ganska trevlig skogsvända. Han fick upp ett spår en gång och lyssnade inte alls den gången, så idag behövdes linan. Å andra sidan stannar han alltid direkt som han får syn på en annan hund, och svischar jag godiset framför näsan hänger han med mig till världens ände för att bli belönad för sitt fina skvallerjobb. har även insett att jag börjat använda Duktig!  som beröm i nästan bara de situationerna, och därefter renodlat det ännu mer. Så just nu ser det ut som såhär i vårt skvallerarbete:

1. Ior stannar

2. OOOOHH DUUUKTIG KILLE

3. Han vänder och kommer till mig, jag har ju bekräftat att jag ser att något händer och då kan han lämna över (min tolkning, alltså). Ibland får jag gå och hämta honom, men det går åt rätt håll ;)

4. Antingen superlek eller godisregn så det står härliga till!

Och det var ju inte ens det jag skulle berätta om. Dumma sidospår. 

Jo, en av två ärkefiender i området befann sig i rasthagen när vi gick förbi på hemvägen. Eller ja, Ior har något väldigt starkt emot stackars X, som jag följaktligen inte känner tillräckligt för att läsa av om han retas på någon subtil nivå. Det alldeles ypperliga i att ha ett stängsel emellan två hundar som inte kommer överens, och alltså kan vara lösa utan det där otrygga i att den andra kan kliva över gränsen, gjorde att jag stannade till - plus en trevlig matte att språkas med!

Det kan även ha varit whippkompisen, men det alldeles magiska skedde: de var någon meter ifrån varandra, och Ior bara buspratade och lekinvitade! Ingen ragg alls! Jämfört med sist vi sprang på dem, då Ior försökte jaga bort redan från flera meters avstånd, är det rena rama miraklet. Nu hade jag också sinnesnärvaro nog att köra ett godisregn (med handmatning/samarbete eftersom han inte riktigt var bekväm) så fort vi såg dem, och hade en helt okej utgångspunkt även i det. I kombination med staketet blev det helt enkelt en tryggare vovve, på min sida. 

Med det inte sagt att han inte mullrade i början. Jag ser det i alla fall som bekräftelse på att han är osäker på andra intakta hanar, snarare än att han muckar. Att han fräser ifrån när de försöker jucka ser jag som självklart - problemet är att han verkar tro att varje rörelse är ett försök till just det. Och eftersom han är så stel får han knappast några lekinviter... tråkig cirkel, helt enkelt. Och absolut att jag kan köpa att det är knixigt med könsagg, men om jag har tolkat saken rätt så gäller det ju bara att få honom trygg. Eller, bara och bara, men det är ju det jag arbetat absolut mest med från dag 1 och det känns därför ganska simpelt jämfört med hormonspöken - även om sanningen säkert ligger i någon kombination, så tänker jag ta fasta på den del som jag själv kan påverka. Och osäkerheten gör mig också skeptisk till kastrering, men det är väl ett eget inlägg igen. 

Dags för kvällskiss och sovanatten, så går vi på kurs och lär oss ligga på filt imorgon! Passivitetsövningar är inte att förakta :D

Envisheten

Ior backar från selen, så jag sätter mig vid datorn istället för att gå ut, lite sådär demonstrativt. Jaha säger han, går och sniffar på selen och lägger sig i soffan. Jamen nähä.

Nästa nederlag: han börjar skälla för att jag är tråkig. MEN VAFAN.

Åh, och jag hade tänkt skippa ta med honom in till stan idag (han får vara hos M pga ensamträningen har gått sådär i nya lgh), men kom precis på att klorna verkligen behöver klippas och jag behöver verkligen assistans för att klippa hans klor. Fan också. Hade varit skönt att kunna åka raka vägen dit och hem, när jag för en gångs skull bara har ett tvåtimmars pass.

Det lilla jag gör

Här har hänt massor av grejer sen sist! Helgen har spenderats hos mina föräldrar, med höjdpunkten i söndags då vi traskade till Lillön i Bottensjön. Is är tydligen väldigt störningsfri miljö (who knew?) så Ior klarade alldeles utmärkt att lufsa runt helt lös. Han kunde dessutom sträcka ut i tokrejs, vilket i sin tur innebar att han somnade bredvid min lillsyrra innan vi gick tillbaka över isen.

