Lyckliga hundar och skrubbade knän

Gårdagens dubbelhundsbus berättat i bilder.

Början på promenaden gick helt okej, vi hann väl vara i rasthagen 20 minuter innan vi tröttnade på en otåligt vankande person utanför och gick iväg.

Ibland gick de fokuserat.

Fast för det mesta berodde friden på att luktfläcken de ville fram till var åt samma håll som jag ville gå. Ibland var den inte det.

Ibland skulle de rakt åt varsitt håll. 

Det allra dummaste var nog att de fick tag på en pinne. Ior retades, det blev fart på båda och PANG

så låg jag på backen med diverse skrapsår.

Idag är jag därtill löjligt stel i nacken, men verkar annars ha klarat smällen bra. Hundarna var fjäskiga och försöker fortfarande tvätta mina sår (AJSOMFAN) men i övrigt är det inget annat än humor i det hela. Kan inte påstå att det borde vara särskilt oväntat heller, två unghundar som tillsammans väger nästa lika mycket som jag själv kopplade till mig i midjan... Men ja, fröken kanonkula är numera namnet på svartpricken med hjärta över högerögat (hon är bedårande).