Idag kom Iors nya dragsele, en lash sele från manmat. Jag har tyckt att nomeselen sitter lite halvtaskigt, framför allt är den tight i halsen och med de proportionerna den har innebär det att den trycker nedåt på nacken. Uschligt! Nya har en mer rundsydd hals, och sitter alltså ännu högre upp och tigtare om halsen, men vilar fint mot bogbladet i belastning. Framför allt har dragviljan kommit tillbaka!
Han jobbade väldigt fint och såg inte ut att crabba lika mycket som han gjort på sistone (vilket var konstant), även om det dök upp då och då. Å andra sidan fick han släpa på husse istället för mig, klart man blir extra trött med 150% av vanliga belastningen, och lite till eftersom han inte riktigt springer lika mycket. Jag, utan hund, höll jämna steg med canicrossekipaget ;)
Så till det roliga: vi sprang på ej upplysta spår! Ute 21:40-22:40 (inkl uppvärmning och nedvarvning), vilket gjorde det hela till en övning i mörkerseende och balans. Märktes att Ior också kände efter lite var han satte ner tassarna, och för egen del känner jag att det var nyttigt att komma upp från det vanliga släpandet av fötter i marken. Dessutom var det rätt frän känsla i sista backarna, när man var rätt trött och inte hade riktigt koll på allt, och lutningen ändrades utan att man såg det! Det kändes ändå, men synen är rätt kass om man växlar mellan elljusspår och sådana som saknar lampor. Hela känslan att inte veta när fötterna kommer slå i backen, det är som om varje steg är det där extra trappsteget som man snubblar nerför för man trodde att det var klart. Roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar