Lite annan syn på saken

Numera har jag fått rutin på att springa med hund, och ärligt talat är det mer omständligt att lämna honom själv på ett bra sätt än att ta med honom.

Börja med att packa en väska: måste ju ändå ha hunden fäst i kroppen på nåt sätt, och runt ryggsäcken funkar ju bra... en tröja för att inte frysa ihjäl när vi varvar ner efteråt, leksaker är bra att ha, lite hundgodis också, och BAJSPÅSAR. Min ständiga följeslagare i livet. Överväg i en halvminut vilken del av selen som är lämpligast att fästa kopplet i.

Hämta sedan hunden i sängen - även om han älskar att gå ut har han nämligen bestämt att bästa sättet att få göra det är att sitta i sängen och småskälla på mig. Väl ute, gå så långt du kan utan att bli för stel av kylan - det är ju taskigt att börja springa om hunden inte är uppvärmd, och tröjan ligger i din väl förberedda ryggsäck.

Spring! Och gläds åt att hunden verkar ha fattat såväl att man inte nosar var femte meter som att man faller tillbaka till att springa bredvid mig i möten med folk. Istället för att spurta hem till duschen efter avslutad runda, så klämmer man in en visit i rastgården - hunden måste ju få jogga ur kroppen! Var väldigt tacksam för extratröjan, även om en glad labbe misstog den för en kampleksak innan du fått på dig den.

Ta dig hem och nej, det är hunden som får duscha först, för han kan ju inte lera ner hela lägenheten! Han liiider av att bli genomblöt, och du likaså.

Om texten är rörig så är det åtminstone delvis för att jag växlar tilltal mellan ett allmänt "man" och du-tilltal. Orkar inte städa, som vanligt, men kan ju åtminstone göra eventuella läsare medvetna om vad som är knasigt i äkta läraranda.

.

Som kompensation för gårdagens ofrivilliga ledighet går jag idag upp tiiiidigt ( = mörkt ute, så man går upp tidigt ofta på vintern), sovit hos pôjka och ska sitta på bibblan och läsa referensexemplar av kurslitteratur. Awesome? Äh, sovmorgon får jag ta till helgen. Eller på söndag, det är långpromenad bland massa hundar på lördag...

 fast frågan är om Ior pallar (1) med tassen han får gå i lina igen och springer och så men jag tycker han har ett lite stappligt steg av och till, knappt märkbar orenhet men vill inte att det blossar upp på tredje av fyra timmar... och (2) med fikapaus i den här kylan. När vi väntar på vagnen har han alltid sitt tjockaste täcke, men skakar ändå efter en minut av stillastående. Iofs skulle jag kunna hänga på honom fleecen under hela promenaden, och slänga på tjocktäcket i pausen så han får dubbelt. Men ååååh det är typ en gång i månaden och han behöver verkligen träna på att gå bland andra hundar. Iofs blir det mest crazy overload på de promenaderna ändå.

Kan ju vänta till nästa gång så kan han ha dragsele och hjälpa mig runt nästa gång ;) beställt en måttsydd nomesele igår, med eget färgval och reflexer för sub 200 pix inkl frakt. Får hoppas att kvaliteten inte motsvarar priset, de flesta verkar ligga på närmare dubbla, eller åtminstone + 50% av det. Blir jag nöjd säger jag var den kommer ifrån ;)

Nu ska jag på toa, ge Ior mat, rasta honom och sedan bege mig till bibblan. I den ordningen! Fan, varför sitter jag och skriver så långt för

Duktig hund och annan kul skit

Ior har varit i två olika rastgårdar idag, och varit försiktig och duktig mot unghane (strax under året), lugnt språk bara och likaså mot två frallor (den ena även 7 månader gammal hane!). Jätteskönt att se hur han stelnar till lite, liksom bara talar om att han inte vill ha kontakt, och sedan travar därifrån. Lekt och busat har han också gjort, helt perfekt.

Nu har jag skaffat färskfoder också! 5 kg, så det var inte så farligt att bära heller. Älskar min stackars speedo-rygga, även om den faller i bitar.

Det bästa av allt: denna veckans sökord för att hitta hit till bloggen. Någon har sökt på "jag måste prutta", skrattade mer än lite när jag såg att det ledde hit. Jojo, sökoptimerad text som fan.

Och nu måste jag komma igång med hemtentan. Deadline är på fredag och jag känner mig trygg med att jag kommer hinna, jag gillar uppgiften (jämföra två skönlitterära verk från kursen) och har kommit på vad jag ska skriva om. Känns oförskämt bra, helt enkelt! Har en komplettering och en till tenta i filmvetenskap som inte är lika lockande och tillsammans ungefär lika stora som tentan, men där får jag väl krysta fram något när jag har bråttom nog att lyckas med det. Tänker gotta mig i den roliga uppgiften först!

Jag käkar fortfarande linsgrytor så vi kollar på Iors mat istället

Eftersom jag har börjat spana efter färskfoder har jag även börjat testa med provokationer av olika slag. Morot, som jag faktiskt misstänkte pga hade precis börjat ge det som tugg när han blev sjuk i höstas, funkar utan några som helst problem. Har köpt skitstora så vi tar en halv var, perfekt! Äpple får han någon bit då och då av också, eftersom han är helt tokig i det och inte visar några reaktioner.

Idag var det dags för ett lite mer spännande test, råa kycklingvingar! Har förstått att det ska vara okej med råa ben, samt att kycklingvingar tydligen har någorlunda rätt kalcium/fosforbalans, vilket ska vara viktigt för hundar (jupp, nu använder jag tusen språkliga garderingar för jag litar på forum och google).

Hur som helst, tinade upp ett par stycken och gav ett efter dagens långpromenad.

Först slickade han lite på det.

Sen försökte han bita lite, men det gick ju inte, äsch då, lyfter ut på golvet (hade hans söliga-tuggtäcke förberett) kanske.

Plock plock, slick slick, matte hjälp jag fattar inte.

...

Jag stod och lagade mat samtidigt, och många förvirrade blickar blev det. Tog honom kanske en kvart att komma underfund med hur han skulle äta den första. Nåja, tänkte jag, jag har ju en till och då kan han lika gärna få den också! Han tog även den ganska försiktigt, jag diskade ur burken jag haft dem i, kollade spisen, vände mig om... och där står en jättenöjd hund och viftar på svansen! Det var bara att klura ut hur man skulle göra som var svårt, tydligen, annars var det inte något konstigt att mumsa i sig.

Hunden vill nåt

Jag tycker att jag blir bättre och bättre på att förstå vad Ior vill, men det är fortfarande ett litet pussel. När han vill nåt brukar han först stå och titta på lämplig grej, säg dörren ut eller till maten (vanligast). Efter någon minut sådär bestämmer han sig för att han behöver påkalla min uppmärksamhet, och väljer då det han upptäckt är den absolut effektivaste metoden >_> han börjar knuffa och putta på saker lite överallt, bråka med inredningen, och så vidare. När jag sedan tar kontakt med honom för att bryta beteendet återgår han till att visa vad han vill.

Självklart är han bara stimmig ibland också, och om jag brytt mig skulle jag träna bort efter-promenad-röjet, som tar plats varje gång vi kommer innanför dörren oavsett om vi varit ute en kvart eller tre timmar. Likadant kan han börja putta på saker om han har tråkigt: då kommer han med kamprepet när jag uppmärksammar buffandet. Kanske vore det smidigare att han kom till mig direkt istället, men återigen, om jag brydde mig skulle jag kanske ändra beteendet. Nu ser jag bara till att lägenheten är hundsäkrad :D

Konsten att glida nedför en isig trappa

Det här hände egentligen igår, men eftersom livet ganska sällan bjuder på anekdoter av värde, och jag var upptagen med att ha det riktigt gött igår, så kommer min lilla berättelse idag.

Fast det är ingen stor grej, eller så orkar jag inte bekymra mig om berättarteknik och sånt. Tog hursom en långpromenad igår, lite fram och tillbaka vid golfbanan, Ior kan kuta på öppna ytor och vi har det mysigt, typ. Kriterier för hemvägen var ungefär 1) inte gå tillbaka samma väg som vi kom och 2) gärna inte precis utmed all pendlartrafik.

Utifrån dessa, i mina ögon inte orimliga, önskemål knatade jag åt ett håll som vi går ibland, med en ganska rejäl nedförsbacke i slutet. Därtill är jag lite småtrött av att ha balanserat på den isgata som uppstått ur det pånytt frysta slasket, och tänker att jag hellre tar en kortare backe än att halka runt en ganska lång bit innan jag får kontakt med barmark.

Första bästa, alltså.

Nästan bäst av allt var att första halvan var helt okej. Det fanns en snökant som gick att gå på utan att halka okontrollerat, Ior följde godishanden och det var mest lite kul att behöva koncentrera sig lite. Sedan kom komplikationerna lite alltihop på samma gång.

En hund, av allt att döma ensam på tomten bredvid oss, gör först lekinviter och larmar sedan om att vi går förbi. Inte lika foglig Ior längre, med andra ord. Min snökant krymper och är snarare en väldigt hård skare utan något annat under, och någon meter fram - stentrappa. Buktande blankis över hela, inte minsta vitt i någon kant.Vad gör man då?

Svälj all stolthet och värdighet du någonsin inbillat dig att du haft, luta dig bakåt på händerna och haaasa låångsamt neråt. Fundera på om du ska låtsas som om du inte sett brevbäraren som står i slutet av backen, eller kanske tjoa något roligt? Fast det är fortfarande ganska långt ner, woooho, den där koncentrationen behövdes visst ja.

Till slut kom jag ju ner, bytte ett par ord med betraktaren, och skuttade vidare. Men nästa gång, då ska jag ta exakt samma halkfria väg både bortåt och hem.

Bra morgon

Två småspår, bus i och med kramsnö, skvallerträning på andra hundar och nästa för varm med bara t-shirt i vinterjackan. Kan det bli bättre?

Soffpotatisar

Det duger visst inte att ligga vid min fötter längre.

Agility

Jupp, vi är anmälda till en kurs som börjar 14 januari!

Var på öppet hus där vi gick kurs i höstas, massor av hundar så första var det stenhårt fokus på att Ior skulle titta på mig istället för allt annat. Sen slappnade han faktiskt av lite, och när vi gick in till agilityprylarna hängde han med och tog både kamp och torrisar som belöning. Härligt värre!

Jag var såklart jättenyfiken på hur han skulle hantera en tunnel, och det var lite läskigt i början. Först fick han hämta lite godisar, max en halvmeter in. Paus, lite slalom (som vi gjort med cykelställ, fast inte så tajta pinnar >_>), och på't igen. Han gjorde det! Knata rakt igenom, skitbra. Tog ett par gånger, men lät det vara sen för han var spänd och dämpad, bättre att spara tills han har roligt. Han tog sig även igenom däcket och över längdhinder. Han hoppade till och med över höjdhindren, som var på en höjd passande småhundar! Han är ju korkad på rätt sätt i alla fall.

Nu ska jag bara börja peta in lite slalompauser i springrundorna :D

Succé! ...och hundballeprat

Känns som att jag bara snackar skit om Ior, så nu kommer en fet hyllning!

