Hmm, ja, så går det när skoljäveln bygger på att man sitter inomhus dygnets ljusa timmar (fick in en kvarts rastning av hund och Kajsasjäl på lunchen). Hundskrutt har verkat småfrustrerad så tog en långsväng, helt enkelt, knatade uppe vid golfbanan vidare på ridvägar upp till Skatås. I långlina! Höll världens utkik så att det inte skulle komma någon stackare och bli fälld/snärjd/typdödad av snubbeltråden, men det vara bara i elljusspåret som det fanns andra käftar än undertecknad. Löste det med att för det mesta ha Ior precis vid sidan av mig, istället för fritt i linan, och släppa iväg honom enbart när jag inte såg någon annan. Öhh, skvallret har alltså inte riktigt kommit någon vart än så länge.
Ja, och såklart världens monsterutfall det sista som händer innan vi går in. Skönt att ha en sele med handtag som han garanterat inte slinker ur, då är mitt lilla avgrundskreatur åtminstone begränsad. Kan varit mitt fel som backade för att få honom till mig efter att han fått syn på andra hunden - han tror matte är osäker och vill fösvara? - och hade antagligen varit smartare av mig att vara mer vaken och ta in honom till sidan direkt (öh, trött efter 3 h ute), eller bara hala in honom. Tänkte att han inte ska gå först framåt, för att då blir det han som måste styra upp situationen, men nu har jag uppenbarligen upptäckt ett sämre alternativ. Dessutom blir min hund väldigt misstänksam när han är trött och vill bara köra bort andra, får intrycket av att han inte orkar hantera dem. Tänk om buffeln hade lite självinsikt!
Nåväl, majoriteten av mötena gick fint, kan jag trycka in godis i käften på honom är det lugnt, och han trippade stört fint bredvid mig förbi Korsvägen, Liseberg och ändå förbi st Sigfridsplan. Inte ens värsta utfallet hittills kan förstöra det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar