Husses åsna

Ior har hittat bästa stället att sova på - mellan husses ben. Om jag lägger mig först så ligger han hos mig tills bättre läge uppstår, alltså att husse dyker i säng. Då reser han sig och lägger sig med ett nöjt knorrande till rätta på sin absoluta favoritplats. Dissad!

Men även om jag saknar min lilla sked (han brukar sträcka ut hos mig, supermys!) så måste jag erkänna att det är rätt skönt att slippa en extra värmekälla under täcket. För ja, han ligger fortfarande under täcket, trots att vi pälslösa inte kan sova annat än med öppet fönster på grund av värmen, och knappt det ändå.

På dagarna är det i alla fall mig han följer med och lägger sig hos, antingen i fejkbian under skrivbordet eller tätt, tätt intill i soffan <3 

Pinsamt

Ja, jag har fått ett något pinsamt problem med Ior, nämligen osäkra utfall mot människor.

Det är mitt fel på flera plan. Jag har låtit de som frågat hälsa på honom, utan instruktioner trots att 90% mer eller mindre slår honom på huvudet. Hur kan man ens tro att det är behagligt, för honom eller en själv!? Oavsett, instruktioner hade varit på sin plats, och det har jag till och med tänkt flera gånger men missat in action. Dessutom har vi fått den klassiska kedjan, där jag känner igen en svår situation, spänner mig (eller åtminstone stålsätter mig så min signalkänsliga fis märker det), och Ior sätter igång. Det händer i stort sett enbart när han är trött, men från ha varit nästan enbarti mörker utanför porten, så gör han det nu var som helst, på ljusan dag. Utfallen är ju självbelönande också - han får större avstånd till potentiellt jobbiga typer.

Med andra ord är det dags för en plan.

Den första delen är lätt att åtgärda. Hälsningsförbud på grund av träning, punkt och slut!

Mina egna signaler kan vara knepigare, men inte heller det är omöjligt. Här tänker jag att det framför allt handlar om att kolla på Ior, och inte tolka omgivningen utan honom. Skvallerträna och bryta från för svåra situationer innan de uppstår - även om han är mer lätthanterlig i detta än när han strulade i hundmöten, så mår han inte bra av att pressas. Jag behöver ändra attityd från höhö skärp dig och ta hans upplevelser på allvar, för att han över huvud taget ska tycka sig ha ett val.

Jag vill ju att han inte ska behöva ta ställning till främlingar, men det svåra är dels 1) människor är förutsägbara. Förhoppningsvis gör hälsningsförbudet stor nytta, men därtill ska jag försöka belöna rätt beteende med ökat avstånd. Sa jag att det här är pinsamt? För det som hänt hittills är precis motsatsen, han har inte fått någon belöning förrän det oönskade beteendet dykt upp. Klantmatte.

Med det sagt, så är en annan anledning till att jag inte tyckt att det varit så problematiskt innan att jag tycker beteendet är fullt förståeligt. Jag menar, de där två som gick bakom oss? De tjöt högt när de såg Ior, och började babbla och gick närmre och närmre. Folk ställer sig och tar kort på honom när som helst, och denna herre trivs inte framför kameror. För att inte tala om alla som får något maniskt i blicken och halvt springer fram till den söta prickiga hunden. Klart att man fräser ifrån, eller hur?

Det som är så pinsamt är att han inte fått hjälp av mig.

Välbalanserad dag

Jag är vanligtvis lite för bra på att brassa på med antingen mental eller fysisk träning i perioder. Idag var ett fint undantag!

Efter att ha varit ute och låtit en illamående hund beta gräs innan kl 7 på morgonen, så tog vi en sovmorgon som snudd på gjorde så vi fick bråttom iväg till miljöträning med Stadsjyckarna. Det var schäfrar, ett par rottisar och herr prickig! Han var ganska trött när vi kom hem, men började tjata efter tre timmar igen... Nå, om det spritter i benen men huvudet inte är på topp, vad gör man då?

Svaret är, låt bli att träna hårda spår. Synd, för jag var taggad! Särskilt eftersom Ior de senaste dagarna har börja gå och nosa även på asfalten på promenaderna, den nya kunskapen kommer helt klart till användning.