För det första: bra start på dagen med lek bland massor av andra hundar framför Humanisten: Ior hälsade riktigt fint, var väl lite väl på att gräva i ett par hundars rumpor  men DET VAR INTE MIN SOM JUCKADE HALLELUJA! Han kutade ett par varv sådär, och framför allt lekte ordentligt och inte bara kollade på de andra eller velade mellan alla olika som han brukar. Sen tröttnar han som bekant ganska fort: tror det är Dalmatinerns ointresse för främlingar som kommer fram, det är kul att hälsa och kolla vad de har för stil men sen så liksom räcker det, och då sticker han hellre fram till de som går förbi. Idag insåg jag att det var därför han började hälsa på människorna, som är ganska lågt prioriterade (hundfolk smäller lite än nosa i gräset eftersom de kan ha godisar), så vi sa tack och hej när han gått varvet runt. Kalas!

 Bara det faktum att jag inte vurpat är värt en stor applåd, han kommer intill mig och går fot så fort jag ber om det GODIS GODIS GODIS är hemligheten vilket helt klart har räddat mig från hjärnskakning flera gånger om.

Åh, och vi såg två harar på dagens långpromenad (som blev kopplad träning eftersom han kutade på morgonen). Vi gick förbi den ena på två meters avstånd och jag lovar, han sträckte knappt kopplet! Jag kuttrade som en liten vårkåt fågel över hur duktig han var, som vanligt. Den andra stod han på bakbenen mot, men det var mer cirkusspanande än faktiskt koppelhäng på det med.

Ja, sen tränade vi massor på att svänga åt alla möjliga håll i olika hastigheter i fotgående. Han har en liten vana att kolla framåt då och då, typ spana lyktstolpar (ja, jag borde lära mig lite av min hund), men det släpper mer och mer! När jag ber om koncentrerat fotgående alltså.

Med anledning av det ökande träningsfokuset, morgonens fantastiska artighet och det faktum att jag vid förra besöket hos mina kära föräldrar kunde bryta hans juckande verbalt (ögonblickligen dessutom, på herr "jag kommer när jag luktat klart här! och här också... väntarå!"), så känns det som om det där med kastrering inte är lika akut. Ska försöka komma ihåg att fråga veterinären hur de ser på cancerrisk och kryptorchid pojk, det blir ju uppföljningssamtal på allergiutredningen om ett par veckor. Så som han utvecklas känns det som att kastrering pga beteende inte är nödvändigt (sällan att jag lägger tusenlappar på att han ska sluta slicka kiss), utan i sådana fall är det medicinskt. Utifrån hur han är i övrigt känns det absolut som att de, ganska få, utfallen är osäkerhet och då är det ju inte direkt någon hjälp som jag förstår saken. Framför allt så känns han ändå så lugn och sansad, och inte tokstressad som han var i början, att jag är övertygad m att det inte är nödändigt. I början var det ju unghundshormoner + flytt till hundtätt område där allt luktar mumma. Och 17 månader är ju långt ifrån vuxen, som jag förstått saken.

Okej, nu spårade sista biten, men summan av kardemumman: Ior börjar landa, och det känns riktigt jävla löjligt urbra.

Bästa sömnen

På soffan i hög med hund efter en för oss mastig långpromenad (4 timmar). Härmed avsätter jag åtminstone en heldag per vecka till att bara ut och gå/leka/vara med vovveskrutt. Varit alldeles för lite av detta på sistone.

3 timmar i mörker

Hmm, ja, så går det när skoljäveln bygger på att man sitter inomhus dygnets ljusa timmar (fick in en kvarts rastning av hund och Kajsasjäl på lunchen). Hundskrutt har verkat småfrustrerad så tog en långsväng, helt enkelt, knatade uppe vid golfbanan vidare på ridvägar upp till Skatås. I långlina! Höll världens utkik så att det inte skulle komma någon stackare och bli fälld/snärjd/typdödad av snubbeltråden, men det vara bara i elljusspåret som det fanns andra käftar än undertecknad. Löste det med att för det mesta ha Ior precis vid sidan av mig, istället för fritt i linan, och släppa iväg honom enbart när jag inte såg någon annan. Öhh, skvallret har alltså inte riktigt kommit någon vart än så länge.