Iors sele, bild från tillverkaren indi-dogs facebooksida

Idag har vi sprungit igen också, jag är numera övertygad om att nomeselen sitter bra, behövde bara se honom jobba i den några gånger. Däremot vill han bara dra när vi är på väg mot rastgården... Behöver få med mig någon ut som kan agera hare! Som det är nu så lägger jag mig runt 7-7:30 min/km för att han ska dra, det är hans bekväma travdragtempo och galoppen kommer kanske runt 4:30-5:00 tror jag, vilket är för snabbt för mig att springa än så länge. Lösningen verkar få bli att jag kör som dubbla pass, och separerar syftena drag- och Kajsaträning.

En annan grej jag funderar på är om jag kan få igång dragviljan med cykel = högre tempo. Än så länge behöver han nog mest en grunduthållighet, rejsa runt lös i skog och mark skulle väl vara det mesta men såväl lagar som hans fascination för harar gör det omöjligt just nu - i alla fall i den utsträckningen att det skulle ge något. Vi har åtminstone rasthagen, löjligt skönt är det!

thlött

Världens mysigaste Ior är helt slut. Han har lekt i rastgården i typ 2 timmar idag, med både kompisar och nya bekantskaper (världens lyckligaste dobberman, bland annat). Skogspromenad på det, varken lång eller inte utan bara det vanliga. Så avslutas dagen med ett enormt älgben med massa gött på.

Efter över två timmar flåsar han lyckligt och puffar lite på kompostgallret som spärrar honom från att släpa ut äcklet från köket. Och då fanns det tillräckligt med slamsor kvar i ena änden att jag stoppade in det i kylen igen. Seriöst, den hunden har inte flåsat på hela vintern! Så, nu när vi kom in från kvällsrastningen slocknade han i soffan bredvid mig efter max fem minuter. 

Också skönt med detta: han blir inte hyperaktiv av övertrötthet. Jag har tyckt att han varit det på sistone, och insåg att jo, jag har belöningskampat med honom ungefär varje dag sen i helgen (jag slängde ihop en lyckad leksak till kursen). Idag har jag tvingat mig själv att lämna den hemma, och får nog göra det imorgon också. 

Eftersom han varit lite seg så blir det en riktig tråkdag imorgon, ingen rastgård och ingen träning, max en timme på varje promenad, idealt 30-45 min som mest. Kan ju inbilla mig att jag kommer städa och plugga på tiden som jag får över ;) 

Lek- och lydnadspass

Ja, det var ingen annan i rasthagen, så jag och Ior fick roa oss på egen hand. Har kommit på att jag ska försöka slänga in lite lydnad i leken, istället för att slänga in lite lekbelöning i lydnaden. Jag menar, om han tappar intresset så får jag ju se till att han har en anledning att hålla kvar det!

Så vi kampar och kampar, jag säger loss (ibland bara en gång!), han går fot med fin kontakt och hoppar inte på mig så fort vi svänger, kan sätta sig under gång och låta mig knata runt lite på egen hand som komma tillbaka. Kastade iväg trasan ibland också, och så fick han hoppa lite över några stockar som nån smart mänska ställt upp till hinder. Skitkul!

Och alltså, det där med mängder av lek må låta väldigt genomtänkt, men det mest blev så för att jag tvättat jackan = den är blöt  => har bara tröjor på mig. Snorkallt. Man håller värmen bättre när man kutar runt än när man går behärskat... Att det fyllde en funktion var mest en slump. Min hundträning i ett nötskal ;)

Det där med lös hund

Vardagsinkallningen fungerade löjligt sporadiskt i början, och jag har spenderat över ett halvår där alla alternativ till koppel varit långlina eller inhägnat område. Långlina fastnar i saker, SÄRSKILT på vintern när varenda liten jävla pinne som ligger snett sitter stenhårt. Ja, och jag har ju haft linan fast i midjan, en lysorange navelsträng som slingrar sig runt benen och stryper foten titt som tätt. Annars hade det väl bara varit att släpa linan, antar jag: men pga brännsår i händer, human error i allmänhet och Iors opportunism i synnerhet har jag kört så.

Fast nu behövs det inte längre! Eller, jag vågar i alla fall gå utan, exakt var den där behovsgränsen befinner sig är väl subjektivt. Han kutar hur som helst inte iväg som en tok, han kommer nästan jämt när jag ber honom, om det inte dyker upp någon levande störning, och står stilla jättefint tills jag gått fram till honom när sådana dyker upp. Ja, inte alls tillräckligt säkert för att han ska kunna gå lös, och han struttar alldeles för intresserat när han ser en hare, men det är så löjligt skön känsla att jag inte tänker bry mig om framstegens eventuella marginella natur. 

Vi har gått 1 mil + 1 timme idag också, den första till/från/i Änggårdsbergen. De hundmöten där han såg först, runt hörn och sånt, stannade han och kollade! Tyvärr superspännig, men det är bättre än att han sticker fram, åtminstone när han nu tycker att andra hanar muckar bara genom att finnas till. 

Stereotyper

Detta med att Ior behöver springa av sig mer än träna någon lydnad eller sånt, och har som bäst kontakt med mig efter ett löppass - enda tillfället som jag får till någon hyfsad träning på fotgående, lite pinsamt. Om vi någonsin kommer ut på lydnadsplanen får jag väl vara svettig... Hur som, om man tillåter sig att i en tankevärld förmänskliga kraken är det absolut inte omöjligt att tillskriva honom egenskaper som tveksam humor, extrem skepticism mot individer som leker och umgås på andra sätt än hans, optimism gällande den egna förmågan och smart när han vill. Min hund är en sports jock. Lite svårt att sätta allt i ord kanske, men jag tycker han överensstämmer så himla mycket med det där.

Han känns mer som gymnasist än högstadiegrabb i mognaden nu i alla fall, vilket är en lättnad - samarbetet har sina ljusa stunder! Jag menar inte att högstadiekids är omöjliga... annat än kanske för mig. Just nu.

Nomesele!

Woho, en bild!

Löjligt nöjd över att den är brun, och dessutom exakt hans nyans. Selen kommer från indi-dog, som syr efter mått och färgönskning.

Man kan till och med skymta bitar av lägenheten ;)

Hundskrället vägrar posera och jag vill ju att selen ska betyda drag, inte stå och se snygg ut (han är bra på det annars, men tycker selen är frestande lik en kampleksak...), så mer bild än såhär blir det ej.

Nu ser den ut att sitta helknasigt, men den trycker ingenstans dumt och dras ut och sätter sig rätt när han jobbar :)

Och det vet jag, för idag testade vi för första gången! Han ville mest nosa, och var rätt försiktig eftersom vi har en del is kvar, men när vi brände på funkade det skitbra :)

:D

Gått i 3 h, största delen rakt ut i skogen i Änggårdsbergen - enklare att ta sig fram där än på spåren, som bokstavligt talat består av isgata. Rolig terräng betyder att inkallning är skitkul: Ior vill ha lite ojämnheter att ta sig förbi på vägen, så har tränat massor av det. Och klättrat! Samt tappat min ena broddgrej, så hade bara grepp på ena foten på vägen hem. På sagda isgata! Mycken spänning idag.

Vägde lillskrott hs Husdjurshälsan när vi ändå var i krokarna, han var ju jättespetig sist vi var där, och visst hade han gått upp! Från 23,6, som är alldeles för lite, till 25, på sisådär 18 dagar. Det får gärna fortsätta åt det hållet den här gången... Fick med mig ister när jag hälsade på mamma och pappa, de hundarna behöver inte extra fett på samma sätt ;) de köpte en hel gris, inklusive "avfall" a.k.a hundgodis i höstas någon gång, och vill mest få loss lite plats i frysen. Och jag fyller gärna min!

Apropå det så måste jag åka och köpa lite foderkorvar också, och gärna duscha innan. Dagens plan, typ... så adjö!