KLOKLIPPNINGEN FUNKAR

Nu har jag klippt en hel tass + 2 klor genom att lasta godisväskan full och låta honom äta ur den, jag sitter på knä framför och lyfter tassen. Hur det går där bak får jag väl lösa sen, men det är freakin amazing att han inte rycker undan :D en av extraklorna tog jag innan, medan han sov, och råkade komma åt pulpan. Piplisa fattade inte ens att han blödde, jag bara körde ner honom från soffan och torkade bort fläckarna som blev, sjukt lugnt mot hur jag trott att han skulle reagera. Så eh, godispåse på höften är bra för att klippa klorna (får väl hoppas att han inte försöker hoppa upp och äta ur den när vi tränar, men i sådana fall är det värt att jobba på den distinktionen.

Backa

Ja, dels började jag på att få honm att backa med mig i fotgående idag: godis bakom huvudet. Funkat bra nu i början i alla fall, långt i från rakt och hittills har Ior försökt gena genom att snurra, jämfotaskutt istället för att gå, samt helt sonika vända sig om. Från köket och ut på promenaden, funkat fint.

Annat som backat är lösträningen, inkallning och skvaller och sånt. Eller så bara känns det så? Har konstaterat att min världens-bästa-trasa faktiskt måste användas till lek och bus ibland och inte bara som snuttefilt efter hundmöten om den ska behölla nåt värde, så mixar mellan att använda den som jackpotbelöning lite när som, och till att muta honom till sitt och inte-hetsdra-mot-mötande. Gott!

Blev råförbannad på honom häromkvällen när han stressade runt och pep, gav upp och började svinga runt honom i kopplet när han drog (eller snarare kastade sig iväg, så det krävdes inte mycket för den effekten). Det blev 45 minuter av jag är sämst i väääääääärlden IDIOTHUND jag har oooooooont stackars Ior MEN KÄFTEN PIPLISA vilket inte är helt konstruktivt, men ja, ibland kraschar även jag.

Försöker jobba förebyggande (in vid sidan redan på stoooora avstånd, beröm för alla småsaker osv), men denna morgonens spruckna jeans från brottningsmatchen a.k.a försök till ryggsäcken vittnar om att det inte går helt spikrakt. Felet där var att han var råstirrig redan när vi klev utanför dörren på morgontoarundan, och då tyckte jag att han skulle kissa ordentligt innan jag kunde med att hålla fast honom. Eh.

Cyklat en kortis också, dagens värsta smärta när jag TJONG satte mig på styrstammen (tror jag det heter?) vid oväntat svårforcerad trottoarkant. Skyller allt på bilen som vi skulle lämna plats åt. Det är inte riktigt Iors favorit än, har tänkt göra som med vagn/buss/tåg att man tar sig till nåt kul ställe med det svåra transportmedlet, men då måste vi  vara någorlunda trafiksäkra först... tror löpträningen har hjälpt en del iaf, för säger jag "nu kör vi!" så faller han in i en trav på någorlunda bra position. Nöta nöta nöta, men det är svårare att belöna från cykeln. Får skaffa en springer eller liknande och försöka få lite positiv anknytning till mitt skramliga åbäke.

kvällspromenad

Om du när det är mörkt - även på upplyst gångväg - och du släpar fötterna i dina jättelöst sittande skor (tvekar på om de lämnade marken, du kanske vill fundera på det där), lite trött och lite ouppmärksam som man lätt kan vara, helt plötsligt står inför en ylande dalmatiner, frukta icke. Han är garanterat minst lika rädd för dig som du för honom - favoritklyschan! - i denna inte så hypotetiska situation.

Vet ni vad som gör saken oändligt mycket bättre? Jag höll precis på att plocka upp bajs. Okej, jag hörde att någon kom och skulle kanske tagit mig tiden att förklara för Ior att det är lugnt, jag har sett skosläparen. Det gjorde jag inte, kanske delvis för att jag har världens sämsta teknik för att öppna bajspåsar och redan stått och fipplat i en evighet och kanske för att jag mest var trött och ville hem igen. Kanske tänkte jag att äh, han borde se att det är en människa. Oavsett vilket, så var det en ganska usel prioritering: min lilla pojk trodde nog att jag var sårbar och ovetande när jag var nerhukad och inte uppmärksammade en annalkande konstighet, och drog igång ett ylande skall som jag inte hört maken till, i kombination med att försöka slänga sig på personen ifråga. Jättekul att ha kopplet lite slött i ena handen då, jättekul och jättegenomtänkt. 

Sedan var han så förbannat stirrig att han sjöng samma sång på andra sidan vägen, men då gick vi bort en bit och tränade lite sitt-ligg-slöa. Nästa person som gick förbi brydde han sig inte om, men ptja, han ska inte tycka att han behöver ta kommandot är väl slutsatsen.

Springer igen!

Självklart med min lilla åsneprick. drygt 2 km på 25 min är inga världsrekord direkt, men då är ett par kissepauser (inte jag) och ännu fler hundmöten på några minuter vardera inräknade, samt att jag tillåter absolut noll drag i kopplet för både min och hans skull - jag har det runt kroppen som en axelväska typ, och halva grejen med att springa är ju att jag vill bli bra i ryggen, dessutom ska ju inte Ior snedbelastas. Hoppas/inbillar mig att lite övning i att trava rakt fram kommer underlätta framtida försök med cykel också!

Detta var då andra gången som jag gav mig på två varv på slingan vid gymmet, går till och från för att inte springa på asfalt (igen, både jag och hunden) och för att rasta honom, inte kul att springa skitnödig. Håller väl igång som mest 500 m i sträck, ca 6-7:00 tempo, och sen belönar jag vovve med att han får sniffa runt lite. Även små torrfoderbitar och jobbar igång lyhördhet med enkel vardagslydnad mellan varven. Han blir inte ens flåsig, men det är ju enformigt slit så för leder m.m (heh, ja, på mig också) så känns det som ett lagom sätt att börja, och såklart att det inte ska bli skittråkigt och pest och pina för honom. Så småningom, på andra ställen med mer utrymme, vill jag kunna ha honom lös men om han inte fungerar i koppel för att allt annat är så himla intressant lär det inte gå bättre utan, eller åtminstone törs jag inte chansa.

Ptja, det var egentligen allt. Har 150 sidor kvar att läsa till tisdag, och utifrån den läsningen ska även 3-4 sidors hemtenta in på fredag. Kalas! Emellan det en skönlitseminarium på Kamalas bok och Mellan väggarna (film). JÅBBA JÅBBA JÅ ÅBBA

kloklippning

Nu är det intensivkurs som gäller, halva matransonen ska användas i att Pöjka sitter och handmatar medan jag fipplar med, och förhoppningsvis lyckas klippa, klor. Det funkar ganska knappt i nuläget, sådär 20 min/klo (stor hund vägrar vara still), vilket är liiiite för mycket. Nujävlar ska Ior älska klotången!

Seminarieuppgifter wohoo

Har förberett ca hälften av det som ska vara klart på onsdag, har på sin höjd ett par timmars läsning kvar (ska börja på nästa efter det - vill inte tappa framförhållningen - men ändå!). M med gäng spelar GoT THE BRÄDSPEL i vardagsrummet, jag ligger i sängen med Ior på golvet bredvid och pluggar. Han är ganska lugn efter att dels träffat nytt folk, dels lite basic lydnad i störda (höhö) miljöer, tanken är att sitt/ligg/slöa/snurra till slut ska fungera till att distrahera vid hundmöten osv.

Hundmöten är f.ö en jävla roulette. Första på lunchrundan skällde han ut en liten strävhårig sak, som ganska mycket liknade en som han knatade rakt förbi i morse; likaså ignorerade han resten av de småtajta mötena, nosen i backen (som lugnande signal hoppas jag, för visst låser han sig vid dofter men hundar IRL är oslagbart roligast) och så långt bort han kunde. Dock hade han större avstånd = chans att reagera och fatta beslut, eftersom första var på en typiskt smal gångväg. Massvis med beröm fick han i alla fall, för det var så underbart tydligt att han först stelnade till och kollade på hunden, för att sedan vända sig bortåt/nedåt.