måndag 2 januari 2012

Förkyld

Precis vad som står. Igårkväll: småsnuvig, och under dagen har mina "pappanysningar" (pojkvännens ordval) eskalerat. Jag förutspår snabbt och hårt förlopp: inatt blir jag täppt däsa? aar jak idde hörd dalas om, jak addas jänom mudded följt av ett par dagar som ägnas åt att snyta ut hjärnan.

Nu håller jag tummarna för att de där jävlarna inte tar sig ner i halsen. Det må vara lättare att leva med lite halsont, men det tar äckligt lång tid att bli av med och det slutar bara med att jag ignorerar det och kör på som vanligt och blir sjuk på riktigt och jättejättejättearg

Annars då? Sitter och spanar på hundar. På blocket, mest för inspiration sådär NÄ WHO AM I KIDDING VILL HA NUUUUUU ungefär i mitten av hösten började jag smida planer på att skaffa hund till sommaren. Jobba ett par månader, en månad helt ledig med bäbis och sedan plugga svenska med massa tid för egenstudier  eller plocka hundbajs. Sjukt bra plan? I do think so. 

Min relation till djur över huvud taget är för övrigt rätt dum. Jag har varit sådär obeskrivligt rädd enligt vissa spekulationer tack vare en alldeles för människoglad labbe som råkade välta barn med såväl svans som buffelhälsningar hoppat upp på köksbord hos kompisar för att en överlycklig hund kastar sig mot mig (då hade jag dessutom haft hund hemma i flera år), vägrat gå in till hästar som vinklat öronen det minsta lilla bakåt, och över huvud taget varit väldigt misstänksam. Lite sådär hispig fangirl, kanske? För visst älskade jag djur, jag bara vågade inte umgås med dem.

Sedan dess har jag lärt mig ryta, blivit tuff, märkt att det inte heller funkar (stress blir stress blir stress) och vill påstå att jag numera är ganska lugn. Kommit ganska långt från att, efter flera års hästvana, bli livrädd inte våga gå åt nåt håll utan bara stå och lipa i hagen när hästen inte vill låta mig komma fram till huvudet. (Har även blivit sparkad sedan dess, har en knappt märkbar bula vid höger höft med knasig känsel.) 

Jag är både trött och febrig just nu, så det blir inte mer sammanhängande än såhär: jag har varit jättehispig även i detta, jobbat med mig själv, kommit en bit och vill liksom casha in nu. Fett ovärt om jag pushat mig själv såhär om jag nu aldrig mer kommer ha nytta av det. Och lite lite lite saknar jag vovvepromenader inte alls samma utan kvällsmys i soffan och halvlyckade försök att träna tricks jo jag kanske ska gå en lydnadskurs när det väl kommer så långt. Jag saknar leken. (Lite sällskap på springrundorna skulle inte skada det heller.)

Erhm. Förra stycket skulle liksom bli kort, koncist och avslutande. NUH UH. Nu ska jag i alla fall tugga låtsasmedicin och sova. Natten!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar