torsdag 20 december 2012

Konsten att glida nedför en isig trappa

Det här hände egentligen igår, men eftersom livet ganska sällan bjuder på anekdoter av värde, och jag var upptagen med att ha det riktigt gött igår, så kommer min lilla berättelse idag.

Fast det är ingen stor grej, eller så orkar jag inte bekymra mig om berättarteknik och sånt. Tog hursom en långpromenad igår, lite fram och tillbaka vid golfbanan, Ior kan kuta på öppna ytor och vi har det mysigt, typ. Kriterier för hemvägen var ungefär 1) inte gå tillbaka samma väg som vi kom och 2) gärna inte precis utmed all pendlartrafik.

Utifrån dessa, i mina ögon inte orimliga, önskemål knatade jag åt ett håll som vi går ibland, med en ganska rejäl nedförsbacke i slutet. Därtill är jag lite småtrött av att ha balanserat på den isgata som uppstått ur det pånytt frysta slasket, och tänker att jag hellre tar en kortare backe än att halka runt en ganska lång bit innan jag får kontakt med barmark.

Första bästa, alltså.

Nästan bäst av allt var att första halvan var helt okej. Det fanns en snökant som gick att gå på utan att halka okontrollerat, Ior följde godishanden och det var mest lite kul att behöva koncentrera sig lite. Sedan kom komplikationerna lite alltihop på samma gång.

En hund, av allt att döma ensam på tomten bredvid oss, gör först lekinviter och larmar sedan om att vi går förbi. Inte lika foglig Ior längre, med andra ord. Min snökant krymper och är snarare en väldigt hård skare utan något annat under, och någon meter fram - stentrappa. Buktande blankis över hela, inte minsta vitt i någon kant.Vad gör man då?

Svälj all stolthet och värdighet du någonsin inbillat dig att du haft, luta dig bakåt på händerna och haaasa låångsamt neråt. Fundera på om du ska låtsas som om du inte sett brevbäraren som står i slutet av backen, eller kanske tjoa något roligt? Fast det är fortfarande ganska långt ner, woooho, den där koncentrationen behövdes visst ja.

Till slut kom jag ju ner, bytte ett par ord med betraktaren, och skuttade vidare. Men nästa gång, då ska jag ta exakt samma halkfria väg både bortåt och hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar