tisdag 26 mars 2013

thlött

Världens mysigaste Ior är helt slut. Han har lekt i rastgården i typ 2 timmar idag, med både kompisar och nya bekantskaper (världens lyckligaste dobberman, bland annat). Skogspromenad på det, varken lång eller inte utan bara det vanliga. Så avslutas dagen med ett enormt älgben med massa gött på.

Efter över två timmar flåsar han lyckligt och puffar lite på kompostgallret som spärrar honom från att släpa ut äcklet från köket. Och då fanns det tillräckligt med slamsor kvar i ena änden att jag stoppade in det i kylen igen. Seriöst, den hunden har inte flåsat på hela vintern! Så, nu när vi kom in från kvällsrastningen slocknade han i soffan bredvid mig efter max fem minuter. 

Också skönt med detta: han blir inte hyperaktiv av övertrötthet. Jag har tyckt att han varit det på sistone, och insåg att jo, jag har belöningskampat med honom ungefär varje dag sen i helgen (jag slängde ihop en lyckad leksak till kursen). Idag har jag tvingat mig själv att lämna den hemma, och får nog göra det imorgon också. 

Eftersom han varit lite seg så blir det en riktig tråkdag imorgon, ingen rastgård och ingen träning, max en timme på varje promenad, idealt 30-45 min som mest. Kan ju inbilla mig att jag kommer städa och plugga på tiden som jag får över ;) 

tisdag 19 mars 2013

Lek- och lydnadspass

Ja, det var ingen annan i rasthagen, så jag och Ior fick roa oss på egen hand. Har kommit på att jag ska försöka slänga in lite lydnad i leken, istället för att slänga in lite lekbelöning i lydnaden. Jag menar, om han tappar intresset så får jag ju se till att han har en anledning att hålla kvar det!

Så vi kampar och kampar, jag säger loss (ibland bara en gång!), han går fot med fin kontakt och hoppar inte på mig så fort vi svänger, kan sätta sig under gång och låta mig knata runt lite på egen hand som komma tillbaka. Kastade iväg trasan ibland också, och så fick han hoppa lite över några stockar som nån smart mänska ställt upp till hinder. Skitkul!

Och alltså, det där med mängder av lek må låta väldigt genomtänkt, men det mest blev så för att jag tvättat jackan = den är blöt  => har bara tröjor på mig. Snorkallt. Man håller värmen bättre när man kutar runt än när man går behärskat... Att det fyllde en funktion var mest en slump. Min hundträning i ett nötskal ;)


fredag 15 mars 2013

Det där med lös hund

Vardagsinkallningen fungerade löjligt sporadiskt i början, och jag har spenderat över ett halvår där alla alternativ till koppel varit långlina eller inhägnat område. Långlina fastnar i saker, SÄRSKILT på vintern när varenda liten jävla pinne som ligger snett sitter stenhårt. Ja, och jag har ju haft linan fast i midjan, en lysorange navelsträng som slingrar sig runt benen och stryper foten titt som tätt. Annars hade det väl bara varit att släpa linan, antar jag: men pga brännsår i händer, human error i allmänhet och Iors opportunism i synnerhet har jag kört så.

Fast nu behövs det inte längre! Eller, jag vågar i alla fall gå utan, exakt var den där behovsgränsen befinner sig är väl subjektivt. Han kutar hur som helst inte iväg som en tok, han kommer nästan jämt när jag ber honom, om det inte dyker upp någon levande störning, och står stilla jättefint tills jag gått fram till honom när sådana dyker upp. Ja, inte alls tillräckligt säkert för att han ska kunna gå lös, och han struttar alldeles för intresserat när han ser en hare, men det är så löjligt skön känsla att jag inte tänker bry mig om framstegens eventuella marginella natur. 

Vi har gått 1 mil + 1 timme idag också, den första till/från/i Änggårdsbergen. De hundmöten där han såg först, runt hörn och sånt, stannade han och kollade! Tyvärr superspännig, men det är bättre än att han sticker fram, åtminstone när han nu tycker att andra hanar muckar bara genom att finnas till. 

fredag 1 mars 2013

Stereotyper

Detta med att Ior behöver springa av sig mer än träna någon lydnad eller sånt, och har som bäst kontakt med mig efter ett löppass - enda tillfället som jag får till någon hyfsad träning på fotgående, lite pinsamt. Om vi någonsin kommer ut på lydnadsplanen får jag väl vara svettig... Hur som, om man tillåter sig att i en tankevärld förmänskliga kraken är det absolut inte omöjligt att tillskriva honom egenskaper som tveksam humor, extrem skepticism mot individer som leker och umgås på andra sätt än hans, optimism gällande den egna förmågan och smart när han vill. Min hund är en sports jock. Lite svårt att sätta allt i ord kanske, men jag tycker han överensstämmer så himla mycket med det där.

Han känns mer som gymnasist än högstadiegrabb i mognaden nu i alla fall, vilket är en lättnad - samarbetet har sina ljusa stunder! Jag menar inte att högstadiekids är omöjliga... annat än kanske för mig. Just nu.