Nå, han fick lugna ner sig en stund innan jag plockade fram cykeln. Lika bra det. Den här gången blev det inget dragpass, utan istället en promenad i flexikoppel när vi tagit oss till skogen. För han ändå skulle få sträcka på benen så blev det en del galoppintervaller, på både höger och vänster sida beroende på vart det fanns (bäst) gräskant. De sträckor där han var tvungen att springa på asfalt försökte jag hålla honom i en lugnare trav.

Summa summarum så fick vi till lite av varje idag. Imorgon ska det bli minst lika varmt som idag, då satsar vi på spår, sola vid vattnet och kanske canicross på kvällen.

Ser ut som att någon önskar sig en till vilodag

Idag har Ior vilodag

Skurkhunden och husse låg kvar i sängen när jag cyklade iväg till ett seminarie imorse. Inte alls avundsjuk på dem...

Bildkälla

Men det är synd att klaga, att ta färjan över älven på morgonen är riktigt behagligt:

Och vid lunch följde Ior med mig ner till bryggan och solade.

 

Just sola råkar ju vara ett av Iors främsta intressen!

Cykeld(r)ag

Vi jobbar vidare!

Jag ar svurit mig blå över de omvägar jag måste ta till skogen för att kunna erbjuda en gräskant åt Ior att trava på. Nå, nu valde han att springa på asfalten ändå, 70% av tiden ungefär, så den nojan tänker jag släppa. Han travar avslappnat bredvid cykeln och håller oerhört stabilt tempo, medan jag svajar runt och känner mig sjukt oseriös jämfört med herr arbetsjycke. Gissar att det är Road Trial-generna som slår igenom, och med tanke på att Ior är rädd för stora djur så är järnhästen (nå, aluminium) att föredra.

 Kollade tassarna någon gång i kvarten när vi höll till på asfaltsvägarna, men allt ser fint ut hittills. Har kört en vända med salva varje kväll nu, pga torra sprickande kanter på trampdynorna där bak. Dessutom delar vi numera på fiskoljekapslarna, förhoppningsvis kan det göra lite nytta för tassarna det också. Vilket som så bedömde jag dem som okej idag, och jag tror att Ior är lika tacksam för det som jag!

Hur långt han sprungit totalt har jag ingen aning om. Det jag vet är att det var 5 km till skogen, och 5 km hem, alltså totalt en mil i trav bredvid cykeln. Ior är verkligen kungligt bra på att springa bredvid! Åtminstone så länge som jag kan hålla hans tempo, vilket är enklare på cykel än till fots ;) Bäst cykelvägen innebar även att vi var tvungna att ge oss in i en stor hållplats, precis när alla skulle hem från jobbet. Okej, tidpunkten hade mer att göra med att jag tog en jäkla tid på mig att komma iväg, men över Backaplan var bästa alternativet med avseende på cykelvägar. Och dessutom sov Ior till 12, så det var inte bara jag som var seg...

Alldeles oavsett så var dagens enda bakslag ett försök till att jaga fåglar, som tog ände illa kvickt. Har varit med ett par gånger och fått in tekniken på att stoppa hund, cykel och mig själv på ett (någorlunda) säkert sätt. Hundmöten travade han rakt förbi när han sprang bredvid, inklusive på trång cykelbana vid Backaplan, där han var en stjärna på att bara följa med.

Resten av tiden travade han på, det blev inte många galoppsteg idag. Gissningsvis insåg han redan efter uppvärmningen, dvs 5 km till spåret, att det skulle bli lite längre distans idag, och att han hellre orkade hela vägen... Han travade ändå på helfint, hundmöten stannade han spontant eller på röstkommando och fick sitta bredvid mig. Vi turades om att välja väg, även det en helmysig samarbetsövning - å ena sidan att bara följa Ior, å den andra att han svänger enbart på mina röstsignaler.

Äntligen lite spårmotivation!

Rubriken syftar både på mig och Ior ;)

Husse följde med på långpromenad idag, vilket innebar att Ior var i trygga händer medan jag lade ett spår rakt igenom massa taggiga buskar. Mindre begåvat kanske, men ville inte gå på upptrampade stigar hela vägen. Sedan gick vi iväg, och eftersom det tog lite längre tid än väntat så blev liggtiden 2 timmar. Dessutom hann det börja regna, och Ior var lite mör av att ha gått i nya områden där han skvallrat på och försökt sticka efter harar om vartannat. Dessutom hade vi tidigare träffat på rådjur i området där spåret låg, så det fanns stora möjligheter till störningar...

Spåret var kanske 100 meter långt (jag har ingen uppfattning om sträcka alls när jag lägger spår), ett par mjukare svängar och en ganska tight vinkel, allihopa uppstod för att jag skulle kunna ta mig vidare. Det som var svårt för honom var i tur och ordning

1. Upptaget. Jag började precis intill en gångväg, och alla som passerat på sin lördagspromenad utgjorde en för svår störning. När vi kom in 2-3 meter hittade han det direkt: vi sneddade fram och tillbaka över spåret tills han fångade upp det. 
2. Den skarpa vinkeln. Han tuffade på för fort och hamnade någon meter bortanför, och fick ta en lite volt för att hitta rätt igen. Han löste det ändå snyggt, jämfört med hur det sett ut andra gånger.
3. Att hitta rätt i slutet, där jag gick ca 3 meter på en upptrampad stig och sedan vek av in i bushen för spårslut. Stod stilla till han hittade rätt, och 3 meter in fick han också bekräftelse i form av avslutande godishög, som var gömd i löven. Tydligt spårarbete och inte godisvittring! Lyckades i alla fall ha vinden i bra läge när jag lade spåret.

I vanlig ordning ville han fortsätta spåra efter spårslutet, men den här gången tog han spårslutet självmant och pausade åtminstone en stund. Och jag har hellre kvar den viljan, och bygger på han självförtroende och förståelse ett tag till, och bygger pannben i ett senare skede. Jag har klantat mig en del i spårandet tidigare, så nu kör vi superenkelt ett tag. 

Det verkade ha bra effekt att liggtiden blev så lång som den blev, i alla fall. han vimsade inte alls runt lika mycket, utan jobbade mycket mer målmedvetet.

Imorgon ska vi spåra med några ur träningsgänget, ska bli riktigt kul! Får dock revidera planen, hade tänkt köra raka spår och kort liggtid. Som det såg ut nu tror jag snarare på att lägga något som han får klura lite på och inte springer genom, och dessutom låta det ligga till sig ordentligt. I somras fick jag ju ordning på nogrannhet i viltspåret genom att lägga serpentiner och diverse krumelurer, tror det är dags för något sådant. Först rak startsträcka, så han har en möjlighet att hitta spåret och bli varm i kläderna, sen börja svänga lite lätt och öka på eftersom. Blir kalasbra!

Personspår har verkligen varit trial and error för oss, med jävligt mycket error och frustration. Därför är det ännu mer magiskt att det faktiskt fungerar, och att han verkar förstå uppgiften!

Klådfest

Ikväll har Iors klåda kommit tillbaka, ordentligt. Han skällde på mig och var uppvarvad, och kliade sig mellan varven. Det verkade helt klart som att han ville att jag skulle hjälpa honom att göra något åt det.

Och det har jag planerat också. Är ganska säker på att orsaken till klådan är antingen de rester från höstens belöningsgodis som jag hittade i en låda, eller den frolic han fick av en person i rasthagen (efter att jag godkänt, han har ätit det förut och kör vi provokation är det ju bara bra).

Om jag förstått saken rätt så räknas det som bekräftat att han har foderrelaterad klåda. Provokationen skulle pågå i tre veckor, alternativt till jag ser en reaktion, vilket jag nu gjort. Så imorgon ringer jag veterinären, och ser vad hon säger. Det vore skönt att komma vidare! Men också väldigt tacksamt att ha så konkret att det är något han inte tål. "Vadå, du kliar dig väl också ibland?" är det jag fått höra från min familj, som tycker att jag överdriver. Hell no! Inte på det sättet.

Förhoppningsvis är det inte så illa, eftersom han inte reagerat särskilt mycket fram till nu. Ska jag vara ärlig så har han nog börjat klia sig liiiite mer, men idag har han varit helt hjälplös. Eller ja, det är fortfarande bara inomhus, i vila, men fortfarande rejäl skillnad.

Frolic är ju någon mystisk gegga (gudomligt välsmakande, enligt Ior) som man inte kan hitta innehållet på, men det jag har från i höstas innehåller kyckling och ris. Han har även fått kycklingvingar som en del i barfen, och jag hoppas verkligen att han visar sig tåla åtminstone lamm. Lamm och kyckling är de köttslag med minst puriner, om jag förstått saken rätt, och det skulle vara kalasbra om han tålde åtminstone en. Om inte annat, så för att jag ska slippa lägga 1000 kr på hundfoder varje månad... Allergifoder är ingen billig historia.

Cykeldebut

Ja, för i år i alla fall. När jag nu lagt en halv dag på att montera min vite springare måste ju både den, jag och Ior passa på att sträcka på benen medan regnet gjorde uppehåll.

Vi åkte färjan en bit utmed Älvstranden, jag ville minska avståndet till skogen  eftersom jag inte var helt säker på hur Ior skulle springa bredvid cykeln. Som tur var fanns ingen anledning att oroa sig, det tog några minuter innan jag fattade vilket tempo som passade honom och efter det lyste hans följa-hästekipage-anlag igenom. Travade på i exakt samma position och tempo i ett par kilometer, bara jag som krånglade och inte höll varken linje eller tempo lika proffsigt :P

Utöver den trevliga överraskningen att Ior är en stjärna på transportcykling, så lyckades jag chansa mig in på en lagom kort vända för själva dragpasset. 10-15 minuter, många fina galoppsträckor och de enda nospauserna han tog var för att kommentera mitt sega tempo i uppförsbackarna. Och jag förstår honom till fullo, han är på inget sätt tränad att dra mig + cykel uppför utan assistans, jag råkar bara vara fruktansvärt mycket ur form.

För att bygga upp oss snabbt och ordentligt tänker jag att han får träna drag varannan dag, och jag springer själv de dagar som han vilar. Jag har också beställt en wp-sele, med tanken att börja med dw-pass för extra styrka i t.ex backar. Transportcykling tror jag inte att jag kommer lägga till någon mer än till och från dragträning i nuläget, det är tillräckligt långt och sammantaget tror jag att detta kan ge en fin kombination av mängd, fart och styrka.

Matte ska självklart stå på ett liknande träningsprogram, springa så mycket jag klarar och kika in i husets gym efteråt. Eftersom foten inte kommer klara särskilt långa sträckor löpning, och jag blir uttråkad löjligt fort av att gymma, så finns ingen anledning att dela upp passen.

Och om ett år, när karensen på chipet gått ut och barmarkssäsongen drar igång igen, då ska jag ha grönt kort och börja tävla! Då duger det inte att jag cyklar långsammare än gångtempo uppför backarna ;)

Hemmabygge

Gårdagens tur till biltema gav mer än cykelskärmar som inte passar. Hittade lagom stort rör till en dragantenn. Score! Därtill rep och kätting till dw (sele är på gång), och ett ryggskydd til undertecknad. Har alltså gjort en ansträngning både för att minska olycksrisken, och för att minimera skadorna om/när jag vurpar. Det räcker att bryta benet en gång!  Får fortfarande svindel av att tänka på den smärtan.

Nu är det ingen öppen krok på riggen, men det hade jag ju inte innan heller när jag bara satte fast linan i styret. Röret, som räcker till tre likadana, kostade ungefär 15 kr. Rätt stor skillnad mot färdig dragantenn! Ska bara lösa det där med säkerhetskrok någonstans.

Cykeln har anlänt!

Igår landade den i Göteborg, efter en ganska rejäl resa:

 

Tada! Nu behövs bara stänkskärmar och lås. 

 Idag är en riktig vilodag, annars hade jag nog jobbat hårt på att få allt klart. Men eftersom Ior har varit lite trött det senaste, och jag har enorma mängder läsning kvar till imorgon, så får det vänta lite. Eventuellt sticker jag iväg och fixar skärmar med ljudbok i öronen, det är ju plugg!

Regnig morgon

Inte nog med att jag släpar upp Ior från soffan innan han vaknar själv, dessutom kommer jag dragande med regntäcket! Men klokåsnan vet nog vad som gäller i det läget, bara att lägga sig ner och göra det omöjligt att knäppa täcket. 

Fast vifta lite på svansen måste en ju göra ändå.

Spontant kvällsspår

Upptäckte att pendelparkeringen här utanför var i stort sett öde på kvällspromenaden. Perfekt, dags för lite hårda spår! Det blev två raka spår: nummer ett på kanske 10-15 meter fick ligga lite längre (25 minuter kanske?) och nummer 2 blev lite längre, åtminstone 20 meter, liggtid kanske 10 minuter. På ettan såg Ior inte vad jag gjorde, på tvåan hade han full uppsikt över spårläggningen. Båda avslutades med några torrfoderkulor, mest för att markera slutet.

Vi började med nummer två, där jag hade gått balansgång på parkeringsstrecken. Det råder dock ingen tvivel om att han jobbade med näsan, eftersom han fortfarande spårar lika flamsigt: 3-4 decimeter ut åt vardera sida, i konstant zickzack. Han hade i alla fall koll på vad som väntades av honom, och det känns bra att ha fått lite rutiner kring spåret. Han hittade till spårslutet på båda spåren, vilket ändå är framsteg - han har annars ofta flamsat förbi vid sidan av, eftersom han är så obrydd av godis.

På detta lilla har jag lyckats bli helt överväldigad av magin i hundens spårförmåga. Han följer något osynligt som jag lagt ut, och än mer så förstår han när jag uppmanar honom att leta efter detta osynliga! Kanske är våra små parkeringsspår här för att stanna. Jag hyser lite drömmar om att börja härja med cykeln i skogen även utan hund, och då kan man ju passa på att lägga de där längre spåren i lugn och ro. Ska han spåra i skog behövs nämligen lite längre sträcka, så han hinner bli varm i kläderna, och längre liggtid, så han inte irrar bort sig helt i sina kontroller av vart jag inte gått.

Canicrossar :D

Underbart dragmotiverad idag! Utom förbi rasthagen då :P



Dels blev det en del av det på filmen: start och stoppträning, och dels bara uppmuntran till att dra. Varje ansats till ökat tryck i selen belönades med glada tillrop och ökat tempo. Eftersom jag ändå inte kunde springa  några längre sträckor behövde jag inte bry mig så mycket om när han vinglade iväg till någon doft (enbart under transportgåendet) utan kunde jobba avslappnat med att förstärka rätt beteende och ignorera fel. Om han tvärnitar framför mig så får han däremot en dutt på rumpan, inget farligt utan jag bara nuddar honom. Om han gör det framför cykeln riskerar det nämligen att bli mycket värre...

Det regnar...

och cykeln mellanlandar i Bryssel över helgen. Jag har tröttnat på alla lydnadslekar, orkar inte ta tag i specialsök och är allmänt omotiverad. Ior har fått springa lite lös vid vattenbrynet, på ställen där jag inte hört en enda fiskmås. Det är stora parkeringar, som på helgen är tom, och till skillnad från i stort sett alla andra sträckor så är det sten ner till älven istället för två meter hög brygga. Känns säkert både för Ior och icke existerande vilt, med andra ord!

Det är ju draget jag tycker är kul, men foten klarar inte att jag springer mer än 10 meter åt gången, därför blir vi lite rastlösa i väntan på cykeln. Å andra sidan, kanske kan vara värt att ta en sån runda? Spring 5 meter, gå fem meter. Tränar start och stopp, och vi får lite utlopp för överskottsenergin. Måhända blir det söndagsplanen... Det kan vara bra att tänka skriftligt ibland.

Soffmys

Nyss dunkade Ior ner sitt huvud på mig. Supergos!

Kickbike

Körde en vända i Keillers park idag. Förhoppningsvis kommer cykeln nästa vecka, så vi kan ta oss till lite bättre spår! Idag fick vi stanna pga biltrafik varannan minut. Å andra sidan måste man ju testa ett ställe för att veta om det funkar. 

Vi pausade en stund uppepå berget, tråkigt och onödigt tyckte Ior. Men han fick i sig lite vatten,och jag läste en artikel på 10 sidor till måndagens seminarium.  Perfekt!

Spanar så ingen kommer och... ptja, tittar på oss.

:P

Söta fulfejan tuggar pinne

Allt är roligt på en och samma gång

Mitt stora problem är ju att lyckas fokusera på en sak tillräckligt länge för att faktiskt bli bra på det. Igår jobbade vi lite med apporten igen, han höll inte längre än passet innan men grep tag varje gång, mycket mera säker på vad han ska göra så det är ändå en förbättring. Dessutom repeterade vi lite heelworkpositioner, och jag återupptäckte hur kul det är! Så skit i spår, jag och Ior ska dansa. Testade att använda mina handtecken bakom ryggen också och vips, så satt två positioner till. Bara ett program som fattas, i första klassen är 3-5 positioner lagom och vi har 6 som fungerar med handtecken. Uthålligheten har han ju!

Problemet nu är att jag inte någon aning om vilka signaler jag ska använda för de olika signalerna. Om jag inte kommer fram till något logiskt system blir det väl "tomat", "sillburk" och liknande dumheter :D

Favorit i repris

Idag har Ior fått gå lös utmed vattnet (vilt- och folktomt), tjuvat på inkallningsträning men samtidigt gjort så snygga ingångar att jag får lite panik över att inte kunna belöna, och duschats. Tänkte säga att dagen inte ens är halvvägs, men det är inte sant - bara jag som har dålig koll på att det är sommartid och ljust ute.

Men det är ju inga nyheter, direkt.

Nytt är däremot att min systers galenpanna till unghane har röntgats idag! Nu håller vi tummarna för att han har hela fina leder, så att hon kan få susa fram på kickbike hon också. Tills dess tänkte jag påminna om hur dåsig Ior var efter röntgen.

Kan ju tillägga att jag spenderade ett par minuter med att få honom att lägga sig ner och sova, men det ville han inte. Det är alltså inte tal om att jag är elak och filmar istället för att hjälpa min stackars hund. När han är så tjurig att han inte tar emot hjälpen, då får han skylla sig själv!

Cykel på väg!

Nej, rubriken är inte ett aprilskämt ;)

Eftersom jag så traumatiskt förlorade svarte pendlarhingsten, behövdes en ny tvåhjuling. Denna gången prioriterade jag lämplighet för dragträning, så det blev snäppet bättre bromsar (hydrauliska istället för mekaniska skivor), mtb istället för cityhybrid och därmed dämpad gaffel och 26 tum däck. Tyvärr blir det lite jobbigare pendla 3 mil om dagen i 6 veckor i sommar HAHAHA som om jag skulle gjort det ändå men det är tusen gånger bättre prioritering än det omvända. Till mitt försvar skaffade jag mitt kära bockstyre ett år innan hundskrället.

Märket däremot, blev jag av någon anledning trogen. Hålet efter min Kona Dew Drop får alltså fyllas av en Kona Tika, 2013 års modell. Kommer nog inte kunna låta bli att sticka ut i skogen och röja även utan hund :D

Med lagom mycket tur kommer cykeln fram redan denna veckan. Håller tummarna!

Foderprovokation

Nu, efter evigheters evigheter, ska Ior utsättas för sånt han ätit innan. Detta för att avgöra om han reagerar allergiskt, dvs med klåda, på någon del av kosten. I första steget kollar man inte alls på vad han inte tål, så det är mångfald som gäller! Inom rimliga gränser, såklart, vill inte behöva springa ut en gång i halvtimmen med en magkraschad hund. 

Vi inleder lite soft med ett fryst nötrevben. Det blir nog det enda annorlunda som han får idag, just eftersom han har varit känslig för plötsliga förändringar tidigare. Grabben mumsar på inne i duschen och är kalasnöjd, i alla fall! Kommer utan tvekan försöka utreda sedan vad det är han inte tål, för berikningen som det innebär att få gnaga på rejäla benbitar är något som i min mening gör honom väldigt mycket mer tillfreds. Ingen träning, massage eller vadhelst jag hittar på kan ha samma effekt som tillfället att få utlopp för naturliga beteenden. 

Oh, bra idé! Ska passa på att lägga spår med de ben jag har, och ha postspårfika tillsammans med Ior. Givetvis på behörigt avstånd, vill inte smaka på köttslamsor. På det sättet var han helnöjd med väldigt liten aktivering från min sida i somras. Däremot finns ingenstans här som han kan gräva ner benen ;)