Ja, och såklart världens monsterutfall det sista som händer innan vi går in. Skönt att ha en sele med handtag som han garanterat inte slinker ur, då är mitt lilla avgrundskreatur åtminstone begränsad. Kan varit mitt fel som backade för att få honom till mig efter att han fått syn på andra hunden - han tror matte är osäker och vill fösvara? - och hade antagligen varit smartare av mig att vara mer vaken och ta in honom till sidan direkt (öh, trött efter 3 h ute), eller bara hala in honom. Tänkte att han inte ska gå först framåt, för att då blir det han som måste styra upp situationen, men nu har jag uppenbarligen upptäckt ett sämre alternativ. Dessutom blir min hund väldigt misstänksam när han är trött och vill bara köra bort andra, får intrycket av att han inte orkar hantera dem. Tänk om buffeln hade lite självinsikt!

Nåväl, majoriteten av mötena gick fint, kan jag trycka in godis i käften på honom är det lugnt, och han trippade stört fint bredvid mig förbi Korsvägen, Liseberg och ändå förbi st Sigfridsplan. Inte ens värsta utfallet hittills kan förstöra det!

4 timmar

Ptja, jag och herr Ior har varit på ett litet evenemang runt Delsjön med ett trevligt gäng. Nej, det tar inte 4 timmar att gå den sträckan, men sen är det ju dit och hem igen, och helt plötsligt har man en jycke som inte ens lyfter på huvudet när jag ställer min tallrik en halvmeter ifrån honom och vänder ryggen till. TRÖÖÖÖTT. Han övertröttshärjade inte ens lite när vi kom in! Stora duktiga grabben då. Å andra sidan har jag fått mig ett rejält träningpass i axlar och bålstabilitet av de idiotryck och segdrag som han sysselsatte sig med under hela turen. Andra hundar är sjukt spännande, tack jag vet.

Mer eller mindre debut för webmasterselen också, använde den en kortis igårkväll med det räknas knappt. Beställde den med anledning av att herrn kom på att det går lika lätt att krypa ur selen i långlina, 15 meter bort, som i koppel (där jag kan hindra honom). Underligt nog hade jag inte tänkt på den saken heller. Skrämselhicka! Kanske kommer bilder här så småningom, men mitt stora problem är att usbporten på kameran är paj, och jag har fortfarande inte skaffat kortläsare. Lite pinsamt med tanke på att jag upptäckte saken i september. Vilket å andra sidan inte är så himla mycket, om man kommer ihåg att jag inte förnyat mitt glömde-plånbok-på-tåget-spärrade körkort än. Hurra för mig!

Give me a smile!

Ja just det, jag såg Ior skratta för första gången häromdagen. Nu ska jag bara hitta klickern och göra honom överlycklig några gånger...

Springandet

Det blev förresten en runda igårkväll, ca 45 minuter som varierade mellan makligt och livsfarligt tempo :D Har skaffat dragbälte + elastisk lina, testat ett par gånger i Iors vanliga sele och hujedamej, det är nog dags att skaffa en bättre till drag för han är både jätteduktig och skitlycklig! Såklart blir det ganska många pauser också, lite sniff och lite kiss...  jag har slutat gps-logga rundorna för att fokusera på att ha roligt istället för att hetsa. Det funkar! Kontrollfreaket vill ändå veta hur länge jag varit ute för att det inte ska vara sådär pinsamt lite, för då är jag ju dålig och annat dumt. Hade hursom riktigt kul, och avslutade med en halvtimmes nedvarvningsgång  med 15 m lina på hunden - konstaterade förra gången att han hade behövt jogga ur sig mer, pga extremstolligheter nästa promenad.

Sprang igenom lite knäkänningar också, vet inte vad det var mer än att det inte kändes som löparknät. Tänker inte haka upp mig på det eftersom det gick över, trots asfalt och draghjälp.

Hund vs regn

Regnet är ju nästan överallt, och om Ior då är någonstans där regnet inte är, då har Ior helt klart vunnit.

Kissa är hur som helst överskattat.

Min sjuka hund

Insåg nu när jag vaknade på morgonen att Ior inte har kliat sig en enda gång inatt (vanligtvis vakna jag av det ett par gånger). Självklart har han inte heller kräkts något sedan vi bytte till allergifoder. En vecka avklarad, 7 kvar! Börjar faktiskt hoppas på en hund med riktig päls också (istället för roströd rygg), vem vet?

Däremot är han sorgligt frusen ute, temperaturen ligger runt nollan men klart väder och ändå är han flängig/skakig/seg/ruskar sig utan fleecetäcket. Misstänker att jag får fixa världens varmaste vintertäcke om den där ska stå ut med kylan i Göteborg - blött och blåsigt är, åtminstone för mig, tusen gånger värre än 10 minusgrader till och klart fint väder.

Äventyr!

Jupp, jag och Ior ska till Skövde och hälsa på familjen (och bästaste hundkompisen). Planerat att gå på en såndär hundpromenad med massor av folk ikväll, fredag träffa potentiell arbetsgivare ÅHHELVETE packa diverse såna papper kan ju vara bra också och på lördag blir det förhoppningsvis en tur till konsthallen och Seriestorm! Förhoppningsvis lyckas jag få mig själv att läsa kurslitteratur också, beställde det mesta i morse men det första är pdf:er och kapitel ur antologi vi hade förra kursen. Ja, och 50 sidor ur en annan bok som jag får lösa på nåt sätt, men är rätt osugen på att köpa när det bara är 3 kapitel.

Varit duktig och bokat hundplats den här gången, plus att jag slipper byta i Falköping. Sjukt skönt att slippa, är rätt bökigt att byta med stor hund och dito väska. 

another first

Hundrackarn drog omkull mig igår. Blöt träbro, ooooh det verkar lukta gott härborta - DUNK, raklång på marken. För vem väntar sig att halka nu? Tur att man har rumpan på rätt ställe så man inte landar på nåt som gör ont.

Höst

Jag njuter verkligen av den här årstiden. Gummistövlar, höstlöv, varma kläder, varma soppor, te och gosefiltar, och inga fler skrik från Liseberg det här året. Samtidigt är det tillräckligt mycket löv och skit kvar på träden för att det inte ska bli sådär kalt och utsatt som vintern alltid blir, det är geggigt men inte skitigt. Jag kan gå en långpromenad och faktiskt låta Ior kuta runt i långlinan istället för ständig inkallning och näragående pga möten - som sagt, regn. Åh, det finns ju inget bättre än att andas regnluft, jag har nog till och med börjat uppskatta höstens variant mer än sommarregnet. Lite jävla commitment, liksom.

Till och med stadsljusen i mörkret, mitt absoluta favorithatobjekt (hejhej lantis, jag vill ha en stjärnhimmel!), kan se lite tjusiga ut genom ett regndränkt fönster.

Nu ska jag göra chokladbollar modell kaffemonster till tentan imorgon. Har dessutom inhandlat (och slukat större delen av) riktigt godis, pga nyfikenhet gällande tentagodishypen. Chokladbollarna gjorde ju succé på flervaren, och annars har jag väl försökt ha någon lämplig frukt på sin höjd. Det är ju inte så att en dör av svält på 4 timmar! Förutsatt att en sitter hela tiden ut, vilket jag är erkänt dålig på. Erhm. nu ska det bakas, knatas med Iorskrutt och sova (förhoppningsvis har det haft noll konsekvenser för min dygnsrytm att jag somnat efter 1 senaste nätterna. Kalas!).